Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Anneke, vill du gifta dig med mig?

Från 2015
Uppdaterad 29.10.2015 12:40.
Anneke van Giersbergen, vokalist.
Bild: Alterna2 http://www.alterna2.com

Så har jag fått den ur mig då. Frågan som jag borde ha ställt för länge sedan, i mitten av nittiotalet då jag först hörde den här skönsjungande holländska sirenen, det var under tiden för hennes genombrott som vokalist i The Gathering. Tidiga Gathering-plattor som Mandylion och Nighttime Birds hör fortfarande till mina all time favourites, alla kategorier.

Men grejen är ju den att jag inte är den enda friaren. Konkurrensen är stenhård. Devin Townsend, den galne metalprofessorn från Kanada, jobbar hårt på saken. Annekes vokaler har förgyllt fyra av Devin Townsends olika projektbands plattor, inklusive den senaste, massiva, episka Ziltoid 2. Hon har till och med samarbetat med Napalm Death. Och Anathema.

Den snälla stormen

Arjen Anthony "Ayreon" Lucassen har minsann också försökt. Häromdagen gav hans och Annekes senaste projektband The Gentle Storm ut sin första fullängdare, titulerad "The Diary". Den är en temaplatta, vad annars, och utspelar sig i den nederländska sjöfartens guldålder, ni vet, Ostindiska kompaniet, när man seglade dit pepparn växer och så vidare.

Plattan är tvådelad. "Gentle version" och "Storm version". Den förstnämnda bestående av smått cheesyga Rednex meets Blackmore's Night meets Riverdance-versioner av låtarna som även återfinns på platta B, den progemetalbetonade "Storm version".

Mitt råd: skippa gentle version och hoppa raka vägen in i stormen.

Se video på YouTube

För plattan är på riktigt bra! Det krävs inte ens att man läser in sig på storyn på förhand, så som fallet oftast är med Ayreons megatemamonster. "Theory of Everything" krävde dessutom femtio studieveckor i kvantfysik för att ge upp sina hemligheter.

Gentle Storms The Diary är bra främst av två orsaker: först och främst, Anneke. Men Arjen Anthony Lucassen är på riktigt en gudabenådad låtskrivare och arrangör. Han tar tiotusen hårt fnurrade trådar och lyckas på något sätt knyppla ihop det till en sammanhängande, färgsprakande väv.

Mannen med kontakterna

Lucassen har också en fet telefonbok full av tunga namn, ännu fetare än Tuomas Holopainens, faktiskt. Han får vem han vill som “featuring” på sina plattor, alla från Iron Maidens Bruce Dickinson till Marco Hietala från Nightwish. Stratovarius-mannen Timo Kotipelto har också stått bakom Arjen Lucassens mikrofon.

Se video på YouTube

Och så har vi ju Anneke. Åch åch ÅCH! Förresten Anneke, angående det där friandet, är det okej om jag bara gifter mig med din röst?

Anneke van Giersbergen har en fullständigt unik röst som lämpar sig för alla tänkbara stilarter. Ena stunden kan den vara liten, spröd som glas och totalt sårbar, och i nästa stund rammar den dig som tio ton tegel, klar, rak och stark. Utan att ta till operakonster, som ju är en talang det också, men kan man uppnå samma pondus au naturelle, så är det alltid att föredra om man frågar mig.

Se video på YouTube

Aj jo, apropå operakonster, tro inte att Tuomas Holopainen inte har ringt Anneke van Giersbergen med ett anbud. Men jag förstår mycket väl att hon inte vill binda sig. Hon kan jobba på projektbasis med vem som helst som känns rätt för stunden, och sedan göra något annat, utan att binda sig till två år långa turnéer och annat sånt där som sliter slut en.

Häromdagen såg jag Devin Townsend Project på The Circus i Helsingfors, och även om jag gillar senaste Ziltoid-plattan (Ziltoid the Omniscient, den kaffeälskande super-rymdvarelsen) så inte är det ju samma sak live med “bara” Devin vid vokalerna. Anneke var alltså inte med om Helsingforsspelningen. Både Z2 och föregångaren Epicloud bygger så till den grad på Annekes närvaro, att det bara inte blir mer än sisådär helt okej i livesammanhang utan henne.

Aj just det ja...

Jag märker nu att hela den här kolumnen har handlat mer eller mindre om Anneke van Giersbergen, när jag egentligen ursprungligen skulle skriva en konsertrecension av Devin Townsends keikka på The Circus. Nå, den var som sagt helt okej. Devin hade en smärre flunsa så hans röst var lite rostig. Bästa numret var den emotionellt laddade och nästan blödande tryckaren “Ih-Ah”.

Han påstår säkert att den är en kärleksförklaring till hans hustru, men vi vet alla att den handlar om Anneke.

Se video på YouTube

Metallväktarna

Taggar:
Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle