Hoppa till huvudinnehåll

X3M

En kväll med Natten är ännu ung

Från 2015
Uppdaterad 31.03.2015 10:36.
Anspråkslöst sminkrum. Dansaren Masha Johansson längst fram.
Bildtext Följ med bakom kulisserna på musikaluppsättningen av Natten är ännu ung. Främst i den anspråkslösa sminklogen står Masha Johansson och föbereder sig inför kvällens repetitioner.

Natten är ännu ung blir musikal. Petter Sandelin fick följa med bakom kulisserna under en hel dag. Han träffade regissören som var iklädd endast en blöja och pratade småstadsångest med huvudrollsinnehavarna.

Lars Sund - Natten är ännu ung

  • En ungdomsskildring från Jakobstad som i sin uppriktighet blev något av en lokalskandal när den kom ut 1975, och samtidigt mycket älskad.
  • Sammanfattas bäst i en av meningarna från den första sidan: “Jag bor i Jakobstad, och det är ett satans råtthål.”
  • Natten är ännu ung. 1975.
    Bildtext Natten är ännu ung. Första utgåvan från 1975.
  • Redan på 70-talet fanns tankar på en pjäs, men projektet rann ut i sanden.
  • Musikalen har premiär 2.4 2015.
  • Natten är ännu ung. 2015.
    Bildtext Nyutgåva 2015.

Det som slår en först av allt är myllret och sorlet av människor. När jag besöker repetitionerna inför musikalen Natten är ännu ung torsdagskvällen 19.3 är det två veckor kvar till premiären. Ikväll står skådespelarna för första gången på scenen i kostym.

Mikrofonkollen tar en evighet och hade gjort det även utan teknikstrul. Jag räknar till 19 personer på scenen, men det är ett antal som nog bara teknikerna och regissören Marco Luponero Lindholm har full koll på eftersom alla ständigt smiter ut bakom kulisserna för att fixa några småsaker innan kvällens genomdrag.

Madeleine Asplund reder ut frågorna i det tillfälliga kostymförrådet. Kan man ta ett litet halssmycke hemifrån? Ja. Ska han ha de där byxorna? Nej, han ska ha fula manschesterbyxor men de finns inte ännu.

Natten är ännu ung är produktion som i huvudsak görs av studerande, men det är svårt att kalla det en amatörproduktion. Det här är framtidens proffs och kraven är ställda därefter. Mitt på scenen ligger erfarenheten själv, den garvade scenräven Sören Lillkung och sjunger för sig själv i väntan på att allt ska börja. Kanske ger erfarenheten ändå något, Sören är alltid först med att inta position.

Det är väl en sliten klyscha att säga att det är pirrigt i luften men det är just vad det är. Det är två veckor till premiären och nu börjar allvaret. Bakom kulisserna står en liten pall som måste flyttas i rätt ögonblick. Den är i vägen när trappan ska skjutas in mitt under föreställningen. Om ingen har flyttat pallen så ser den som ska flytta trappan ut som en idiot. Alla småsaker måste stämma.

- Det är just så mycket att fixa som det ska vara. Just på gränsen, säger regissören Marco Luponero Lindholm.

Regissören Marco Luponero diskuterar med skådespelarna.
Bildtext Två timmar tills repetitionen kör igång. Möte med regissören Marco Luponero Lindholm. Filip Vikström (till höger) spelar Eki och Filip Rosengren gör Rosenbaum.
Den tillfälliga klädgarderoben.
Bildtext 15 minuter före repetitionen. Kostymören Madeleine Asplund löser problem tillsammans med dansaren Johannes Lindvall.

Regi med luftgitarr

Några timmar före repetitionen träffar Filip Wikström, Filip Rosengren och Maria Wingren regissören för ett kort snack. Kompisgänget Eki, Rosenbaum och Lotta är navet i musikalversionen av Natten är ännu ung. Marco vill att killarna ska se över förhållandet till Lotta i första akten. Hon ska vara en i gänget och det är viktigt att de hela tiden visar det på scenen. Hon är tjejen de driver med på samma sätt som med alla andra kompisar. En i gänget.

- Ni drar alltid jargong med Lotta. Lotta är ju med i gänget. Hon är ju roadie i bandet. Ni ska till Ruisrock tillsammans.

Marcos regi är lika yvig som hans personlighet. Han spelar luftgitarr för att visa hur känslorna ska fram. I ena sekunden frågar han om killarna sett True Detective och i nästa sekund drar han en populärkulturell anekdot från Rebel Without a Cause.

Kläderna som åker på för första gången ikväll är inte någon orgie i sjuttiotalet. Här finns Kurt Cobains säckiga flanellskjortor från 90-talet. Huvudpersonen Eki bär en polo som gör sig lika bra på sjuttiotalet som på någon modevecka 2015. Lotta kör Converse och höga strumpor, precis som en generation av tuffa brudar en gång gjorde.

- Jag avskyr när teatern blir för realistisk, förklarar Marco.

Premiären sammanfaller nästan exakt med att Terassohörnet i Jakobstad rivs. Hörnet och krogen spelar en viktig roll i boken. Marco är medveten om att det hade varit möjligt att köra full fart med nostalgiväxeln. Han har valt att inte göra det.

