Så här tolkar du politikers kroppsspråk
Den största delen av vår kommunikation sker genom icke-verbal kommunikation. Kroppsspråket avslöjar mer än du tror.
Tänk dig en politiker som pratar om öppenhet och transparens, men samtidigt döljer sina händer. Vad signalerar det, egentligen?
Väldigt få av oss tänker på vårt kroppsspråk och därför ljuger vi sällan med det. I diskussionstillfällen har kroppsspråket en väldigt stor betydelse. En politiker kan avslöja oerhört mycket genom den icke-verbala kommunikationen. Att följa med en persons kroppsspråk kan vara till nytta när du vill få reda på vad personen egentligen förmedlar.
I Finland får politiker eller kandidater sällan någon träning i kroppsspråk och hur det ska användas. I USA är det en hel annan femma. Där tränas politiker i hur de ska föra sig i offentligheten.
Väldigt få av oss tänker på vårt kroppsspråk och därför ljuger vi sällan med det.
Henrik Fexeus är mentalist och han analyserar kroppsspråk jämt och ständigt i sitt arbete. Han följde med tv-debatter i det senaste valet i Finland.
- Jag tittade på kandidaters kroppsspråk, eftersom jag inte förstod vad de sade. Den politiska jargongen i kroppsspråket är likadan i Finland som i andra länder. Kanske inte lika tydligt som exempelvis i Brasilien, men gesterna finns där.
Tummen mitt i handen
Det finns en del klassiska gester som politiker använder och undviker. Många politiker låter bli att peka med fingret, istället håller man i tummen, för att inte upplevas anklagande. Att slå med pekfingret i bordet eller podiet när man vill poängtera en viktig sak är en annan klassisk gest (inte att förglömma Winston Churchills V-tecken, men det är en annan historia).
- Vi avslöjar mycket genom våra händer. För den som kan tyda kroppsspråk kan gesterna berätta en hel del, säger Christoph Treier, mental tränare.
Den ultimata ställningen som man kan inta är den som vi valt att kalla för ”handspiran” (från engelskans steeple). Den går ut på att en person lägger fingertopparna mot varandra så de tillsammans bildar ett tak, eller en spira. Händer är placerade i midjehöjd med fingrarna pekande utåt.
”Handspiran” ger en stark signal om att den här personen har klyftiga svar de kvistiga frågorna som ställs, i en debatt exempelvis. ”Handspiran” är väldigt bra att ta till om man vill övertyga någon. Det är därför du säkert sett den i till exempel amerikanska advokatfilmer.
- Det finns till och med studier som visar att vi har svårare att argumentera emot personer som håller fingrarna mot varandra, säger Henrik Fexeus.
Varför just den här ställningen har blivit så användbar och signalerar makt, auktoritet och trovärdighet det vet man inte fortsätter Fexeus.
Om du upplever dubbla budskap ska du lita på kroppsspråket, det signalerar det äkta.
- Det kunde lika gärna ha varit vilken annan ställning som helst.
Som en regel kan man komma ihåg att ju mera engagerad man är i ett ämne desto mera använder man kroppsspråket. Och vice versa förstås. Om en politiker står med händerna i fickorna, lite ihopsjunken och tittar i golvet medan denna säger; ”Det här med bra sjukvård är något jag brinner för”, så går signalerna i kors.
Om ord står mot kroppsspråk, vad ska vi tro på?
Det är helt klart att det är den icke-verbala delen av kommunikationen vi ska tro. Vi tänker på det vi ska säga, i ord, menar Fexeus.
- Vi kan medvetet använda fel ord, men eftersom få av oss tänker på hur vi använder kroppsspråket så ljuger vi sällan med det.
Om du upplever dubbla budskap ska du lita på kroppsspråket, det signalerar det äkta.
Osäkerhetstecken att hålla koll på
Det finns en hel del tecken på osäkerhet. Ofta kan det löna sig att fästa uppmärksamheten på fötterna.
- Vi koncentrerar oss mest på att hålla koll på vår övre kropp och glömmer således bort benen och fötterna. Vi läcker en massa information med den undre delen av kroppen, säger Fexeus. Christoph Treier är av samma åsikt.
- Fötterna ljuger inte. Till exempel signalerar fötterna väldigt starkt om vi är intresserade av en annan person. Fötterna pekar ditåt som vi fäster vår uppmärksamhet och i den riktningen vårt intresse ligger.
Om en person tar ett steg bakåt i en diskussion är det tecken på att denna retirerar och känner sig attackerad. Andra osäkerhetstecken är att man kliar sig, håller sig själv i handen, lägger handen runt nacken eller stampar med foten.
Så här tappar politikern trovärdigheten
- Klia sig på näsan
Det finns en tro om att om en person kilar sig på näsan så ljuger den. Det här är inte nödvändigtvis helt sant. Det är inte vetenskapligt bevisat att det betyder att vi ljuger. Men vi tror att det betyder det och därför ger det just den signalen.
- Titta ner på folk
Det här ska tolkas bokstavligen. En politiker får ett väldigt arrogant och nedvärderande intryck om denne lutar sitt huvud snett bakåt (det räcker med en centimeter) när den pratar med en annan person. ”DU har så fel – snart ska jag säga emot dig” är ofta tanken bakom beteendet. Men signalen som uppfattas blir att man tittar ner på något.
- Det ”ironiska” småleendet
I en debatt så kan det hända att en kandidat eller politiker kommer på något riktigt briljant att kasta in i den pågående debatten. När vi människor kommer på bra idéer så har vi en tendens att småle åt vår egen briljans. Vad det här signalerar är att du hånler mot den du pratar med. Det ger inte ett professionellt intryck.
Vad händer om en politiker medvetet väljer bort kroppsspråksjargonen?
Kort och gott, det går inte så bra, menar Henrik Fexeus och berättar vidare att några politiker i Sverige inte gick med i jargongen i det senaste valet. De klarade sig inte bra.
- Det politikerna valde att signalera var samarbete, lät andra prata till punkt, gav förståelse för motargument och lyssnade.
En politiker som inte reagerar, tycker vi i regel inte om. En person som är helt oberörd och har ett så kallat nolluttryck ställer vi oss skeptiska till. Vi vill att politiker ska reagera, så att vi ser att de är människor.
- Vi letar efter en stark ledare. En stark ledare är, paradoxalt nog, kanske inte den bästa i ett politiskt samarbete, menar Fexeus. Personer som är bra på att samarbeta och lyssnar på andra kanske lämpar sig bättre i det politiska arbetet, men vi röstar hellre på den starka ledaren.
En av utmaningarna som politikerna står inför är att våga reagera och våga reagera känslomässigt. Det är kanske en smula orättvist att ta till känslor och appellera till känslor i en debatt som har en politisk infallsvinkel. Men, allt är väl tillåtet i kärlek, krig och politik.