Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Gammal kärlek smälter aldrig

Från 2015
Uppdaterad 29.10.2015 09:41.
Skivkonvolut med Gerry Rafferty, Marillion och Contact
Bildtext Gerry Rafferty, Marillion, Contact
Bild: YLE / Dan Eskil Jansson

Med solen kommer våren kommer värmen och känslorna börjar bubbla igen. I synnerhet när man oförhappandes återupptäcker en speciell kärlek från ungdomen och mitt i allt blir som nyförälskad. Jag pratar naturligtvs om – vinylen.

Nyligen besökte jag min ungdoms studiestad Åbo och kände mig behagligt nostalgisk till mods. I synnerhet när jag gick förbi platsen där jag var stamkund nästan lika mycket som på Kåren, nämligen skivantikvariatet Comeback, saligt i åminnelse.

Än idag begriper jag inte hur jag hade råd, men dit gick jag så gott som varje vecka och bläddrade mig då igenom samtliga vinylskivor som fanns framme. Varje gång hade jag räknat ut hur mycket jag hade råd att handla för och lyckades alltid hålla mig till den planerade budgeten. Tills jag kom fram till kassan.

Samma procedur

Efter ett tag hade förstås innehavaren Teje lärt sig hurdan musik och vilka artister jag var ute efter. Och varje gång utspelade sig samma procedur: Teje tittade noggrannt igenom bunten med skivor jag lagt fram på disken och kommenterade dem alla. Vissa nickade och log han mycket gillande åt, medan han lätt kunde fnysa åt någon annan.

Så sade han att jag på det hela taget gjort goda val, men att jag kanske även kunde vara intresserad av ytterligare några skivor. Så gjorde han en liten halvböj under disken och plockade fram ungefär lika många skivor till som jag redan hade valt. Skivor som han på förhand hade lagt åt sidan åt mig. Där var varenda en en sådan platta som jag bara inte kunde leva utan. Och så fick jag svälta några dagar till.

Stort misstag

En bit ifrån där Comeback låg finns idag ett annat skivantikvariat. Som styrd av en högre kraft klev jag nu in dit strax före stängningsdags och insåg genast att jag gjort ett stort misstag – jag skulle aldrig hinna bläddra igenom alla vinyler innan butiken stängde. För likt alla vinyldiggare vet tar det lätt en till två timmar att gå igenom alla skivor som kan tänkas intressera en.

På grund av tidsbrist blev mitt byte ett förhållandevis moderat antal på endast tre album, men ändå bättre än ingenting. Det blev Marillions dubbel-live The Thieving Magpie som jag av någon outgrundlig anledning inte skaffat tidigare. Så hittade jag Gerry Raffertys första samlingsplatta från år 1974 som jag visserligen redan har, men med ett annat konvolut. Och så Hon kom över mon med Contact. Den har jag på CD från tidigare, men kände att jag även måste ha den på vinyl. En korrekt känsla.

När jag en stund senare kom ut ur butiken gick jag genast med litet lättare steg och ett fånigt flin på mina läppar. Men det är så det går när man är nyförälskad – i vinyl.

Dan Eskils musikbar