I Sverige är kyrkan samhällsdebattör

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige tar en allt aktivare roll som samhällsdebattör. Under den pågående kampanjen "Gör inte skillnad på människor" tar kyrkan öppet ställning för flyktingar och sexuella minoriteter.

Affischerna i tunnelbanan i Stockholm tar lika stor plats som den kommersiella reklamen intill. Och tilltalet är offensivt: "Det finns en tid för allt. Nu är det tid att med kraft och tydlighet säga: det är fullständigt oacceptabelt att förminska människor utifrån deras ursprung eller religion." Budskapet är undertecknat av biskopen i Stockholms stift Eva Brunne.

- Jag tänker att aldrig har det mottot varit så viktigt som i dessa dagar. Men det är livsviktigt att proklamera - gör inte skillnad på människor - i den tid vi lever i, i Sverige, i Finland, i hela Europa, där det finns politiska krafter som väljer att göra skillnad på människor.

Den svenska kyrkan gör, liksom en del församlingsaktiva i Finland, arbete för papperslösa, som får härbärge eller juridisk hjälp via understöd från kyrkan. På fredagskvällar finns ett team på plats på en central gata i Stockholm för att möta prostituerade kvinnor. I kampanjen talar kyrkan mot det som man kallar för bruna strömningar, i Sverige ofta förknippat med de invandringskritiska eller -fientliga Sverigedemokraterna.

"Rätt så oproblematiskt"

Så var går gränsen för kyrkan att ta politiskt ställning mot ett visst parti?

- Jag försöker lyfta upp att det inte är något nytt i vårt land. Jag är uppvuxen i Skåne, med aktiva nazistiska partier på 60- och 70-talen. Då hette de Nysvenska rörelsen, i dag heter de Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti, som står för en annan människosyn än den som jag anser vara den rimliga.

- Vi kan inte som kyrka på söndag tala om flyktingbarnet Jesus, och på måndag verka åt helt annat håll. Det måste hänga ihop för oss.

Är det oproblematiskt att ta en så här aktiv roll som debattör?

- Jag tycker att det är rätt så oproblematiskt. Och jag tänker och lyssnar mig till att det förväntas av oss. Inte av alla, men av stora delar av svenska kyrkans medlemmar. Alla älskar inte allt, men bland sex miljoner medlemmar finns också en bredd. Och vi får möjlighet att diskutera de här sakerna i vår kyrka tack vare att vi har så många medlemmar. Sverigedemokraterna sitter med i kyrkomötet och i församlingars styrelser. Det är viktigt att de är där, eftersom vi då får möjlighet att diskutera.

Biskopen symbol för sexuella minoriteter i kyrkan

Den svenska kyrkan har för över fem år sedan tagit beslut om att ge samkönade par möjlighet till kyrklig vigsel. Och Eva Brunne har själv, som första öppet homosexuella biskop, blivit en symbol för att sexuella minoriteter tar plats inom kyrkan.

- Det är klart jag har blivit, eftersom jag själv har varit öppet homosexuell i snart 40 år. Men det har ju en mycket längre historia än mig som biskop, att kyrkan i Stockholms stift inte bara stöder, utan medverkar i Pride-festivalen. Det går tillbaka till 1980-talet.

I Finland har kyrkan sett ett stort bortfall av medlemmar under de senaste åren och ofta har en koppling funnits till uttalanden från Kristdemokraterna, som har upplevts om konservativa då det gäller till exempel samkönade pars rättigheter.

- Jag tror inte det skulle kunna hända i Sverige i dag. Jag tycker att det är illa när det sker, framför allt genom ett parti som kallar sig Kristdemokrater. Det skulle inte hända med Kristdemokrater i Sverige.

Tror du att Finland kommer att följa Sverige då det gäller att införa kyrklig vigsel för samkönade par?

- Det hoppas jag. Vi är en evangelisk-luthersk kyrka precis som i Finland. Och i en reformatorisk kyrka förväntas att man förändras, inte för att bli politiskt korrekt i alla frågor, Men att man förändras utifrån hur ett samhällsklimat och mänskor förändras, att man lever i sin tid.