Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Om Marilyn Manson och Alice Cooper

Från 2015
Uppdaterad 29.10.2015 12:54.
Lasse Grönroos och Alice Cooper backstage på Olympiastadion i Helsingfors
Bildtext Lasse och Alice (utan Marilyn)

Jag gjorde nyligen ett impulsköp i Vasa och köpte Marilyn Mansons nya skiva ”The pale emperor” på dubbelvinyl. I mitt tycke har han på alla skivor haft åtminstone någon bra låt, men de tre senaste skivorna har i ärlighetens namn varit väldigt långt borta från hans glansdagar. Den förra plattan Born villain (2012) är den enda jag inte ens äger. Det har varit pinsamt tydligt att karln lidit av någon sorts identitetskris, ålderskris eller antingen tagit för mycket eller för litet droger från sin Dope hat.

I varje fall kunde jag inte låta bli att köpa The pale emperor, helt enkelt därför att själva paketet är så grymt snyggt. Det är utgåvor som den här som bevisar att vinyl alltid är vinyl! Låt mig visa:

Den bleka kejsarens nya kläder

Till min stora glädje låter The pale emperor lika bra som den ser ut. Okej, det finns också svaga stunder, men det finns flera riktigt bra låtar också. Överlag tycks han på The pale emperor ha hittat en naturlig balans mellan gotisk rock och hårdrock som passar honom idag. Mitt favoritspår är The Mephistopheles of Los Angeles. Deep six för tankarna tillbaka till de hårdaste skivorna. Riktigt riktigt bra låt den med.

Marilyn Manson: Deep six

Det är ingen hemlighet att Manson influerats starkt av den gamle räven Alice Cooper, men förutom de uppenbara likheterna (kvinnonamnet och den androgyna looken) så finns det en massa andra paralleller att dra.

Från band till solo

Alice Cooper var i början ett band som hette Alice Cooper. Bandet hade fem medlemmar och sångaren kallade sig också Alice Cooper. Samma sak med Marilyn Manson. Alice Cooper tog steget ut på solokarriär med Welcome to my nightmare (1975) och Manson gjorde samma sak, fast litet stegvis då originalmedlemmarna en i taget droppade av.

Titta mamma, en berusad rockstjärna!

Alice Cooper söp. Hårt. Tåget gick så snabbt att han inte var kapabel att turnera med sin andra soloskiva Alice Cooper goes to hell (1976) och mot slutet av sjuttiotalet började man se hur spriten påverkade Alices habitus. En kort tid var han pluffsig och liknade en lönnfet Elvis på fyllan, kolla fast in det här klippet från 1977 när han sluddrar sig igenom hitarna. Alice har väl skämts så mycket för vhs-kassetten ”Alice Cooper and friends” att den aldrig getts ut på dvd. En samlarraritet om ni råkar stöta på den på vhs!

Alice Cooper and friends

Därefter blev Alice utmärglad och såg kusligt anorektisk och tärd ut. Perfekt för hans skräckimage egentligen. Manson har genomgått liknande imageförändringar. Håret blev kortare och han experimenterade med diverse looks som nu inte riktigt var lika häftiga som galningen på Antichrist superstar (1996). Han har säkerligen experimenterat med mycket annat också.

Marilyn Manson live på nittiotalet

Kontroverserna

Både Alice Cooper och Marilyn Manson har varit ytterst kontroversiella i olika skeden av sin karriär. Alice Cooper-bandet dök upp på medvetandekartan i USA innan de ens hade fått sin första hit tack vare den ökända ”hönsincidenten” i Toronto 1969.

Hönsincidenten 1969

Manson fick sin beskärda del i.o.m. efterdyningarna av Columbine-massakern och Michael Moores dokumentär Bowling for Columbine (2002).

Båda två gick ut som vinnare ur de här kontroverserna och det var bästa tänkbara PR för deras karriärer.

Synthpop

När Alice kom in på 80-talet hade den klassiska skräckrocken förvandlats till bisarr synthpop.

Alice Cooper: Clones

Synthar är förståss ingenting som Marilyn Manson varit rädd att använda. Hela 90-talets goth-industrial-genre bygger på det sound som på 80-talet ännu lät tunnt och sterilt. På gott och ont.
Sinnet för det bisarrt visuella har båda två dock alltid haft stenkoll på.

Marilyn Manson: The man that you fear

Alice minns inte själv så mycket av t.ex. Zipper catches skin (1982) eller Da Da (1983). Utmärkta skivor, speciellt Da Da som sålde i typ 12 exemplar är mången kritikers och fans favorit. Men Alice gjorde vad han ville och brännvinet smakade. Showerna blev mindre, samma sak med Manson.

Sedan fick Alice nog och lade av. Både med spriten och synthpopen. Han gjorde två hårdrocksskivor; Constrictor och Raise your fist and yell och därefter kom skivan Trash med Poison och resten är historia.

Svackan innan comebacken?

Jag kan tänka mig att Marilyn Mansons skivor The high end of low (2009) och Born villain korrelerar med Alices obskyraste skivor. Fast Mansons är inte lika bra som Alices dito...

The pale emperor har inte sålt värst mycket om man skall tro t.ex. wikipedia, men det beror förstås också på den allmänna svackan i skivförsäljning. Jag hoppas att The pale emperor är Marilyn Mansons egen Da Da. Den där plattan som är ruskigt bra trots att den inte var någon storsuccé.

Om likheterna mellan herrarna forsätter så kommer Manson snart att göra en sjuhelvetes comeback med tuffa tag igen och kanske komponera sin egen Poison. Jag tror själv att han har det i sig, The pale emperor är definitivt ett steg i rätt riktning.

Alice och Marilyn tillsammans: I´m eighteen

Metallväktarna

skivkonvolut Craneium Explore the void

Fem frågor till Craneium

Stoner-bandet Craneium övertygar på debutskiva

Soffe spelar bas i Viper Arms

Skulle inte kunna leva utan metal

Kvinnor måste oftare än män bevisa att de kan spela rock

Emma och Craig vill förändra metallscenen

Upp till kamp mot sexism inom metallmusik

Sexism inom metal bekämpas med bra metal av kvinnor

Kjell Simosas

Vårens hårdaste plattor

En titt på den mörka musikens skivvår.

Lasse Grönroos bokhylla med rockböcker

Biografier jag skulle vilja läsa

Oskrivna biografier Lasse vill läsa.