Åboläkare: "Oetiskt att dementa bor hemma"

Kriterierna för att bli intagen till serviceboende och ålderdomshem har höjts samtidigt som en växande andel av befolkningen blir allt äldre. Det finns för många klienter och för lite personal, säger läkaren Terhi Vörlund-Wallenius.

Med kriterierna, som utgår från utvärderingsmetoder som RAVA och RAI, baserar man nu åldringens behov av serviceboende på enbart medicinska grunder. I praktiken stiger mängden åldringar som vårdas hemma hela tiden. Under år 2014 gjorde man i Åbo 1 198 854 besök hos cirka 2 800 kunder.

Läkaren Terhi Vörlund-Wallenius tycker inte att kriterierna är rättvisa, speciellt med tanke på personer som har demens.

- Man säger ju alltid att folk vill vara hemma så länge som möjligt. Om man har ett huvud som fungerar, man har bra minne och vet vad man vill så då stämmer det. De flesta vill då vara hemma. Men så är det inte alltid! Det finns åldringar som helt öppet säger att de hellre skulle bo på ett serviceboende. Men de har inte råd att skaffa en plats inom den privata sektorn och de är samtidigt i för bra skick för att staden skulle ge en plats, säger Vörlund-Wallenius.

"Otryggt för dementa att vara ensamma"

- När det gäller dementa människor är det rent av oetiskt att ha dem i hemvård. De kommer inte ihåg vad som hänt och vet inte vad de vill. Trots att de har hemvårdsbesök tre gånger per dygn är de ändå ensamma 80 procent av tiden. Det är otryggt, och det är fel. Den människan skulle må bättre bland andra och i en trygg omgivning med personal. Dessutom är det ofta billigare för staden att ordna en plats på serviceboende än att ha över tre hemvårdsbesök per dag. Så har jag sett statistiken, fortsätter Vörlund-Wallenius.

Från stadens sida säger man ändå att man gör allt man kan för att säkerställa att klienter i hemvården faktiskt klarar sig ensamma.

Leena Rinne, servicechef på öppenvårdens förvaltning, säger att man på olika sätt värderar behovet av vården. Enligt lagen är det i sista hand en socialarbetare som besluter om hemvården eller om personen får en plats vid ett intensifierat serviceboende.

- Antingen är det kunden själv som är i kontakt, eller så kan sjukhuset, läkaren, hälsostationen eller en socialarbetare ta kontakt. Efter det utvärderar våra sjukskötare om personen i fråga behöver hemvård. Vid behov finns det också läkare närvarande vid utvärderingen. Det är alltid en läkare som gör beslut om en person tas in på serviceboende eller åldringshem.

- Vi utvärderar alltså hur personen klarar sig hemma och i vilka dagliga ärenden personen behöver hjälp. Det kan vara frågan om medicinering eller hjälp med de dagliga rutinerna. Efter det ordnas det hjälp hem, berättar Rinne.

”Man lämnar bort många uppgifter”

Vad som hör till hemvårdarens arbetsuppgifter blir oklart. Enligt Rinne hör det till vårdarna att sköta om hygienen och andra dagliga rutiner, bara man först har utvärderat vilket behov som finns.

- Till hemvårdarens uppgifter hör allt som vi anser att kunden behöver hjälp med. Det kan vara frågan om att klippa naglar, om fötterna är i dåligt skick kan vi beställa hjälp till hemmet, eller guida kunden till den rätta servicen. Det här sker endast då vårdpersonalen inte har utbildning att utföra den vård som skulle behövas.

- Människans basbehov, allt från hygien till medicinering hör till vårdarens uppgifter. Det här sker på basis av den ursprungliga utvärderingen. Men vi följer naturligtvis med kundens utveckling och anpassar vården vid behov, säger Rinne.

Vörlund-Wallenius har däremot olika upplevelser.

- Man lämnar bort många uppgifter som i andra städer hör till hemvårdarna. Till exempel att följa personer till butiken eller att städa. Det har man i Åbo nästan enkom börjat sköta med servicesedlar. Då köper klienten tjänsten privat, med understöd av staden. Det upplever jag nog att många åldringar tycker att är främmande och kanske lite otryggt.

- Men det är ändå skött på något vis. Om man sedan går in på hur det är skött på svenska, så blir språket ett problem. Att få tjänsterna ordnat på svenska i de olika distrikten lyckas inte alltid, konstaterar Vörlund-Wallenius.

Enligt Vörlund-Wallenius finns det skillnader i hur de olika distrikten köper tjänster på svenska från den privata sektorn.

- Visst finns det skillnader, och det tycker jag att det får finnas, men de olika distrikten borde göra på samma sätt. Något distrikt kan köpa svenskspråkig hemvård mycket lättare och i mycket större omfång än något annat distrikt gör. Så borde det inte vara.

Vårdarna hinner inte stanna

Det största problemet är ändå brist på vårdare i jämförelse med mängden klienter i Åbo. Hemvårdens helhetsbild får inte berömligt betyg av Vörlund-Wallenius.

- Om man funderar helt allmänt, på båda språken, så inte kan man skryta med hur det fungerar. Det finns för många klienter och för lite personal, säger Vörlund-Wallenius.

Från stadens sida berättar Rinne att man i medeltal spenderar 37 minuter med klienten per besök, men tiden kan variera mycket. Om vårdaren har många besök på schemat så har man inte tid att spendera längre än 15-20 minuter med kunden, medan man i andra fall kan stanna mycket längre.

Rinne medger ändå att mängden vårdare är ett problem i Åbo.

- Vi arbetar mycket med rekryteringen och jobbar hårt så att vårdarna vill stanna hos oss. Det är också en stor utmaning för oss att vara så effektiva som möjligt. Största delen av arbetstiden ska spenderas med kunderna. Restiderna mellan kundbesöken kan bli långa, men det är något som vi hela tiden jobbar på, säger Rinne.

Frivilligarbete för att bekämpa ensamhet

Vid sidan om stadens insatser har också den privata sektorn och frivilligarbetet blivit viktigt för att åtgärda ensamhet hos åldringar, speciellt i Åbo. Med tanke på språket tycker Vörlund-Wallenius att det är bra.

- Det har blivit mer och mer tredje sektorn som jobbar med att få bukt på ensamheten. Också andra frivilliga bidrar, vilket är jättebra! Dessa tjänster finns också på svenska. Men det ersätter inte närstående personer. Här vill jag ändå påstå att om man bor på till exempel serviceboende, eller äldreboende och det fungerar som det ska, då kan personalen ersätta en stor del av det emotionella också. Det är idealet, säger Vörlund-Wallenius.

Också Rinne lyfter fram att den privata sektorn spelar en viktig roll i hemvården.

- Jag vill poängtera att hemvård är ett arbete som utförs av professionella vårdare. Vi ersätter inte de anhöriga, utan håller kontakt med dem tillsammans med åldringarna. Vi är ändå medvetna om att det förekommer mycket ensamhet och därför görs det också mycket frivilligarbete, så att man inte ska behöva vara ensam långa tider i sträck.

- Hemvårdarna har inte tid att spendera mycket tid med kunderna, så då kan dygnet bli ensamt. Men vi försöker alltid utveckla vårt arbete och försöker hitta sätt att utöka till exempel frivilligarbetet med åldringar, säger Rinne.