Kimitosyskon lever drömmen i Alperna
Mikaela och Niklas Hollsten är Finlands bästa friåkare på snowboard. Den ständigt växande offpistgrenen har trollbundit Kimitosyskonen som tillbringar vinterhalvåret i Alperna. Och tävlar bland världseliten.
Det är nu nionde vintern på raken som Niklas Hollsten, 31, tillbringar vinterhalvåret i Alperna. Nästan lika länge har han haft sällskap av fem år yngre systern Mikaela Hollsten till Mellaneuropa där de åker – och andas – snowboard.
– Det är nog gemenskapen som är det bästa, och att det inte är så allvarligt som många andra grenar. Alla är kompisar med alla och delar samma intresse, samma passion, förklarar Mikaela.
– Och friheten, tillägger Niklas. Man är fri. Ingen säger vad man måste göra, man får göra vad man vill och fara vart man vill. Ingen som säger att du måste göra det här och det här.
Friåkning är en stor gren framför allt i alpintokiga länder som Österrike och tävlingarna på världstouren visas ofta direkt i tv.
– Friåkning är extremt stort i Österrike. För äldre personer är alpint än så länge större men hos yngre har friåkning gått förbi. På alla skidorter är det bara freeride, freeride, freeride. Det är trendgrenen nummer ett just nu, men i Finland är vi efter, det är helt annan bergskultur här, säger Niklas.
Mikaela nära en plats i solen
Trots att den avslappnade atmosfären starkt präglar snowboardåkning är också tävlingarna viktiga. Kanske framför allt för Mikaela, som medger att hon har tävlingen i blodet. Och vintern har hittills gått riktigt bra. Hon toppar för tillfället kvalrankingen, vars vinnare tar steget upp till den åtråvärda världstouren till nästa säsong.
– Såhär bra har det nog aldrig sett ut tidigare, nu är nog platsen mycket nära. Det är bara fast i hur jag åker i de tre resterande fyrstjärniga tävlingarna, men en seger till så är jag nära att nå drömmen, säger hon.
De fyrstjärniga tävlingarna är de mest värdefulla på kvaltouren och Mikaela har i vinter tagit två fyrastjärniga segrar, först i norska Röldal och sedan förra helgen i schweiziska Sankt Moritz.
Om man räknar in de sex deltagarna på världstouren är Kimito Sportförenings Mikaela Hollsten just nu sett till rankingpoängen världens sjunde bästa damfriåkare på snowboard.
Niklas söker variation
Storebror Niklas ligger lite lägre ner för tillfället. Förra säsongen blev han en futtig placering från en plats på herrarnas världstour efter vad många kallar för en domarskandal i säsongens sista tävling i Obergurgl.
Då placerade ett gäng österrikiska domare sin landsman Alexander Hoffman högre upp i resultatlistan, och den sista platsen gick därmed till Hoffman och inte Hollsten.
– Det är fortfarande ett samtalsämne här, berättar Niklas. Människor pratar om det och undrar hur det kunde gå så. Det var väl lite domarspel, men det är nog glömt nu. Inte harmar det, man kan istället göra annat i vinter.
– Annars skulle det ha blivit att harva på världstouren och åka runt på tävlingar, och då skulle man inte på samma sätt kunna vara här i Alperna och filma och fota. Det har sina för- och nackdelar. I alla fall blir det lite variation.
Satsningen på tävlingar har i vinter inte varit lika stor som tidigare och världstouren ligger knappast inom räckhåll. Hans bästa placering hittills är i år en tredjeplats i Hochfügens fyrstjärniga tävling, trots att han var allt annat än nöjd med sin insats där.
Niklas Hollstens åk som gav en tredjeplats i Hochfügen i januari (också vinnarens och tvåans åk ingår):
– Efter att jag kom ner var jag förbannad, det gick helt åt skogen. Jag beslöt att inte gå på prisutdelningen men en kompis övertalade mig och tur var väl det, för domarna gillade flytet och farten i åket och jag var trea. Det kom som en liten chock.
”Trångt och luktar illa”
Till skillnad från de första åren bor Niklas och Mikaela inte längre på samma ort. När Yle Sporten når Niklas är han visserligen på besök på den tidigare ”hemorten” Mallnitz i Österrike, men han reser nu för andra vintern runt med en husbil tillsammans med sin kroatiska fru Nives Hollsten och hunden Shila.
– Det har blivit lite trendigt med husbil, många har följt vårt exempel och i synnerhet många finländare har också skaffat en egen. Det är otroligt flexibelt, säger Niklas. Man får lov att försöka komma överens, det är ju en ganska liten yta med fru och hund, ibland känns det nog att håhå, men för det mesta har vi kul.
Mikaela Hollsten har sin bas i Arlberg, men i och med den täta tävlingstakten har hon inte hunnit vistas så hemskt mycket i västra Österrike.
– Man hinner knappt packa upp väskan ibland innan det bär av vidare till nästa plats. Det blir nog många timmar i bil och ibland tåg, inte hinner man vara länge på en plats, säger Mikaela och skrattar till när hon får frågan om livet som friåkare är glamouröst.
– Nej, det är det absolut inte! Oftast försöker nog alla hitta det billigaste alternativet när de far på tävlingar. Man bor många i samma rum och det är trångt och luktar illa, men nog är det roligt ändå.
Kolla dessutom in Mikaelas blogg här och Niklas blogg här.
