Monstret i soluppgångens land
Tänk dig att leva hela din barndom utan att få leka utomhus. Det är verklighet för de barn som bor i närheten av de havererade kärnkraftverken i Fukushima.
Ibland körs de med buss till områden där det är tryggt att leka i naturen. Bland annat det här framkommer i Pirkko Lindbergs reportagebok Fukushima för evigt. Hon reste hösten 2013 två månader omkring i Japan för att höra hur man tacklade livet efter tsunamin, jordbävningen och den efterföljande kärnkraftskatastrofen.
Så varför lever de här barnen så nära de kontaminerade områdena i Fukushima City och Koruyama City? Jo, för att regeringen inte längre anser att deras föräldrars hus är ohälsosamma att leva i och alltså inte längre betalar dem ersättning för de hem de förlorade. Vid det här laget borde olyckan för fyra år sedan vara glömd. Men så enkelt är det ju inte när det gäller radioaktiv strålning. Den finns kvar i tusentals år, osynlig och förrädisk.
Myndigheterna vill hålla masken
I december ifjol stiftade den japanska regeringen en lag som gör det kriminellt att journalistiskt gräva i vad som egentligen hände. Sextontusen personer drunknade i tsunamin och det kommer att ta minst fyrtio år att avveckla kärnkraftverken i Fukushima. Där måste de tre härdsmältorna kylas ned med en konstant ström av vatten. Man kan inte fylla på ständigt nya tankar med det förorenade vattnet, därför går fyrahundra ton strålande vatten varje dygn ut i Stillahavet. Arbetarna som avvecklar kärnkraftverket måste bytas ut efter en kort tid eftersom strålningen är så skadlig och all deras utrustning är radioaktivt avfall
För tillfället står kärnkraftverken I Japan stilla. Men premiärminister Shinzo Abes regering planerar att starta några av Kyushu Electric Sendais enheter i juni när lokavalen i april är undanstökade. Exakt vilken dag i juni det blir har regeringen ännu inte meddelat, enligt nyhetsbyrån Reuters. Efter det vet man i Japan fortfarande inte var kärnavfallet efter landets femtiofyra reaktorer ska förvaras. Det talas om Mongoliet…
”Men vad kan man göra?”
De flesta personer Pirkko Lindberg kommer i kontakt med är besvikna på regeringen och starkt emot kärnkraft. Men hos de flesta åtföljs de starka åsikterna av en axelryckning och uttrycket ”men vad kan man göra?” Men ändå finns det de som försöker kämpa som t.ex. organisationen Citizens´ Nuclear Information Center i Tokyo som håller kontakt med andra anti-kärnkraftsorganisationer världen över. Där konstaterar man att all mat i Japan strålar. Redan nu importeras en stor del av dricksvattnet för Japans 127 miljoner invånare. Men all mat kan helt enkelt inte importeras. Så de flesta försöker undvika fisk från stillahavskusten och grödor från Fukushima-prefekturen. Men resten går inte att undvika.
Det var egentligen därför Pirkko Lindberg åkte till Japan. För att ta reda på hur en rik industrination, med disciplinerade och tålmodiga medborgare handskas med en kris av det här slaget. Svaret blev att det mesta ser normalt ut på ytan eftersom problemen sopas under mattan. Framtiden får utvisa om Japan kommer att kunna hålla sin position som det land där folk lever längst eller om strålningen kommer att förorsaka många fall av cancer de kommande åren.
Alternativet?
Japan är ett land rikt på alternativa energikällor, som jordvärme, vindkraft och vattenkraft. Enligt Pirkko Lindberg skulle det vara hög tid för landet att ställa om sin energiproduktion i en mera hållbar riktning. Redan nu har japanerna vaknat upp till vikten av att spara energi.
Samma år som olyckan i Japan 2011 beslöt Fennovoima att låta ryska Rosatom bygga Finlands sjätte kärnkraftverk i Pyhäjoki vid Bottniska viken. Regeringen godkände planerna i december 2014. Det ska enligt planerna stå färdigt 2024. Pro Hanhikivi-rörelsen och Nätverket för ett kärnkraftsfritt Bottenviken protesterar mot planerna.
Pirkko Lindberg: Fukushima för evigt ( PQR 2015 )
' /%3E%3C/svg%3E)
