Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

I Helsingfors måste destilleriet ha en egen bar för att nå kunderna

Från 2015
Uppdaterad 18.02.2015 07:46.
2 min

Februarisolen lyser skönt upp det lilla destilleriet i Slakterikvarteren. Men om Séamus Holohan låter en av sina whiskeyflaskor stå framme så måste han genast dra för gardinerna.

I den gamla köttbullsfabriken i Slakteriet finns allt som behövs för att göra whiskey. Stora tunnor för att koka vatten, förråd för ingredienserna och så förstås den intrikata spritbrännaren, importerad från Tyskland.

När vi buteljerar får det inte synas utifrån gatan. -Séamus Holohan, spritföretagare.

Det som spritföretagaren Séamus Holohan och hans två affärspartner däremot inte hade räknat med var att de även måste öppna en bar. I våningen ovanför destilleriet pågår som bäst renoveringsarbetet.

- Vi får varken sälja eller bjuda på smakprov enligt lagen. Så nu kommer vi att ha en liten bar där de som vill kan köpa sig ett smakprov, förklarar Holohan, VD för företaget som startade sin verksamhet förra hösten.

Vy från baren över destilleriet.
Bildtext Från baren på övre våningen kan man titta in i destilleriet.

Den förbjudna flaskan

Förutom att öppna en bar måste destilleriet även skaffa gardiner till det stora fönstret mot gatan. Alternativt tejpa igen det. Med en bild på destilleriet.

- Folk får alltså nog se själva maskineriet och det som vi har här inne, men inte enskilda spritflaskor. När vi buteljerar får det inte synas utifrån gatan, förklarar Holohan.

Séamus Holohan förevisar 300 liter white dog, som whiskey kallas innan det får heta whiskey.
Bildtext Whiskey blir whiskey först efter minst tre år på tunnan. Det här är 300 liter "white dog" som Séamus Holohan förevisar.

Att tillverka whiskey i Finland är optimalt eftersom temperaturen växlar från 20 minusgrader till 30 plusgrader så whiskeyn får en maximal exponering av träytan. - Séamus Holohan

Perfekt klimat för whiskey i Helsingfors

Om två och ett halvt år, lämpligt till Finlands hundraårsjubileum, kommer den första whiskeyn från The Helsinki Distilling Company att vara klar. Till dess kallas den för white dog, eller vit hund.

- Den ska lagras i tunna i tre år före den får kallas whiskey, något som skottarna har hittat på, säger den Irlandsbördige Holohan.

Det är av lagringen som whiskeyn får sin karaktär. Det som kommer ut ur destillatorn är en lite gulaktigt genomskinlig vätska med en hög sprithalt.

Whiskeyn får olika färg beroende på hurdan tunna den lagras i. Den ljusa har lagrats i en amerikansk tunna och den mörka i en fransk tunna.
Bildtext Whiskeyn får olika färg beroende på hurdan tunna den lagras i. Den ljusa har lagrats i en amerikansk tunna och den mörka i en fransk tunna.

Globetrottern som landade i Finland

Séamus Holohan härstammar från Irland och har tillsammans med sin familj bott i flere olika europeiska länder. Kopplingen till Finland är kärleken.

- Min fru är finsk, vi träffades för över 20 år sedan. Sen när barnen kom upp i skolåldern bestämde vi oss för att flytta till Finland.

Små flaskor med olika smaker av gin på ett bord.
Bildtext I väntan på whiskeyn livnär man sig på att göra gin. Här en uppsättning olika testsmaker som destilleriet experimenterar med.

Att whiskeyn skulle bli hans näringsgren är en slump. Det handlade bara om att träffa rätt människor vid rätt tillfälle under rätt förutsättningar. Holohans bakgrund ligger egentligen i uppstartsföretag.

- Att tillverka whiskey i Finland är optimalt eftersom temperaturen växlar från 20 minusgrader till 30 plusgrader. Det gör att träet växer och krymper så att whiskeyn får en maximal exponering av träytan, förklarar Holohan.

För att göra en helt hundraprocentigt finsk whiskey behöver Séamus Holohan och hans affärskumpaner Mikko Mykkänen och Kai Kilpinen ännu hitta inhemska tunnor att lagra sin whiskey i.

- Tunnorna vi använder nu kommer från Frankrike. Vi förhandlar med en kille i Raumo, men det är svårt att göra tunnor av finsk ek för den är så väldigt hård, säger Holohan.