Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

En pappa i krig

Från 2015
Uppdaterad 30.10.2015 11:02.
En pappa bygger lego med sin son
Bild: Kerstin Kronvall, Yle

Lugna simtag, andas djupt. Jag upprepar de här orden tyst för mig själv medan jag försöker simma av mig lite av den djupa sorg jag känner.

Sorgen känns i magen och den har vuxit sig starkare för varje gång jag har träffat sådana som direkt har drabbats av kriget. I går var jag hemma hos Vitalij, Jelena och deras son Timur.

I augusti i fjol togs Vitalij tillfånga och sedan var han krigsfånge i fyra månader. Han blev misshandlad och hånad, han var hungrig och olycklig. Han säger att det var tur att han och hans gode vän satt fångna tillsammans. De hjälpte varandra att härda ut. Det fanns också civila som med risk för sitt eget liv besökte krigsfångarna och gav dem mat och tobak.

Hemma i en förstad till Kiev skötte Jelena sitt jobb och Timur medan oron gnagde i hennes inre. Hon säger att hon inte grät, hon känner sin man och litade på att han skulle klara sig. Det svåraste ögonblicket var då hon skulle ringa Vitalijs mamma och berätta att hennes son hade tagits tillfånga.

Efter fyra månader fick Vitalij komma hem. Han säger att han i sina drömmar hade upplevt den dagen så många gånger att då han verkligen befriades kändes det nästan overkligt. Jelenas ögon glittrar då hon berättar om den dag Vitalij återvände. Hon kokade borsjtj-soppa som välkomstlunch.

Familjen fick fira nyår tillsammans. De har fått sova, äta, prata, leka och gräla tillsammans i sex veckor. Men nu sänds Vitalij tillbaks till fronten. Han är officer och värnpliktig. Han behövs och han säger själv att han vill göra allt han kan för att försvara sin familj och sina vänner.

Jelena säger att det är ännu svårare än förra gången att se Vitalij åka iväg.

Fyraåringen Timur ber sin pappa om hjälp med ett legobygge.

Möten och människor