Hoppa till huvudinnehåll

X3M

Den kristalliserade ångesten i Society

Från 2015
Uppdaterad 29.10.2015 15:06.
Man med tribalmålningar.
Bildtext Henrik Heselius har regisserat och medverkar också i Society.

"Det är tur att jag inte behöver recensera den här filmen", sa jag när jag med andan i halsen stod utanför biografen Orion efter att ha sett konstnärskollektivet De kristallklaras verk Society. Och här sitter jag ändå och försöker klä min upplevelse i ord.

För det var just en upplevelse det var frågan om, en alltomvälvande upplevelse.

Stumfilmen, regisserad av Henrik Heselius, följer några individer i ett svartvitt postapokalyptiskt samhälle där man fungerar och lever på bottnen av Maslows behovspyramid. Mat, vatten och tak över huvudet blir en kamp - samtidigt som behovet att mänsklig närhet, drömmar och känslan av ett sammanhang lurar precis bakom knuten.

Symboliken i filmen är glasklar, men det hinner jag inte alls tänka på under föreställningen.

Under filmens gång uppträder det lågmälda och elektroniskt nyskapande bandet Crystal clears med låtar skrivna enkom för filmen. Och det är just i den här korsningen mellan det visuella och auditiva, genom själva närvaron i biosalongen som det magiska skapas. För magi, det är det enda ord som sanningsenligt beskriver vad som händer i och runt mig under de 60 minuter framförandet håller på.

Jag är en sann vän av att analysera händelseförlopp, symbolik och relationer, jag försöker se dolda meningar i det mesta. Med samma inställning satte jag mig också ner för att se Society men efter två minuter, utan att jag ens själv insåg det, hade jag släppt - eller tappat - all analysförmåga. För att uppriktigt beskriva mitt tillstånd måste jag ta till en utsliten klyscha: jag lät mig uppfyllas av det som skedde.

Ångesten, denna farliga men trygga känsla, kläddes i ljud och bild runtomkring mig. Mitt hjärta rusade hysteriskt och jag var tvungen att dra efter andan flera gånger (jag skyller det verkligen inte på min astma utan på hänförelse). Det var som att någon äntligen förstod mig, förstod de där signalerna min hjärna skickar till min maggrop. Min molande ångest kristalliserades plötsligt i mina ögon och hörselgångar. Det här är vad allt handlar om.

Det var en flyende känsla, för efter showen var jag igen lika förvirrad gällande mitt mentala tillstånd som innan. Men under sextio minuter förstod jag mitt liv, det hände inom och runt mig.

Det är svårt att beskriva upplevelsen av Society på ett opretentiöst och intellektuellt sätt. Det är lite en känsla av att you had to be there. Och jag hoppas verkligen att också du, om du missade de två föreställningarna i Helsingfors, får en chans att se och uppleva det jag fick. Den kristalliserade ångesten och den pånyttfödda känslan efteråt.

De kristallklara kommer att turnera med Society både i Finland och Europa, håll för guds skull ögonen öppna så du inte missar det. Tills dess kan du lyssna på Crystal clears nyaste låt New moon, där videon ger en glimt av stumfilmen.