Regionalen följer postens väg 1985
Posten anno 1985 tänker bara på lönsamhet, menar Regionalen. Posten automatiseras, men ute på landsbygden dras postkontor in och servicen blir allt mer ojämlik. Regionalen tar reda på hur snabbt ett brev reser från Sibbo till Helsingfors och frågar postutdelare i skärgården hur det är att leverera post till avkrokar.
När ett brev läggs i brevlådan i Sibbo en fredag eftermiddag får det ligga och mogna hela veckoslutet, först på måndag morgon kommer brevbäraren och tömmer brevlådan. På måndag kväll kommer brevet till postsorteringen i Böle. Där skall en japansk automat sortera breven enligt postnummer. Tisdagmorgon, fem dagar senare, når det orange brevet Regionalens redaktion.
Posten är ett vinstsökande företag, inte tjänstvillig service, menar Regionalen. Lika vinstsökande som Statens järnvägar. Man baserar sig bara på lönsamhetsprinciper. En olycklig lösning för alla dem som inte är "lönsamma". Framför allt de som bor ute i glesbygden. Regionalen beger sig till Östra Nyland, Kuggom, där posten ersatts av en postbil. Är kunderna nöjda?
I Åboland sköts posten av olika distributörer. Många hinder kan sätta stopp för breven, t.ex. att postutdelare blir sjuka eller det är menförestider. Till Saverkeit, Houtskär är det fem färjor. Färden kan bli vådlig också för postutdelaren. Sommartid är det rena nöjesturen, men vintertid och vid menföre har Ivar Henriksson nästan fått sätta livet till.
Text: Ida Fellman