Eurovisionen år 1983

Carola Häggkvist intog Eurovisionsscenen för första gången. Ami Aspelund sjöng om fantasier och sändningen blev för första gången över tre timmar lång.

München i Västtyskland stod värd för sångtävlingen efter att Nicole tagit hem segern året innan. Showen var den hittills längsta med sina tre timmar, trots att det också tidigare varit tjugo länder med och tävlat. En av orsakerna till längden var att programledaren repeterade allt på tre språk och dessutom klappade man först åt bidraget, sedan för låtskrivaren, dirigenten och slutligen ännu för artisten.

Ami Aspelund representerade Finland. Sex år tidigare hade hennes syster Monica Aspelund tävlat med låten Lapponia som kom på tionde plats. Lillasystern Ami och Fantasiaa tog sig in på delad elfte plats. Den tyske programledaren var väldigt dålig på utländska namn och kallade dirigenten Ossi Runne för Ossi Runi, medan Ami döptes om till Ami Aspesund.

Sverige representerades av Carola Häggkvist och hon gjorde ett utmärkt framträdande med låten Främling som knep en tredje plats. Carolas mikrofon krånglade i början och följaktligen hördes inte det första ordet, men sextonåringen lät det inte störa utan fortsatte självsäkert. Den gula dräkten Carola haft på sig i Melodifestivalen hade bytts ut till en skjorta med en giraff. Åtta år senare skulle hon återvända till tävlingen och ta hem guldet.

Luxemburg tog sin femte och hittills sista seger med fransyskan Corinne Hermés som sjöng låten Si la vie est cadeau (översatt ungefär Om livet är en gåva). Corinne var den tjugonde kvinnliga soloartisten att vinna Eurovisionen under sångtävlingens första 28 år.

Vinnarlåten blev ändå ingen vidare succé. Svenskarnas Främling (tredje plats) och Jugoslaviens Džuli (fjärde plats) klarade sig till och med bättre på listorna runtom Europa.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.