När storskarven kom till Finland
Storskarven började häcka i Finland i mitten på 1990-talet och stammen har ökat kraftigt år efter år. Skarvarna ställer till med en hel del problem och många anser att stammen borde minskas ordentligt.
Här får vi följa med några klipp om storskarven i Finland. Vi får höra allmänt om storskarven, åsikter om den, debatt kring den och till och med hur man tillreder god mat av den.
I Finland stötte man på den första häckande storskarven i Ekenäs skärgård 1996. Tio år senare kunde man träffa på skarven längs hela den finska kusten.
En vuxen storskarv äter omkring ett halvt kilo fisk om dagen. Till en stor del är det så kallad skräpfisk men också öring, sik, gös, ål och abborre.
På grund av den stora fiskkonsumtionen vill många fiskare minska skarvstammen.
Skarvarna orsakar också problem på de områden där de häckar. Växtligheten blir ofta mer eller mindre förstörd. Också lukten av fåglarna lär vara stark och sitta kvar i näsan en god stund.
I Finland har skarven bara en naturlig fiende – havsörnen. Därför har skarvstammen ökat snabbt. Sedan mitten av 1990-talet har det diskuteras ifall man borde göra något åt saken.
Men trots att skarvarna har bara en naturlig fiende har de inte alltid lätt. Under åren har människor bland annat förstört skarvbon för att slippa fåglarna.
2009 tilläts skarvjakt på Åland för jägare som sökt tillstånd. 2010 började också prickning av skarvägg på vissa områden i skärgårdshavet för att kontrollera ökningen.
Informationsruta
Storskarven heter Phalacrocorax carbo på latin. En vuxen fågel blir 80-95 centimeter lång och har ett vingspann på 130-160 centimeter. En vuxen storskarv väger ungefär 2,5 kilo.
Text: Tommi Lahtinen
' /%3E%3C/svg%3E)
