Billie Holiday 100 år

Eleanora Fagan, Billie Holiday, Lady Day - den legendariska jazzsångerskan är känd under många namn. Under sin allt för korta livstid hann hon spela in närmare sexhundra skivor som gjorde henne till en av jazzens mest betydelsefulla artister. Men hennes liv hade också många tragiska ingredienser som har bidragit till legendbildningen kring hennes person.

Den 7 april firar vi hundraårsminnet av Billie Holidays födelse. Hon såg dagens ljus 1915 i Philadelphia och växte upp i Baltimore under minst sagt svåra förhållanden. Då Billie 1956 publicerade sin självbiografi 'Lady Sings the Blues' var det många som inte ville tro att de ruskiga barndomsupplevelser hon skildrade verkligen var sanna. Men senare tiders musikforskare har kunnat verifiera det mesta.

Harlem

1929 kom den knappt 14-åriga Billie till Harlem i New York, där hon först höll på att råka in på alldeles fel bana. Men från och med 1930 kunde hon försörja sig genom att sjunga på barer och caféer. Billie var en naturbegåvning och gjorde sig rätt snabbt ett namn på den lokala musikscenen i Harlem. 1933 fick hon chansen att göra sin första skiva som anonym sångsolist med Benny Goodmans orkester. Två år senare fick hon själv skivkontrakt med det ansedda bolaget Columbia Records, där hon under återstoden av 30-talet gjorde omkring 150 skivinspelningar. Många av dem har blivit klassiker.

Här en skiva från 1938 där Billie sjunger med Teddy Wilsons orkester. Bildspelet illustrerar de medverkande musikerna: Buck Clayton, trumpet, Benny Morton, trombon, Lester Young, tenorsaxofon, Teddy Wilson, piano, Freddie Green, gitarr, Walter Page, kontrabas, Jo Jones, trummor.

Louis Armstrong var förebilden

Billie Holiday var på många sätt en unik artist. Med sina intensiva tolkningar och sin förmåga att få rösten att låta som ett musikinstrument förnyade hon sättet att sjunga jazz. Hennes stora förebild var Louis Armstrong, som hon hade hört på skiva redan som barn på 1920-talet. Billie föresatte sig att lära sig sjunga på samma sätt som Louis Armstrong spelade trumpet.

Senare, då hon stod på höjdpunkten av sin karriär, fick hon själv möjlighet att samarbeta med Louis Armstrong. 1946 medverkade Billie och Louis i Hollywoodfilmen 'New Orleans', därifrån följande videoklipp är hämtat.

Drogerna förstörde karriären

Droger och stimulantia var på Billie Holidays tid ett vanligt inslag i musikerlivet, och Billie var ända sen tonåren en regelbunden konsument av alkohol och marijuana. Men då heroinet i början av 1940-talet kom in i bilden var loppet kört. Billie blev en daglig missbrukare, och trots några seriösa avvänjningsförsök kunde hon inte frigöra sig från sitt beroende.

Snart fick hon också problem med myndigheterna. I samband med en fängelsedom 1947 förlorade hon sitt så kallade kabarékort, vilket innebar att hon inte längre fick uppträda på utskänkningsställen i New York. Arbetstillfällena blev färre, gagerna sjönk, och Billies karriär gick in i en nedåtgående spiral. Hennes hälsa försämrades också, och redan på 40-talet börjar missbruket höras på sångrösten.

Skivor fortsatte hon ändå att göra nästan ända fram till sin död. Kvaliteten är ojämn, men i sina bästa stunder kunde Billie fortfarande prestera hög kvalitet. En del av hennes inspelningar under de sista åren hör till de bästa hon någonsin gjorde.

Följande TV-framträdande från 1957 är ett bevis på hur suverän Billie Holidays förmåga kunde vara också mot slutet av hennes karriär.

Död 1959

Den sista maj 1959 lades Billie Holiday in på Metropolitan Hospital i New York med skrumplever, hjärtproblem och njursvikt, och där avled hon sju veckor senare, den 17 juli 1959. Vid sin död var hon bara 44 år gammal.

Billie Holiday dog utfattig och svårt skuldsatt, men hon har lämnat efter sig ett stort kulturarv i form av sammanlagt närmare sexhundra unika skivinspelningar. Många av dem räknas fortfarande till jazzens främsta.

Undanglidande person

Att i efterhand få ett grepp om Billie Holiday som person är mycket svårt. Hon förefaller att ha varit en sammansatt personlighet, och synen på henne varierar starkt bland alla de vänner, kolleger, memoarskribenter och biografer som har uttalat sig. En del ser en njutningslysten person som levde en dag i sänder, andra ett tragiskt offer som under sin livstid utnyttjades på alla tänkbara sätt av skrupelfria personer för att till slut gå under i alkohol och droger. En del betonar den starka kvinnan som stod på sig och vågade gå mot strömmen, som slog sig fram i den hårda mansdominerade musikbranschen och alltid ställde sig upp mot rasism och orättvisor.

Billie Holidays motsägelsefulla och inte alltid helt tillförlitliga självbiografi bidrog till att skapa den mystik som omger henne. I dag har musikforskarna lyckats kartlägga hennes liv i minsta detalj, men ju fler fakta vi har desto mer glider människan Billie Holiday undan. Vem hon egentligen var innerst inne får vi kanske aldrig veta.

Fokus på Billie Holiday i Radio Vega torsdag 2.4 kl. 18.03. Repris onsdag 8.4 kl. 13.03. Programmet finns också på Arenan från och med torsdag kväll.

Några läsvärda böcker

Mer än ett dussin biografier har skrivits över Billie Holiday. Kvaliteten varierar, men de bästa baserar sig på seriös forskning. De bästa CD-samlingarna innehåller också värdefulla uppgifter om Billies liv och hennes musik.

Här tre förslag till läsning:

• Billie Holiday: Lady Sings the Blues – Billie Holidays självbiografi, skriven tillsammans med journalisten William Dufty. Mycket läsvärd och underhållande, även om tillförlitligheten inte alltid är den bästa.
• Stuart Nicholson: Billie Holiday – Den bästa och mest vederhäftiga biografin. Saklig och faktaspäckad, baserar sig på grundlig forskning.
• Donald Clarke: Billie Holiday, Wishing on the Moon – Baserar sig på intervjumaterial med en lång rad personer som stod Billie nära. Blir ibland skvalleraktig och polemisk, men är intressant läsning på grund av sitt unika material. Ger en god inblick i musikerlivet på Billies tid.