Människor i norra Sjundeå 1977

Karl Sahlgren färdas längs en krokig landsväg i norra Sjundeå. Han träffar människor som bor där; både gamla och unga.

Norra Sjundeå, dvs byarna Kvarnby, Kopula, Näsby och Övitsby, är ganska glest befolkade områden. Mest bor där äldre människor, som har det svårt när all service försvinner. Butiksbussen står för det enda sociala rummet.

De äldre berättar för Sahlgren om sina liv, men samtidigt om Finlands historia.

Arvid Sundström och Edward Enrooth berättar om hur det var att vara obesutten torpare med 14 syskon i ett rum. De säger att man inte hann ta hand om sitt eget torp när man måste göra fem dagsverken i veckan för hemmansgården. Att vara torpare var som att vara slav, menar Edward Ehnrooth.

Efter inbördeskriget kom torparlagen, som gjorde att 67000 torpare och 55000 backstugusittare kunde lösa in sina torp. 36 dem av bodde vid den krokiga landsvägen i Sjundeå.

Bland småbrukarna finns även sådana som inte varit torpare, utan flyttat från större städer ut på landet, till Sjundeå. Så gjorde Albin och Göta Rönnberg.

Barnen till småbrukarna flyttar ofta bort. Skolorna dras in och försvinner. Ungdomarna söker sig till städerna, påpekar Arvid Sundström.

Men Karl Sahlgren träffar också moderna ungdomar som lever i Norra Sjundeå. Familjen Engström har flyttat ut på landet. Med 58 km skolskjuts dagligen blir det mycket tid i buss för tonåringen Maria Engström. Ungdomarna har inte så mycket att göra än att köra moped. Och man måste nästan söka sig bort från orten efter skolan, menar i alla fall Maria Engström.