Åbo tar nobben med ro
Reso, Rusko, Lundo och S:t Karins sa enhälligt nej till en sammanslagning med Åbo i början av veckan. Vad gör Åbo nu, då staden är ensam om sin positiva inställning till ett "Storåbo"? Ifall det är möjligt att genomföra en fusion där också de mindre kommundelarna är tillfreds, vilket är receptet?
Det här frågorna dryftades då stadsfullmäktigeledamot Christel von Frenckell-Ramberg (SFP) och forskare vid Institutet för samhällsforskning vid Åbo Akademi, Cecilia Fredriksson, gästade God morgon Åboland onsdag morgon.
Att samtliga fullmäktigen i kranskommunerna, så gott som utan diskussion i sina respektive salar, på måndag kväll sade nej till att fusioneras med Åbo 2017, var inte oväntat.
- Det var absolut ingen överraskning. Jag satt med i den styrgrupp som började arbeta med frågan för ett par år sedan och redan på första mötet var motståndet mot en förändring och en sammanslagning total, berättar von Frenckell-Ramberg.
Fredriksson, som studerat kommunfusionen mellan de kommundelar som nu utgör Kimitoön, är inte heller hon överraskad av att kranskommunerna kring Åbo är kritiska till en fusion.
- De mindre anser nog oftast att den större kommunen är dominerande, och man är rädda för bli bortglömda och för att det skulle försvinna viktiga saker från de mindre kommundelarna, säger Fredriksson.
Åbo tar det lugnt
Enligt von Frenckell-Ramberg tas beskedet med ro. Åbo har hittills varken utövat påtryckningar eller flörtat för att åstadkomma en fusion.
-Vi jobbar vidare. Åbo är loket här i regionen, en stark och stor kommun. Med ett gott arbete och arbete med att få ekonomin i balans och god service för kommuninvånare är vi ett gott exempel för regionen. Åbo är inte ett så stort spöke och troll som man låtit påskina.
von Frenckell-Ramberg anser ändå att en sammanslagning till ett Storåbo skulle behövas för regionens välmående.
- Nu har vi en obalans. I förlängningen räcker det inte att vi har en så här splittrad struktur som vi har idag, vi skulle alla må bättre av ett ökat samarbete.
- Redan nu pendlar en stor del varje dag in till Åbo på jobb. Här finns strukturen och servicen som många invånare i kranskommunerna redan utnyttjar, och då frågar man sig om det inte skulle vara enklare om gränserna blev färre?
Enligt von Frenckell-Ramberg utgör demografin ett problem. Ett orättvist läge uppstår då Åbo som centralort står för en stor del av arbetsplatserna och servicen, medan invånare i arbetsför ålder som bekostar kommunernas utgifter bosätter sig i kranskommunerna.
Närdemokrati viktig
Fredriksson lyfter fram närdemokratin bland faktorer som borde diskuteras i ett möjligast tidigt skede, redan då man påbörjar diskussionen om en möjlig kommunfusion.
-I dagsläget finns det en oro att beslutsfattande och påverkningsmöjligheterna försämras, och det är en befogad oro för närdemokratin glöms lätt bort i kommunsammanslagningsprocesser.
Det är ändå inte nödvändigt att demokratin försvagas då kommuner går ihop.
-En sammanslagning ger faktiskt också en ypperlig möjlighet att utveckla ett fungerande närdemokratisystem.
Både förtroendevalda och invånare behöver känna sig trygga och kunna lita på att de kan påverka sin egen vardag och det egna området även om kommunen blev större. Det här är enligt Fredriksson a och o i en sammanslagningsprocess.
- Om Storåbo skulle bli verklighet är det väldigt viktigt att man tar närdemokratin i beaktande i ett tidigt skede och satsar på den redan från början, för det gynnar alla parter i slutändan, säger Fredriksson.
Lyssna på hela intervjun med von Frenckell-Ramberg och Fredriksson nedan!
