Mannen med ett blåsvart hjärta

Det senaste kvartsseklet blåsvart fotboll i Åbo har gett grundaren Stefan Håkans mer än han någonsin kunnat önska sig. Ligaguldet och Kuppis stadion är kronorna på Håkans livsverk, som i sinom tid sannolikt går vidare till följande generation.

Det är nu 25 år sedan FC Inter fick sin början. Stefan Håkans yngre son Patrik skulle flytta till en riktig fotbollsförening från knatteligan, men inget av de befintliga alternativen lockade. Varför inte grunda en egen förening, frågade tolvåringen av sin pappa.

Pappan svarade att det nu inte är så svårt, utan att tänka desto mera på saken. Plötsligt uppstod FC Inter som började med ett D-juniorlag med Stefan som tränare. Till ett ligalag på herrnivå utvecklades man bara sex år senare.

Nu har man inlett sin 19:e säsong på liganivå och uppnått bland annat ett ligaguld, två silver och en seger var i finska cupen och ligacupen. Det var inte direkt det Stefan Håkans hade tänkt sig när Inter kom till våren 1990.

– Nä, det kan jag väl direkt säga. Jag skulle ha sagt att det är ett dåligt skämt. Inte hade vi ju riktigt planer på att vara det laget som spelat näst längst i den högsta serien. Det känns lite otroligt.

En välskött klubb lockar spelare

Håkans medger att det nog med facit i hand varit mer komplicerat att leda en fotbollsklubb i Finland än han på förhand tänkt sig. Men han är stolt över att ha byggt upp en fungerande förening och alltid skött den ekonomiska sidan till punkt och pricka.

– Vi fick ganska snabbt ett bra namn som klubb. Vi skötte om spelarna och gjorde vad vi lovade – och den linjen har vi hållit. Det har gjort att spelarna litar på att de kan komma till klubben och får sin lön, och det fungerar internationellt också, menar Håkans.

– Spelarna ute i Europa pratar med varandra och ännu mera nuförtiden med Facebook och annat, så de vet precis hur det är. I synnerhet nu då man på ställen som Turkiet och Grekland ofta glömmer det man lovat. Det är ganska jobbigt om man har familj.

Håkans berättar att spelare gärna kommer till Åbo i dagsläget. Av tidigare blåsvarttröjor ringde till exempel Kennedy Nwanganga senast för ett par veckor sedan och frågade om han får återvända, vilket även Serge N’Gal gjort. Guy Gnabouyou fick napp på sitt tredje samtal till Håkans.

– Vi har skött oss till och med för bra tycks en del medier tycka, att våra spelare blir bortskämda. Men jag anser att det inte finns någon vett och reson i sådana påståenden. Att man betalar lön på lönedagen är en grundförutsättning i vilket jobb som helst.

”Det var ingen som ville ha Ojala”

Och visst har det brunnit en hel del pengar. Hur mycket kan och vill inte Håkans säga, men han medger att det handlar om en mindre förmögenhet. Spelare bevittnar ändå om att ägaren inte slänger cash omkring sig, utan är stenhård vid förhandlingsbordet.

– Aj sägs det så? Nå, det kan nog hända. Det går nog åt så mycket pengar annars också att det nog är bäst att hålla hårt i dem. Där är jag nog ganska sparsam, det vågar jag erkänna. Och jag tycker inte ens att det är synd.

Håkans har tidvis kritiserats för att han för envist håller fast vid sina spelare och neka dem chansen att flytta utomlands. Den kritiken skjuter Håkans hastigt ner. Det är fullständigt obefogat, menar han.

– Ta nu Mika Ojala som exempel, så det var ingen som ville ha honom. Det låter hemskt, men han fick gå helt fritt när Häcken sedan kom in i bilden. Jag har inte försökt hindra någon från att flytta utomlands – tvärtom, säger Håkans.

– Vi har till och med försökt bjuda ut spelare gratis, för det är ju en utvecklingsfråga för dem och en fråga om möjliga uppfostrarpengar i framtiden för oss, men det finns helt enkelt ingen kö för våra finländska spelare.

Klubbägare som själva pumpar in pengar i sin klubb växer inte på träd i Finland. I ligan har Stefan Håkans främst sällskap av Raimo Sarajärvi i SJK och Ari Lahti i KuPS.

– Att börja investera i fotbollen är en verklig riskinvestering, inte kan man räkna med att få det tillbaka i reda pengar. Men det finns ju andra värden här i livet också.

”Dragtsma hade behövt mera stöd”

Fotbollen och FC Inter är en stor del av Stefan Håkans liv. Kanske lite för stor och dominant emellanåt, medger han. Inter och ögonstenen Kuppis fotbollsstadion har blivit ett andra hem.

Samma iver och passion för grenen finns kvar, intygar Håkans, men nuförtiden sover han bättre om nätterna. Inters hittills enda ligadegradering 1997 tog Håkans tungt, men i gengäld fick han ett enormt plåster på såren guldåret 2008.

– Vi hade flyt hela året, vi hade flow, som pojkarna säger. Spelarna ville vinna och gav sig inte om det tog lite emot ibland utan satte bara mera kol på. Allting bara fungerade mellan öronen.

Då gjorde Job Dragtsma sin andra säsong i klubben och holländaren är fortfarande kvar, trots att de senaste åren har slutat i bittra besvikelser. Håkans för en öppen dialog med Dragtsma som han uppskattar högt som tränare.

– Visst diskuterar vi fotboll. Till exempel att vi kanske borde göra ett snabbare lag det här året och det var vi överens om. Att det blir lite statiskt med spelare som (Irakli) Sirbiladze och (Tamas) Gruborovics. De är lite för söliga för dagens fotboll. Skickliga, men lätt förutsägbara. Alla visste vad som kommer att hända.

– Job hade av naturliga skäl de senaste åren problem som återspeglade sig i hans jobb. Han hade kanske behövt mera stöd än vad jag gett honom, men jag har haft mitt arbete också. Vi hade två oerhört jobbiga år på företagssidan men nu mår firman helvetes bra. Och det betyder också att vi är ett utmärkt sponsorföretag för fotbollen.

Vem ska ta över?

Nu har Stefan Håkans, 73, dragit sig tillbaka från det dagliga arbetet i rederiet Alfons Håkans. Han är fortfarande styrelseordförande men som vd tog äldsta sonen Joakim Håkans över för ett knappt år sedan.

Joakim är en affärsman precis som sin far, men brinner inte lika starkt för fotbollen som Stefan och yngre brodern Patrik, som redan en längre tid har fungerat som Inters talangscout.

– Vem vet, svarar Stefan på frågan om Patrik kan komma att ta över klubben som en gång i tiden grundades för honom. Han har kunnande helt klart, och ett enormt nätverk av agenter runtom i världen. Men jag är inte död ännu, vi får se sen vem de väljer.

Ännu har Stefan Håkans inga tankar på att stiga åt sidan från Inters ledning. Sepp Blatter är ju sex år äldre och vill fortsätta som det internationella fotbollsförbundet Fifas ordförande, poängterar Håkans med ett leende.

Men dagen då stafettpinnen ska byta ägare kommer i sinom tid och då ser Håkans gärna att arvet går vidare inom familjen. Organisationen är så stabil att det borde vara relativt enkelt att ta över, menar han.

– Samma fråga ställde de om Alfons Håkans, att vem sköter det sen då? De påstod att det var en one man show, men inte stämde det heller. Vi byggde upp en organisation som fungerar och nu klarar de sig ganska bra också utan mig.

Läs också: En passionerad fotbollsälskare och stenhård affärsman