Eurovisionen år 1967

Tv-tittarna fick för första gången insyn i green room. Sandie Shaw blev den första av många brittiska vinnare.

För första gången blev antalet deltagare färre än året innan eftersom Danmark drog sig ur tävlingen. Sjutton länder ställde ändå upp i den tolfte Eurovisionstävlingen som arrangerades i Wien, Österrike.

Nytt för i år var att låtarnas namn stod på tyska, engelska och franska i rutan under de första tonerna. Det var också första gången man hade en kamera i rummet där artisternas satt och följde med poänggivningen.

Röstningssystemet ändrades igen. Varje land hade fortfarande en nationell jury som bestod av tio personer, men det här året fick varje jurymedlem ge ett poäng till sin favoritlåt. Dessutom skulle hälften av jurymedlemmarna vara yngre än trettio år.

Finland deltog med Fredi som sjöng Varjoon – suojaan och kom på en delad tolfte plats. Vicky Leandros representerade Luxemburg och kom på fjärde plats med L’Amour ist bleu, fem år senare kom hon att vinna hela tävlingen.

Under Eurovisionens första elva år hade Storbritannien kommit tvåa hela fem gånger. Sandie Shaw blev den första att vinna Eurovisionen för öriket. Sångaren som uppträdde barfota var redan omtyckt i sitt hemland och hade spelat in många framgångsrika låtar.

Sandie Shaw var den enda i tävlingen som uppträdde med en mikrofon som man höll i handen. Mikrofonen fungerade inte riktigt som den skulle och den första tonen hördes inte. Det stoppade inte jurymedlemmarna från att älska låten Puppet on a string som fick mer än dubbelt så många poäng som tvåan Irland. Låten blev också en hit i Europa och exempelvis Siw Malmkvist gjorde en egen version av låten på svenska.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.