- Jag är inte intresserad av någon navelskådning. Jag vill inte göra en tidspastisch. Jag sa genast att jag inte vill ha Strengbergs klocktorn, med risk för att det finns en del av publiken som förväntar sig det. Jag vill inte ha sjuttiotalsmusik och inte sjuttiotalskläder. Det ska vara tidlöst.

Regissören Marco Luponero Lindholm testar scenkläderna.
Bildtext - Jag måste ju vara med på allt jag utsätter mina skådespelare för, säger Marco Luponero Lindholm. När dräkterna för konventsintagningen kommer är det en självklarhet att det är regissören själv som klär av sig och testar kostymen i kalsonger. En stund senare verkar han ha glömt vad han har på sig och fortsätter med fullt allvar lösa dagens problem.
Välläst manus
Bildtext Musikalen är baserad på Lars Sunds bok. En del har man så klart ändrat för att få en bok att bli två akter.
Filip Vikström och Maria Wingren på repetitionerna.
Bildtext Filip Vikström och Maria Wingren tar emot instruktioner under repetitionerna.
Den tillfälliga klädgarderoben.
Bildtext Ordning den tillfälliga garderoben.
Lars Brunell diskuterar sina kläder inför föreställnignen.
Bildtext Kostymen på dörrvakten Sundkvist sitter lite löst. Lars Brunell skojar om att hur duktigt han gått ner i vikt.

Lars Sunds Natten är ännu ung är utan tvekan en av Svenskfinlands bästa ungdomsskildringar. Ja, kanske den bästa. Det är en grynigt realistisk sjuttiotalsskildring. Samtidigt kunde den handla om hur jävligt det är att växa upp i Ekenäs på 2010-talet.

- Det är en söt liten bok. Den är inte tjock. Jag älskar den där boken. Den är tidlös och bokens Jakobstad kunde vara vilken småstad som helst, berättar Marco.

Under processens gång har regissören kommit på sig själv med att bli ett riktigt Lars Sund-fan.

- Jag började “fanittaa” Lars Sund. Jag tänkte “vitsi va coolt att jag får snacka med Lars om det här”.

Vad är det som gör boken så speciell?

- Jag såg en intervju som gjorts med Lars när boken kom ut. Han var typ 22 när intervjun gjordes. Sättet han redan då relaterade till sin ungdom på var bara otroligt. Det var som om hans själ var 50 år.

Tillbaka på repetitionerna

Bryt! Regissörens röst fryser ännu en scen. Överklassungarnas entré ses över. I det här skedet gäller det att låsa alla positioner på scenen och att ändra det som inte fungerar. Pjäsen är trogen originalet när det kommer till det ständigt närvarande klassperspektivet. 2015 känns det nästan skrämmande fräscht att se en ungdomspjäs där man funderar över vem som är fin nog att gå på en fest och hur kampen mot kapitalismen ska inledas.

Så fort genomdraget bryts ilar också koreografen Ida Inxi Holmlund upp på scenen i en lös NFL-tröja med texten TAYLOR 28 på ryggtavlan. Hon delar ut instruktioner där det behövs men med mindre volym. Koreografin är ambitiös och innehåller allt från stilrena baletthopp till kullerbyttor. Redan den halvfärdiga repetitionen är imponerande.

Maria Wingren som spelar Lotta känner igen sig i Lars Sunds beskrivning av Jakobstad.

- Man har ju inställningen att Jeppis suger. Att här inte händer något, fast det ju nog gör det. Men det är vanligt att man tänker så där, säger Maria.

- Jag uppfattar inte Jakobstad som ett råtthål som Eki gör. Jag har inte lika mycket hat och ångest över trycket från småstaden. Fast jag förstår hur han tänker, säger Filip som spelar Eki.

Tidigare på dagen har ett annat gäng studerande slipat och målat det minimalistiska kulissbygget. På en av kulisserna hänger ännu en “nymålat” lapp.

Ensemblen har fått sina instruktioner och är redo. Sören Lillkung är först med att inta sin position. Patrick Wingren, som skrivit musiken, tar fart och börjar spela från ett ställe alla känner igen.

- Vi kom överens från början med Pati Wingren. Han hade tänkt exakt i samma riktning. Pulsen och känslan i musiken är sjuttiotalsinspirerad men soundet fick absolut inte vara det, säger Marco.

Repetitionerna torsdagen den 19.3 drar ut på tiden. Klockan närmar sig halv tio. Medlemmarna i kören får lov att gå hem om de måste, det här är trots allt ingen institutionsteater. Ingen går. När pjäsen når sin sista scen och klimax kan Marco inte hålla sig längre och regisserar skådespelarnas sista rörelser högt. Sedan tar han över skådespeleriet och mimar några publikreaktioner. Feedback blir det nästa gång man träffas. Nu har gänget rättat till första akten som han ville, men det finns nya problem i andra akten. Det är två veckor till premiären. Det går att fixa.

Över allt detta vilar ett vitt stenlejons vakande ögon, men just den detaljen förstår man bara om man har växt upp i Jakobstad, eller om man har läst Natten är ännu ung.

Filip Vikström som Eki
Bildtext En smygtitt från repetitionerna. Huvudrollsinnehavaren Filip Vikström hör hemma på scenen. Här ser vi honom under en av Ekis mörkare stunder.
Emil Lillkung som Stena
Bildtext Över Ekis kompis Stena vilar en sträng och mycket religiös fadersgestalt.