Om Estlandssvenskar och finlandssvenska ester
Söndagsöppets Estlandsspecial filmades på våren 1991. Då anade ingen att Estland skulle bli självständigt tre månader senare.
Informationsruta
Aiboland är den estlandssvenska benämningen på de forna svenskbygderna i Estland. Området kallas även för Svenskestland. Till Aiboland räknades bland annat Nuckö, Dagö, Ormsö, Runö, Ösel och bygden runt Hapsal på det estniska fastlandet. Ormsö är den fjärde största ön i Estland.
Efter andra världskriget har estlandssvenskarna nästan utplånats, då ca 80 % alla estlandssvenskar flydde till Sverige, där de har blivit kvar. Omkring tusen estlandssvenskar blev kvar i Estland efter Sovjetunionens andra ockupation 1944, men de förföljdes ofta av sovjetmyndigheterna. Många förvisades österut, dog i Sibirien eller tystades där hemma. De svenskspråkiga betraktades med misstro och ansågs vara latenta förrädare till sovjetstaten.
Efter Estlands självständighet pågår försök att återuppliva estlandssvensk kultur i Estland, som även omfattar svenska som modersmål. De estlandssvenska dialekterna har under århundraden utvecklats oberoende av rikssvensk språkutveckling. I det estlandssvenska språket finns därför många både ålderdomliga och nybildade drag. Flera av dessa drag finns även i finlandssvenska.
Musik:
Taebla Kammerkoor: Tjuv, tjuv ska du heta (bearb Hugo Alfven)
Taebla Kammerkoor: "Meie Elu" (August Herman)
1906 kom nio estniska fiskarfamiljer över till Kabböle i Östra Nyland. Av dem stannade flera familjer i Finland. Med dem var tvååriga Anton Mekiver. De köpte tillsammans en hel by, 400 hektar. Husen byggdes av spillvirke från orten. Man bodde tillsammans i små uttrymmen. I Kabböle talade man bara estniska tills alla åldringar dog. Det var svårt att lära sig svenska och att börja skolan, säger Anton Mekiver. Anton Mekiver talar fortfarande lika bra estniska.
Kalev Kristjankroon har fortsatt med fisket som utkomst. Kalev ser sig som finländare, men Estland står nog nära. Men Kalevs barn lärde sig aldrig estniska och de estniska traditionerna är bara sagor. Men virumat äter de ibland, t.ex. med fläsk, potatis, kålrot, lök, salt och peppar i ugn. På begravningsplatsen i Pernå kyrkby är det estniska inslaget stort.
Svenskarna kom till Estland på 1300-talet och de flesta blev fiskare eller jordbrukare. På 1930-talet fanns det över 9000 svenskar i Estland. När Sovjetunionen ockuperade Estland 1940 flydde 1/4 av Estlands befolkning, av dem nästan 8000 estlandssvenska i små bräckliga båtar.
Men några stannade och bibehöll sitt svenska språk. 1991 fanns endast ett hundratal estlandssvenskar kvar. Av dem talar endast de äldre svenska. Eero Wallén reser till Ormsö för att besöka Estlandssvenskarna, via Tallinn till Ormsö (Vorms).
Många av estlandssvenskarna deporterades och de estlandssvenska områdena blev militärområden. Ain Sarv forskar i det estlandssvenska och de traditioner som de upprätthöll.
En av de estlandssvenskar som bor kvar på Ormsö är Maria Murman, som sjunger, spelar talar och bibehåller de svenska traditionerna. Johannes Nyholm lämnade Estland 1944 som 16-åring yngling och är nu för första gången på Ormsö igen. Det känns vemodigt att se gårdens ruiner, säger Johannes. Det mesta var förfallna ruiner, och inte många invånare.
Ösel (Saarenmaa) är nästa mål. I Kuressaari på Ösel träffar man Heinz Arm, som lär vara den enda kvarlevande svensktalande i byn. Taxichaufför Lang och Heniz Arm får hjälpa Eero Wallén och scriptan Eva Nordenswan med stängda banker och icke-existerande hotell. Heinz Arm är nöjd med livet i Kuressaari. Man får också börja resa utomlands och eleverna i skolorna vill lära sig svenska för att kunna umgås med finlandssvenskar.
Nuckö (Noorots) var förr navet i det estlandssvenska. I Birkas/Pürksi har intresset för det svenska språket väckts. Skolan har också utbyte mned finlandssvenska skolor. Eleverna är otroligt bra och motiverade säger två utbyteselever från Mattlidens skola. På Birkas kyrkogård har några estlandssvenskar, Senta Hallin och Manfred Nibon fått veta var deras far ligger begraven. Det är smärtsamt men högtidligt att hålla en ceremoni. Tills sist firar Eero Wallen morsdag i Birkas kolchos festsal.
Sju år senare besöker Kanal ett och Carita Pettersson Nuckö . Den lilla svenskspråkiga minoritetet får hjälp från Norden och Österbotten för att bibehålla sin svenska identitet. som vill väcka till till Nuckö och
Text: Ida Fellman
