Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Anna-Stina Åbonde: Vietnam stärker greppet om folks åsikter

Från 2015
Uppdaterad 12.03.2015 14:06.
Annastina Åbonde
Bildtext Annastina Åbonde

Vietnam styrs i dag av en hårdförd enpartiregering som de facto har börjat slå hårt mot bland annat bloggande ungdomar som via Internet kommer i kontakt med omvärlden.

Svenska Yles reporter Anna-Stina Åbonde är på reportageresa i landet och befinner sig just nu i huvudstaden Hanoi.

Varför åkte du till Vietnam?

- Det har gått 40 år sedan det som här kallas det amerikanska kriget, det vill säga Vietnamnkriget, tog slut. I april 1975 körde nordvietnamesiska pansarvagnar in i presidentpalatset i Saigon, nuvarande Ho Chi Minh-staden, och därmed var kriget över, säger Åbonde.

Hurdant är samhället i dag?

Krigsslutet innebar att Nord- och Sydvietnam förenades.

- Det är ett mycket, mycket mångfacetterat samhälle; det var två delar med mycket olika kulturella bakgrunder som slogs samman, säger Åbonde.

Åbonde säger att landet också upplevt en kraftig ekonomisk tillväxt som gynnat en del och drabbat andra.

- Som nordbo lägger man märke till situationen med de mänskliga rättigheterna. Regeringens grepp är väldigt starkt och framför allt håller det på att stärkas inför partikongressen nästa år - man försöker hålla folks åsikter i styr helt enkelt.

Vietnam införde privatiseringar enligt marknadsmodell med början år 1986, men greppet om invånarna är ändå hårt.

På vilket sätt märks regeringens hårda grepp om medborgarna?

- Greppet syns kanske inte så mycket i vardagen, men det märks i försöken att kontrollera och blockera exempelvis sociala medier. Unga människor har kontakter utåt via Twitter och särskilt Facebook, och många har börjat blogga och där har regimen slagit ned.

Åbonde berättar att till och med modebloggar - och andra oskyldiga nätskriverier - lett till fängelsestraff, vilket är mycket allvarligt i ett land som praktiserar dödsstraff. Hur många som drabbats är inte känt.

Finland - som länge gett bistånd till Vietnam - håller på att avveckla hjälpen, varför?

- Främst är det fråga om det ekonomiska uppsvinget. Tillväxten har varit så kraftig att Vietnam numera tekniskt sett räknas till medelinkomstländerna - det är alltså inget u-land längre. Men nog finns det fortfarande områden där bistånd behövs - bland annat kräver den snabba urbaniseringen stora investeringar och fattigdomen koncentreras ofta hos minoriteterna, säger Åbonde.

Av Vietnams cirka 90 miljoner invånare hör 14 procent till etniska minoriteter. De flesta av dem lever i bergsområdena i norra delen av landet.

Det har också ställts kritiska frågor om hur moraliskt det är att stöda ett land som inte är demokratiskt och inte beaktar de mänskliga rättigheterna.

- Svaren beror på vem man frågar. Men åtminstone korruptionen är så omfattande att man ska akta sig för att alls gå in i den, det gäller alla, säger Åbonde.

Bistånd för miljoner

Vietnam som under sin historia lytt under Kina, Frankrike och Japan blev självständigt år 1945. Det delades snabbt i två delar; den kommunistiska norra delen och den USA-stödda södra delen.

År 2010 tog sig landet uppåt till gruppen länder med lägre medelinkomst. Åren 1990-2010 har inkomsten per person mer än femfaldigats och landet har halverat fattigdomen enligt de mål som FN ställt upp.

Målet är att bli ett modernt industriland fram till år 2020.

Finland har samarbetet med Vietnam i över 30 år. År 2013 var stödet omkring 9,7 miljoner euro.

Det finländska utvecklingssamarbetets tyngdpunkter låg i fjol på att öka transparensen i samhället, att främja en sysselsättande grön ekonomi, att främja ett hållbart bruk av skogarna samt att se tilt att allt fler får vatten- och sanitetsservice.

På många håll uträttar människor fortfarande sina behov i naturen eller på gator.