Psykologen som botade sin egen flygrädsla

Psykologen Erik Matton hjälpte folk med flygrädsla, samtidigt som han själv lev av en grym ångest varje gång han skulle flyga. Nu har han botat sig själv, och fortsätter hjälpa andra.

Flygkatastrofer, som till exempel när Germanwings-planet störtade i sydfranska alperna, ökar folks flygrädsla. Psykologen Erik Matton säger att ungefär en fjärdedel har svårt för att flyga, och var tionde har en riktig flygfobi. Han hörde själv tidigare till dem som inte vågade sätta sig i ett flygplan, på grund av flygrädsla. Nu har han botat sig själv, och han har också skrivit en bok om det.

Innan Erik blev botad gjorde han ändå allt för att inte behöva flyga.

- Jag försökte förekomma min sambo när sommaren närmade sig och jag visste att hon ville resa. Då försökte jag föreslå andra sätt att ta sig ner till resmålen, som att bila eller tågluffa, säger Erik.

För att gömma sin rädsla försökte han alltid få det att låta så mysigt och roligt som möjligt, för visst är ju ändå tågluffning lite mer häftigt än att bara ta ett flyg och så är man framme?

En tvådelad rädsla

Erik berättar att hans rädsla bestod av två olika delar. Den ena delen innehöll rädslan för att krascha.

- Det andra var att jag skulle få svår ångest av att inte ha någon kontroll på läget där uppe, och att jag inte skulle kunna avbryta.

Ju längre tid flygresan skulle ta desto mer rädd var han. Själva flygrädslan bottnade också i flera olika saker. För det första var han väldigt ovan vid att flyga.

- Sedan hade jag en tendens till höjdrädsla, och en lite klaustrofobisk karaktär. Det är väldigt många olika slags rädslor som kan få flöda fritt i en flygmaskin, säger Erik.

Är man höjdrädd är det jobbigt att vara 10 000 meter upp i luften. Har man klaustrofobi är det jobbigt att vara instängd och fastspänd. Har man social fobi tycker man det är jobbigt att andra kan se att man är rädd. Har man agorafobi är man rädd att utveckla en panikångestattack utan att ha möjlighet att avbryta eller få hjälp.

- Det blir en perfekt mix där uppe, av negativt slag, säger Erik.

Den flygrädde botade andra flygrädda

Samtidigt som Erik själv var sjukt rädd för att flyga, botade han andra flygrädda med hjälp av kognitiv beteendeterapi (KBT).

- Det kan låta märkligt, men egentligen är det inte så konstigt. Jag är KBT-psykolog och i kognitiv beteendeterapi finns det inget som säger att man inte kan tillämpa det på andra, även om man själv inte har tillämpat det.

En dag kom ändå en vägg emot när det gällde Eriks egen rädsla. Han märkte att hans rädsla gick ut över hans liv på ett sätt som den inte gjort tidigare.

- Det var i samband med att min sambo skulle jobba som gästforskare i Japan, och då ville hon inte vara utan våra barn så länge, så då bad hon mig komma dit.

Eriks spontana reaktion var att det inte fanns en chans att han skulle sätta sig på ett plan och genomlida en flygresa som skulle ta uppemot elva timmar.

- Då blev det så definitivt, att nu håller min rädsla och oro på att belasta min relation till min sambo. Jag började också tänka på vad det här kunde leda till när det gällde relationen till mina barn. Skulle jag alltid bara stå och titta på när de flyger iväg på äventyr? Då kände jag att nu får jag banne mig göra något.

Steg 1: analysera problemet

Erik tog tag i saken och lade upp sin egen terapi precis så som han skulle ha gjort med en patient. Det första steget är att analysera problemet.

- Vad är det för katastroftankar jag går och bär på i samband med de skrämmande situationerna? Hur låter det i huvudet när jag närmar mig gaten på flygplatsen? Hur känns det i kroppen? Ångest är en väldigt fysisk reaktion, så den känns väldigt tydligt.

Jag hade också en vattenflaska för att snabbt kunna dricka, jag hade ångestdämpande medicin i fickan.

Erik berättar att ångesten kan framkalla en massa jobbiga situationer. Man får tryck över bröstet och pulsen stiger. Det hettar i kinder och nacke och man kan få en skräckklump i magen. Man kan känna sig illamående och yr och man andas väldigt ytligt och högt uppe i bröstet.

- Då måste man göra sig bekant med de rent fysiska förnimmelserna, för de kan vara rätt skrämmande i sig. Och sedan gäller det att ta reda på vad man har för sig. Vilka konkreta beteenden håller jag på med i samband med att jag är rädd och orolig?

De här beteendena kallar man för säkerhetsbeteende och kontrollbeteende.

- I mitt fall handlade det om att jag alltid hade med mig en bok som jag snabbt skulle kunna komma in i, säger Erik.

Alla säkerhetsbeteenden har som syfte att hjälpa till att snabbt kunna fly från ångesten och obehaget.

- Jag hade också en vattenflaska för att snabbt kunna dricka, jag hade ångestdämpande medicin i fickan. Jag kollade av mina medpassagerare och hade för mig att jag skulle kunna identifiera eventuella terrorister.

Alkohol kan göra det värre

Många flygrädda har kanske provat det väl beprövade sättet att ta sig en redig fylla innan man går ombord. Det här är ändå inget som Erik rekommenderar, speciellt inte om man vill jobba långsiktigt med sin rädsla.

KBT handlar om att med små steg närma sig det man är rädd för, och stanna där, tills man märker att ångesten går ner.

- Det kan hjälpa på kort sikt. Alkohol kan för vissa minska på oron, men den kan öka på oron i ett lite senare skede, speciellt om man druckit mycket, säger han.

Thomas berättar att alkoholdrickande faktiskt är ett typisk kontrollbeteende, alltså ett sätt att fly ångesten.

- KBT handlar om att med små steg närma sig det man är rädd för, och stanna där, tills man märker att ångesten går ner. Ångesten går alltid ner när man slutar att fly från den.

Och fly från ångesten kan man göra på flera olika sätt. Man kan till exempel fly i tanken, genom att upprepa ord som lugnar en, genom att läsa eller tänka på något annat som tar bort en från situationen. Det som händer då är tyvärr att du aldrig får reda på vad som verkligen händer om du bara flyger, utan att hålla på med olika kontrollbeteenden.

- Kontrollbeteenden, och orosdrivet beteende, det vidmakthåller i själva verket ångesten istället för att hjälpa, även om det känns som att det kan hjälpa på kort sikt, säger Erik.

Steg 2: Utsätt dig själv för din rädsla

Erik blev av med sin flygrädsla genom att utsätta sig för saker han var rädd för. Vid sidan av Globen i Stockholm finns två glasgondoler som åker längs med byggnaden ända upp till toppen. Dem åkte han för att få samma känsla som i ett flygplan. Han åkte också väldigt mycket hiss, och tryckte på stoppknappen mellan våningarna för att se vad som hände om han blev fast där. Efter de här mindre övningarna började han flyga. Först kortare rutter inom Sverige, sedan en resa till England, för att slutligen stiga på det där planet som skulle ta honom till sin sambo i Japan. Hur gick det då?

Jo, flygresan gick bra och han kände ingen ångest. Nu för tiden kan han åka vart som helst, och han är inte ett dugg rädd.