Eurovisionen år 1970

Efter röstningsskandalen året innan drog hela fem länder sig ur tävlingen. Endast tolv bidrag gjorde upp om vinsten i den femtonde Eurovisionen.

Året innan hade Spanien, Storbritannien, Frankrike och Nederländerna utsetts till vinnare då alla fyra länders bidrag fick aderton poäng. Alla fyra länder var också villiga att arrangera tävlingen men lotten föll på Nederländerna.

I tävlingen i Amsterdam deltog endast tolv länder. Finland, Sverige, Norge, Österrike och Portugal vägrade delta i protest mot resultatet från år 1969.

Länderna som deltog hade fortsättningsvis nationella juryer som bestod av tio jurymedlemmar som fick ge ett poäng var till sitt favoritbidrag. Reglerna ändrades ändå så att i fall att det skulle råka bli jämnt mellan flera bidrag så skulle dessa länders artister få uppträda på nytt och endast de andra ländernas jurygrupper skulle rösta på sin favorit.

De första nationella vykorten

I början av sändningen visades filmsnuttar från kända platser i Nederländerna. Tävlingen år 1970 var också den första som använde sig av videovykort före uppträdandena. I vykorten fick man se artisterna i sina hemland. Monacos och Luxemburgs vykort var ändå inspelade i Paris, vilket visade väldigt tydligt att ländernas representanter inte kom från landet de representerade. Det var vanligt för mikrostaterna att anlita någon utifrån.

Ingen av artisterna som deltog i tävlingen år 1970 hade deltagit tidigare, och det var första gången alla ansikten på scenen var nya. Bland de som uppträdde fanns en del kända namn. Storbritanniens Mary Hopkin hade slagit igenom i en talangtävling och hade kontrakt med Paul McCartneys skivbolag. En ung och relativt okänd Julio Iglesias representerade Spanien och slutade på delad fjärde plats.

Nederländerna representerades av de tre systrarna Maessen. De bildade egentligen gruppen Hearts of Soul men eftersom grupper med tre eller fyra medlemmar inte fick delta i tävlingen så kallade de sig Patricia and the Hearts of Soul. Patricia stod längst fram och Stella och Bianca fick stå lite längre bak och leka bakgrundssångare.

Irlands Dana vann tävlingen med låten All Kinds of Everything. Låten påminner om My Favorite Things från musikalen Sound of Music. Vinsten var början till en produktiv musikkarriär och senare har Dana Scallon också fungerat inom politiken och bland annat blivit invald i Europaparlamentet.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.