Estlandssvenskar på Ormsö 1989

Från 2010

Publicerad 06.04.2010 10:00. Uppdaterad 19.05.2016 08:48.

Fem estlandssvenskar på Ormsö - Spela upp på Arenan

På Ormsö levde 1989 fem stycken estlandssvenskar som talade svenska som modersmål. Hur ser deras framtid ut?

Informationsruta

Aiboland är den estlandssvenska benämningen på de forna svenskbygderna i Estland. Området kallas även för Svenskestland. Till Aiboland räknades bland annat Nuckö, Dagö, Ormsö, Runö, Ösel och bygden runt Hapsal på det estniska fastlandet. Ormsö är den fjärde största ön i Estland.

Efter andra världskriget har estlandssvenskarna nästan utplånats, då ca 80 % alla estlandssvenskar flydde till Sverige, där de har blivit kvar. Omkring tusen estlandssvenskar blev kvar i Estland efter Sovjetunionens andra ockupation 1944, men de förföljdes ofta av sovjetmyndigheterna. Många förvisades österut, dog i Sibirien eller tystades där hemma. De svenskspråkiga betraktades med misstro och ansågs vara latenta förrädare till sovjetstaten.

Efter Estlands självständighet pågår försök att återuppliva estlandssvensk kultur i Estland, som även omfattar svenska som modersmål. De estlandssvenska dialekterna har under århundraden utvecklats oberoende av rikssvensk språkutveckling. I det estlandssvenska språket finns därför många både ålderdomliga och nybildade drag. Flera av dessa drag finns även i finlandssvenska.

Svenskarna kom till Estland på 1300-talet och de flesta blev fiskare eller jordbrukare. På 1930-talet fanns det över 9000 svenskar i Estland. De flesta estlandssvenskarna flydde efter andra världskriget.

1989 fanns endast ett hundratal kvar. Av dem talar endast de äldre svenska.

Elisabeth Hedenborg träffar fyra av de fem estlandssvenskar som bor på Ormsö, där det före andra världskriget bodde omkring 2000 svensktalande. Dialekten påminner om den dialekt som talas i södra Finland.

Ormsösvenskarna Maria Murman (f. Appelblom), Oscar Berggren, Oscar Friberg och Johan Nyberg lever i byarna Söderby och Norrby. Det mesta är förfallet och primitivt. Ängarna och stränderna är igenväxta och kreaturen försvunna.

Religionen och kyrkan har varit viktig för estlandssvenskarna. Man gjorde ingenting på söndagarna.

Johan Nyberg berättar om hur han reste till Sverige, Gotland och Stockholm för att sälja och köpa. Första gången reste han dit 1922 och sista gången 1938. Efter kriget fick man inte resa mera. Nu äger staten jorden och alla maskiner. Ingenting är roligt längre menar Johan Nyberg. Han sköter fyren som stått där den stått i många år invid havet.

Elisabeth Hedborg frågar vad som händer när dessa fem svenskar dör. Maria Murman menar att då dör svenskan ut. Maria Murman är den enda som sjunger och spelar på svenska.

Men Estland står inför stora förändringar.

Text: Ida Fellman