Hoppa till huvudinnehåll

Arkivet

Tove Jansson läser Muminpappans memoarer

Från 2014
Uppdaterad 27.11.2019 13:30.
Bokpärm: Muminpappans memoarer,
Bild: Förlaget M

"Jag Mumintrollets pappa, sitter ikväll vid mitt fönster och ser lysmaskarna brodera hemliga tecken därute i trädgårdens sammetsmörker. Förgängliga krumelurer av ett kort men lyckligt liv!"

På sin veranda i Mumindalen skriver Muminpappan sina memoarer om en stormig ungdom. Kanske han skarvar lite, men det måste man för att en bok ska bli spännande.

"Muminpappans memoarer är den fjärde boken om mumintrollen. Tove Jansson skrev först boken som "Muminpappans Bravader skrivna av Honom Själv" (1950), men 1968 kom den ut med det nuvarande namnet.

Med en ironisk blinkning åt memoargenren skriver Tove Jansson ur Muminpappans självupptagna, pratiga och överdrivna synvinkel.

Vi får träffa Muminpappans barndomsvänner och höra om spännande äventyr. Dessutom får vi bakgrunden till muminfigurernas släktförhållanden. Kapitlen är långa och mångordiga.

Prolog och Företal - Spela upp på Arenan

Muminpappan har ådragit sig en förkylning och sätter igång med att skriva sina memoarer och sitt företal. Med Tove Janssons och Muminpappans ord:

Första kapitlet i vilket jag berättar om min oförstådda barndom, om den första Händelsen i mitt liv och den skakande flyktnatten samt skildrar det historiska mötet med Fredrikson.

Andra kapitlet där jag inför Rådd-djuret och Joxaren i memoarerna, presenterar dronten Edward och ger en eldig bild av Haffsårkestern och dess ojämförliga sjösättning.

Tredje kapitlet i vilket jag nedtecknar min första ärorika räddningsbragd och dess upprörande följder, några tankar samt en beskrivning av klippdassars uppförande.

Fjärde kapitlet vari min färd över havet når sin toppunkt i en storartad skildring av stormen och avslutas med en förfärlig överraskning.

Femte kapitlet där jag (efter ett kort prov på min intelligens) ger en bild av Mymlans familj och den Stora Överraskningsfesten vid vilken jag ur Självhärskarens tass mottager förtrollande äretecken.

Sjätte kapitlet i vilket jag grundar en koloni och genomgår en kris samt frammanar spöket på Fasornas ö.

Sjunde kapitlet där jag beskriver den förvandlade Haffsårkesterns tiumfala avtäckning och en händelsemättad provdykning ner i djuphavet.

Kapitel 8 samt Epilog - Spela upp på Arenan

Åttonde kapitlet vari jag redogör för omständigheterna kring Rådd-djurets bröllop, med lätt tass vidrör mitt dramatiska möte med Mumintrollets mamma och till sist nedskriver de djupa slutorden i mina memoarer. Samt epilogen.