Radiovågornas väg till lyssnaren 1937
Lars von Willebrand besöker Helsingfors radiostation i Fredriksberg för att få veta hur radioprogam uppstår och sänds till lyssnarna.
På Fredriksbergs radiostation 1937
Lars Von Willebrand har följt med irrgångarna på studion och skall nu ta reda på vart ljudet sedan tar vägen för att nå lyssnarnas öron.
Radiostationen är en underbart vacker herrgårdsbyggnad långt ute på landet i Fredriksberg, säger Lars von Willebrand. Den ligger visserligen bara några hundra meter från Böle by.
Men inne i byggnaden slutar likheten med en herrgård. Det är nämligen en stor elektrisk station, fylld med elektriska apparater. Lars von Willebrand fortsätter entusiastiskt berätta om radioteknik och sändning.
I mitten av den stora salen finns en stor järnbur med apparater. En högtalare återger det program som sänds ut. Lars von Willebrand ser en massa mätare och knappar.
Radioprogrammen kommer med kabel från staden till ett kopplingsbord som ser ut som ett telefoncentralsbord. Där kan man reglera styrkan. Här behövs väldigt mycket elektrisk kraft, berättar von Willebrand.
På ett papper ritar två självreglerande mätare ut strömmens styrka, spänning och periodtal. Efter det blandas radioprogrammet med radiosändarens bärvåg.
Det görs med så stora mängder av elektricitet att rören måste kylas ned med vatten. I apparatens fasad finns fönster så att man kan kontrollera anoder och glöd. Likströmmen går upp till 10 000 volt.
Ljudet far sen genom irrgångar ut i ett tjockt rör genom ett fönster och "flyger upp" till antennen och ut i etern.
von Willebrand undersöker också maskinrummet med transformatorer och generatorer. I ett bakrum finns också en liten experimentkortvågssändare som sänder ut program. Den har en otrolig räckvidd, trots att den inte ser mycket ut för världen.
Text: Ida Fellman