Efter Estoniakatastrofen
Per-Erik Cederkvist såg ekot från m/s Estonia försvinna från m/s Mariellas radar. Viking Mariella kom fram till olycksplatsen halv 3 och då syntes inget fartyg, bara tomma livbåtar och människor som guppade omkring i ett mörkt och stormigt hav.
Tidigt på morgonen den 28 september 1994 sprids nyheten om att en passagerarfärjan Estonia har förlist utanför Utö. Per-Erik Cederkvist var informationschef på m/s Mariella den olycksnatten. Han ringdes upp från hytten till kommandobryggan och såg när ekot från Estonia försvann från radarn. m/s Mariella kom fram till olycksplatsen ungeför halv 3.
Cederkvist berättar i Närbild om hur det kändes när man kom fram till olycksplatsen där inget fartyg längre syntes till och man såg människor flyta omkring i det kalla vattnet. Hur skulle man kunna rädda någon?
Händelsen har format Cederkvist som människa. Han funderar ofta på om man kunde ha räddat flera.
Obs sammanställde i sin årsrapport kring Estonia olycksdagens nyheter, vidden av olyckan framgick först senare.
Efter olyckan har rapporteringen kring Estonia handlat om offrens sorg, om gravfrid och om vraket skall bärgas eller inte.
