Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Mathias Gustafsson : En vinylists bekännelser

Från 2015
Uppdaterad 12.04.2015 14:54.
Mathias Gustafsson är redaktör på Svenska Yle och arbeter för Radio Vega Östnyland.
Bildtext Hej, jag heter Mathias, jag är vinylist!
Bild: YLE/ Stefan Paavola

Den lokala förmedlaren hade mycket att erbjuda, igen. Han brukar ha det i början av veckan. Leveranserna är tydligen frodigare under veckoslutet. Goda tider för en storförbrukare som jag, värre dock för plånboken.

Scenario ett

Tyst smyger jag mig genom trädgården och fram till ytterdörren. Med darrande fingrar petar jag fram nyckeln och sätter den i hålet och vrider om. Dörren öppnar sig med en knäpp. Mitt genidrag innan jag stack iväg var att smörja den så den inte ska föra så mycket oljud. I farstun inser jag att min hustrus stövlar saknas. Jag pustar ut, hon har inte kommit hem ännu.

Nu gäller det att handla raskt och smart. Efter att ha tagit av mig ytterkläderna sätter jag plastkassarna jag burit på i soffan. De är två till antalet och innehåller tolv vinylskivor. Dessa måste jag få inympade i min samling så det ser ut som om jag hade haft dem redan en längre tid. Plastkassarna måste jag göra av med helt, annars kommer min hustru att inse att jag igen har köpt nya skivor.

Kan vi skylla allt på Demis Roussos?

När och var började det här månntro? Var det då jag år 1986 stegade in i Fazers musikaffär helt intill Borgå torg och köpte min första riktiga egna skiva? (det var Iron Maidens Somewhere in Time). Eller var det alla de timmar jag satt i brorsans rum, (då han själv inte var hemma) och lyssnade på hans kassettspelare? Eller var det ännu tidigare, då morsan lyssnade på Demis Roussos, Forever and Ever på så hög volym att fönstren skallrade på hela Martavägen, där vi bodde i min tidiga barndom?

Vinylskivsamling i hylla
Bildtext Den första vinylskivan i samlingen finns ännu kvar
Bild: Yle / Mathias Gustafsson

Musik har alltid varit viktigt för mig. Nästan viktigare än syre och föda. Musik är underhållning och tidsfördriv men också terapi för mig. Det finns en artist, en skiva eller en låt för varje sinnesstämning och situation. Redan det borde vara en tillräcklig orsak att äga ett tusental plattor eller hur? Okej, fråga inte min familj, de är jäviga i det här. Men fråga t.ex. en musikterapeut.

Det ironiska är att jag envisas med att hålla mig till formatet vinylskiva. De är ju så mycket svårare att smuggla hem och svårare att gömma i hyllan. Storleken är liksom en avgörande faktor här. Det skulle ju vara så fruktansvärt mycket lättare att samla på mp3-filer. Framförallt skulle det vara lättare att gömma dem på en hårdskiva. Så varför då vinylskivor?

Scenario två

Jag har precis fått hemburet den mest efterlängtade skivan för denna vecka. Låt oss säga att det är Björks nya platta. Huset är tomt, jag är kung över ljudvågorna. Försiktigt öppnar jag plastet som omger konvolutet. Ännu försiktigare låter jag skivan glida ut ur skyddspappret. Skivan känns tung och trygg i mina fingrar, den glänser vackert i lampskenet. Jag lägger skivan i skivspelaren, drar ett varv med borsten som avlägsnar den statiska elektriciteten och sätter mig i soffan med konvolutet i famnen. Med slutna ögon låter jag de första tonerna nå min hjärna. Jag suckar belåtet.

Jag öppnar ögonen och börjar kolla in själva konvolutet, de konstnärliga finesserna, detaljerna. Vissa konvolut går att öppna så det finns mera att läsa och se på där inne. Texterna till låtarna, musikerna som medverkar, små tilläggspoem, allting är möjligt på ett annat sätt då det gäller det större formatet vinyl.

Sen tar jag ett foto på konvolutet och laddar upp det på FB-sajten Vinyylin Vinguttajat och den internationella Vinyl Junkies. Sakta men säkert börjar ”gilla” –tryckningarna öka och det ramlar in en och annan kommentar. Så småningom har en liten diskussion kommit igång. Vi är alla vinylister, vi hör samman.

Skivmässan, vinylistens Mecka

Det är inte bara virtuellt jag möter mina medbröder- och systrar. På skivmässorna träffas vi helt fysiskt. Vi utbyter erfarenheter och tankar. Vi jämför den här mässan med andra mässor vi varit på. Inget gör oss gladare än att konstatera hur många vi har blivit på senare år. Tusentals vinylister faktiskt.

Nästa gång träffas vi faktiskt på Brankis i Borgå. Skivmässan återvänder till Östnyland efter en paus på några år. Jag har redan bestämt mig för att jaga Alice Coopers tidigare plattor. Men berätta inte det för min hustru. Hon tror nämligen jag har haft dem alla redan i flera år.