Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

SFP har färdats från vänster till höger

Från 2015
Uppdaterad 10.02.2015 20:49.
Programmet är inte längre tillgängligt
Yle Nyheter TV-nytt: Stora förändringar i SFP:s valprogram - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)

Det är frapperande att tidigare SFP-hövdingar som Jan-Magnus Jansson, Kristian Gestrin och Pär Stenbäck ter sig som vänsterpolitiker med dagens måttstock. Åtminstone då man resonerar kring skatter och inkomstfördelning.

En jämförelse mellan SFP:s valprogram från 1970-talet och dagens valprogram ger rätt anmärkningsvärda resultat.

Vänstervind på 1970-talet

valprogrammet 1972
Bildtext SFP:s valkampanj 1972
Bild: yle

Så här stod det i programmet inför riksdagsvalet 1972:

" I arbetet för jämlikhet är en utjämning av inkomstskillnaderna nödvändig. Genom en socialt medveten skattepolitik samt en kraftig satsning på socialpolitiken bör låginkomsttagarnas situation förbättras."

I valprogrammet inför riksdagsvalet 1979 var den solidariska inkomstpolitiken och de arbetslösa i fokus:

"I en tid av knappa resurser krävs en ny solidaritet i inkomstpolitiken. De arbetslösa har det sämst ställt". "I strävandena att minska samhällets inkomstskillnader bör man tillgripa sociala inkomstöverföringar och utnyttja skattepolitikens medel samt verka för en sådan solidarisk lönepolitik som tjänar samma syften".

SFP:s partiprogram
Bildtext Jutta Zilliacus valkampanj
Bild: Yle

Högervind på 2010-talet

I dag är tongångarna helt annorlunda. I sitt valprogram vill SFP minska progressiviteten i beskattningen, man betonar att ingen ska betala över 50 procent i skatt.

Dessutom vill man ersätta arvsskatten och höja hushållsavdraget till minst 3 000 euro per person och år. Målsättningen om att minska på inkomstskillnaderna eller förbättra de arbetslösas situation har hänförts till valprogrammens soptipp.

SFP:s partiprogram
Bildtext Valslogan 1979
Bild: Yle

Det är alltså stora variationer i partiets syn på skatter och inkomstfördelning. Om man analyserar SFP:s linje utgående från valprogrammen har partiet tagit några rejäla kliv i marknadsliberal riktning sedan 1970-talet.

Läckaget vänsterut påverkade den politiska linjen

I början av 70-talet läckte SFP vänsterut till socialdemokraterna. Enligt professor Henrik Meinander justerade SFP då sin linje vänsterut för att täppa till läckaget.

- Det var en delorsak definitivt, flera av partiets yngre politiker - bland dem Pär Stenbäck - hade sin bakgrund i Nyliberala Studentförbundet där intresset för de socialdemokratiska idéerna var stort. En annan viktig faktor var att man positionerade för att vara regeringsduglig. Då socialdemokraterna långt dikterade den ideologiska diskussionen var det inte smart att uttrycka sig annorlunda, summerar Meinander.

SFP:s partiprogram 2015
Bildtext Partiledare Carl Haglund 2015
Bild: Yle

Meinander skriver under tesen om att SFP gått längre högerut.

- Det är klara skillnader mellan dagens valprogram och programmen från sjuttiotalet. Då talade man om att minska inkomstskillnaderna, men nu finns ju ingenting sådant längre med. Det här har förstås att göra med att man ville försäkra sig om att vara regeringsduglig.

Nationalstatens sönderfall omöjliggör vänsterpolitik

Professor Meinander presenterar en rätt häpnadsväckande teori om varför hela det politiska spektret förflyttats högerut.

Historiker Henrik Meinander från Helsingfors universitet.
Bildtext Professor Henrik Meinander
Bild: Yle

- Ännu på sjuttiotalet var ju nationalstaten en viktig aktör när det gäller att utveckla näringslivet eller sysselsättningen, men i dag är statsmaktens möjligheter att styra den ekonomiska politiken betydligt mera begränsad på grund av kapitalets fria rörlighet. Då är det också kärvt för den traditionella vänsterpolitiken.

SFP:s socialliberala kandidater kritiska

Flera av SFP:s riksdagskandidater på den socialliberala flanken är rätt kritiska till valprogammet, bland dem Johan Ekman.

- Jag kan inte acceptera att vi går in för att minska progressiviteten i beskattningen. Vi kan inte sänka skatterna om vi ska finansiera skolor och åldringsvård.

Bildtext Johan Ekman
Bild: YLE/Ted Urho

Däremot anser Ekman att kandidater med socialliberala värderingar får sin röst hörd trots valprogrammet.

- Lyckligtvis har vi SFP-kandidater med olika värderingar, man kan lugnt rösta på en socialliberal kandidat om det är det man söker.

Traditionellt har olika fraktioner dominerat inom SFP; 1970-talet var socialliberalernas decennium medan 2010-talet åtminstone hittills har förefallit vara marknadsliberalernas decennium.

Det blir intressant att se om SFP:s riksdagskandidater ska kasta sig in i ett ideologiskt meningsutbyte eller om man tonar ner de ideologiska skillnaderna.