Hoppa till huvudinnehåll

Arkivet

Till barndomens musik

Från 2015
Uppdaterad 13.01.2016 09:41.
Collagebild
Bild: Yle/Ida Fellman

Vi tar det från början. Ett av mina tidiga musikminnen. På Kirstibacken, i Södrik, Esbo. Mina föräldrar spelar den underliga Emma Numminen. Personen har otäck röst, det låter som en gnällig man, inte en Emma. Men de vuxna tycker det är roligt.

Flaggorna fladdrade på gentlemännens WC - Spela upp på Arenan

Sången Flaggorna fladdrar på gentlemännens wc ger mig rentav obehag. Jag ser de svarta skuggorna på väggen i badrummet och vill inte vara ensam där.

Haren i grottan med M. A. Numminen, Pedro Hietanen och Minervaskolan - Spela upp på Arenan

Och Haren som satt i gropen var bara så löjlig och dålig. Tyckte jag då.

Jag älskade gammaldags och ordentlig musik. Musik med vackra melodier, Beatles och snälla visor.

Stormskärs Maja (inledning med musik) - Spela upp på Arenan

Stormskärs Maja var en stark tv-upplevelse och jag gillade också musiken. Tillsammans med mina kusiner lekte jag Stormskärs Maja varje dag en sommar, småsyskonen fick vara barnen som drunknade, vi äldre var Maja och Janne.

Jag älskade vissa musikaliska farbröder i tv:n. Chrisse Schwindt var så vacker och såg så snäll ut.

Chrisse Schwindt sjunger om människokroppens delar - Spela upp på Arenan

Här sjunger Schwindt en visa om Människokroppens delar. Den är faktiskt ursprunligen skriven på finska av M A Numminen.

När du hör något i luften som surrar, är det vi här i Kimito som hurrar.

Det var på den tiden när vi lyssnade på Barnens gåva i toner och Ungdomens gåva i toner. Med kassettspelaren redo, fingrarna på play och rec, för att banda favoritlåtarna. Och alltid börjar programledaren Ole Holmberg tala i mitten, eller tonar ner låten för tidigt. Eller så tog kassetten slut. Ibland när jag hör en låt ännu i denna dag känner jag i hela kroppen att låten skall sluta mitt i.

Ole Holmberg är gäst i Knytkalaset (utdrag) - Spela upp på Arenan

I Knytkalaset talar Ole Holmberg om önskeprogrammen för barnen.

Och så kom den egna popmusiken! Den som bara smällde till. Först lyssnade man på det alla lyssnade på. Duran Duran, Kiss. Musik som man dansade poskis (tryckare) till. Med toppabyxor på.

Hanoi Rocks och Mike Monroe fick benen att bli svaga.

Det var sällan man fick se popmusik eller musikvideor på tv. Därför blev kanske program som Pål Pressli Show viktiga. Oftast kom musik jag inte gillade, men så någon gång kanske Dingo eller Eppu Normaali. Men nästan aldrig något utländskt. I Levyraati kunde man få se sådant, men det blev oftast nedsablat av Klaus Järvinen, eller – ännu värre – omhuldat och prisat av blåhåriga Pirkko Liinamaa.

Hittimittarin joululähetys 1984 - Spela upp på Arenan

När Hittimittari kom var lyckan gjord för oss utanför Helsingfors, som inte såg kabelkanaler. Men programledarna med Timo T A Mikkonen och Mikko Alatalo var kanske inte några ungdomsidoler precis.

Ungdomstiden. Kanske det sista bandet i min ungdom var Nirvana. Så som Nirvana slog till har kanske inget gjort efter det. Jag var redan lite för gammal, men jag älskade Kurt Cobain. Och jag var där, på Ruisrock 1992. Min stora festivalupplevelse. Sen var ungdomstiden över. Kurt Cobain dog. Men varje gång jag ser en video med Cobain suger det till i magen.

Jag får nog hysteriska attacker över musik ännu i denna dag. Men jag försöker behärska mig. Nu vet jag också att Mauri Antero Numminen är en man. Och jag tycker han är rolig.

Vilka musikminnen har ni från barndomen? Delar ni mina minnen? Skriv gärna kommentarer.

Mera bloggar på temat minnen och musik:

Idas arkivblogg

Övergivet köpcenter, 1995

Idas arkivblogg: Tillbaka till 1990-talet?

Allting går i cirklar. Också tidsandan.

Strand i Nice, 2013

Vårt Medelhav och Deras

Bara på 2000-talet har över 13.000 människor misst livet.

Bilparkering 1966

Oj nej, en kvinna vid ratten!

Bilen och kvinnan väcker känslor.

Esbo centrum 1978

Barndomsminnen från södra Finland

Jag kommer från Esbo, en välbefolkad icke-stad.

Iphone telefon mot svart bakgrund

Idas arkivblogg: Älska dina prylar såsom dig själv

Varför är det så lätt att bli småkär i sin iPhone?

Luciasketch, 2006

”Men förstår du inte humor” – det bor en feminist i varje kvinna?

Tänkte att jag inte orkar skriva om feminism och humor.

1962 diskuteras televisionens faror

Idas arkivblogg: Den besvärliga och moderna tekniken

Förr var tekniken alltid besvärlig och ofta rentav farlig!

Barn i solglittrande hav

Sommaren och barnen: Out of office!

Vad gör barn när deras mammor jobbar på sommarlovet?

Taisto köper sprit

Myter om Alko och alkohol

Alkomotståndarna får mothugg

J. Howard Millers affisch "We Can Do It!" från 1943.

Idas arkivblogg: Å-å-å tjejer, vi måste höja våra röster för att höras

Varför anses det löjligt att vilja förändra världen?

Mer om ämnet på Yle Arenan