Veckans vinylköp: Black Trip
Jag hade beundrat omslaget til Black Trips debutskiva "Goin' under" redan en längre tid så jag slog slag i saken igår och köpte vinylen nästan helt på grund av konvolutet.
Litet hade jag förståss tjuvlyssnat på Black Trip på Spotify på förhand för att försäkra mig om att det inte är helt skit. En gång köpte jag faktiskt en vinylskiva på grund av omslaget utan att ha hört musiken på förhand. Det var Crystal Castles andra skiva. Mer Flow än Tuska, men helt okej ändå.
Men tillbaka till Black Trip. Musiken doftar starkt Thin Lizzy och Di'Anno-erans Iron Maiden. Ljudvärlden ligger starkt förankrad någonstans mellan 1977 och 1981. Visa låtar för mina tankar till The Hellacopters och vissa till och med till Mercyful Fate. Retroboomen håller i sig och om du gillar nya band som både ser ut och låter som om slutet av sjuttiotalet hade klivit ut ur Lemmys eller Uriah Heeps kokain-frätta näsborre och greppat en gitarr så diggar du troligtvis Black Trip.
Nio år innan debuten kom till
Black Trip grundades redan 2004 i Stockholm. Förutom den här debuten som kom ut 2013 har de bara släppt en demo innan det. Medlemmarna har en imponerande cv från diverse svenska hårdrocksband: Entombed, Murder squad, Dismember, Enforcer, Nifelheim etc.
Varför gillar jag så sjukt mycket just det här skivomslaget? Jo, först och främst så får det mig att tänka på Sabbath bloody sabbaths design. Bandfotot med röken och ljusen i mitten är också skitsnyggt. Ramen omkring är rent sjuttiotal och konvolutet är till och med tryckt på grov och sträv kartong. Som gjort för att suga i sig cigarrettaska och ölringar när någon ställt sin blöta biraflaska på skivomslaget. För omslaget, bandnamnet och låtarna skriker efter en kall bärs.