Heroinlivet blev ett helvete
Tony, Mia och Mikke har alla använt heroin. För dem gick det åt helvete. Tony och Mikke har levt som hemlösa och Mia gav bort sitt barn för att hon inte kunde ta hand om det själv.
– Man blir jävligt hård och kall av att använda heroin. Inget annat spelar någon roll, säger Tony.
Hela dagen går åt till att skaffa heroin. Allting kretsar kring det.
– Man hamnar i fängelse förr eller senare, säger han.
Tony har använt heroin intravenöst i tio års tid. Nu är han sedan många år tillbaka i substitutvård och livet ser ljusare ut.
Vem väljer knark?
Tony, Mia och Mikke har alla överlevt ett hårt liv. Men de har ju bara sig själv att skylla för lidandet, tänker kanske någon. Man väljer ju sitt liv eller hur? Men hur väljer du ditt liv om du växer upp i hem där det förekommer missbruk och våld?
Hur planerar du ditt liv om all din energi går åt till att synas så lite som möjligt för att undgå att få stryk?
Hur tänker du på framtiden när du gömmer din mammas och pappas flaskor eller häller ut innehållet i toalettstolen?
Jag vet inte för jag har aldrig varit i den situationen. Men det har Mia.
Heroinet var alltid min stora kärlek
Mia
I Mias hem flödade spriten och knytnävsslagen haglade tätt. Mia sov på soffan i vardagsrummet. Hon hade ingenstans att gömma sig. Hon hade ingen egen ro. När hon sökte sin mamma på kvarterskrogen för att lillasystern grät där hemma, blev hon släpad hem tillbaka i håret av sin styvfar.
- Jag började röka cannabis, sedan övergick jag till amfetamin, ecstasy och heroin.
I dag får hon metadon som ersättandevård på Diakonissanstaltens klinik. Hon bodde en tid på ett stödboende men bor numera i en lägenhet tillsammans med sin man.
Mia har gett upp mycket för drogerna. Bland annat ett barn. Hon har en son som är fosterhemsplacerad sedan spädbarnsår. Det är Mias största sorg i livet. Ett sår som aldrig läker.
Mikke blev omhändertagen och fosterhemsplacerad när han var åtta år gammal. Han trivdes inte i det nya hemmet och rymde. När han blev fast och förd tillbaka fick han stryk. Så mycket stryk att han inte kunde gå till skolan på några dagar. Han rymde igen och igen och igen.
Han levde som hemlös. Ett hemlöst barn som sov i trappuppgångar och levde på godis som han och hans kompisar lyckades snatta i affärerna. Hans skolgång blev på hälft men han kan läsa, skriva och räkna.
Heroinet var det som förstörde allra mest i mitt liv, säger Mikke.
Mikke fick i många år Metadon som ersättandevård. Nu har han valt att sluta ta metadonet sedan en tid tillbaka. Han har magrat och mår inget vidare.
- Men jag mådde inte bra av Metadonet heller, säger Mikke. På min fråga om han använder annat i stället, svarar han, det går i perioder.
Mikke bor på samma stödboende där Tony också bor. På Kungsvägen i Esbo.
Mina dokumentärhjältar har valt att försöka ordna upp i oredan. Och de vill öppet berätta om sina liv som dåliga exempel. De hoppas att deras berättelser ska få någon att välja på ett annat sätt, i tid.
Fakta om heroin
Mia har i början av året börjat studera börja till närvårdare. Hennes liv är i dag betydligt bättre än för några år sedan. Hon känner tillförsikt till livet och vågar tro på en normal framtid. Hon träffar sin son regelbundet men det är inte aktuellt att han skulle flytta tillbaka hem.
Mikke drömmer om att utbilda sig till målare. Men att verkligen söka in till en utbildning är ännu inte aktuellt för hans del.
Tony vet ännu inte vad han vill bli när han blir stor. Han har ännu så mycket ångest över det förflutna som äter hans energi. Han orkar inte planera så stort ännu.
Sedan ett år tillbaka har Tony en flickvän Jenni som också hon är före detta brukare. Tillsammans försöker de få vardagen att gå ihop.
Dokumentären The HEROin Me om Tony, Mikke och Mia finns att se på Arenan.
' /%3E%3C/svg%3E)
