Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

"Man vet inte om livet ska ta slut"

Från 2015
Uppdaterad 25.04.2015 19:50.
Jordskalv i Katmandu
Bildtext

Klockan 12 började marken skaka. Jorden ändrade riktning, marken började luta helt och hållet. Det berättar Olle Rosenqvist, som befinner sig i centrum av den jordskalvsdrabbade huvudstaden Katmandu i Nepal.

Rosenqvist är hemma från Österbotten och befinner sig i Katmandu på missionsuppdrag. Yle Nyheter nådde honom per telefon på lördagen.

- Byggnader sprack och vägar sprack, berättar Rosenqvist, som själv befann sig i en liten kyrkolokal utanför Katmandu. Inne i Katmandu rasade höga torn och folk blev under dem.

katmandu i nepal.
Bildtext Katmandu.

Människorna i staden är rädda och chockade, säger Rosenqvist, och konstaterar att han själv också är chockad.

- Det känns inte alls tryggt när jorden börjar röra på sig på fel sätt.

- Man vet ju inte om livet ska ta slut. Människor skrek och det var full panik överallt. Nu just vågar ingen gå på smala gator.

"Rädsla för efterskalv"

Rosenqvist säger att han har sett skadade människor men inte döda. Polisen släpper inte en nära de platser där människor har dött. Lite syns också av hjälparbetet.

- Det är svårt att säga hur hjälparbetet går, men det är väldigt mycket soldater och poliser ute på gatorna. Alla människor är ute på gatorna och de är väldigt rädda för efterskalv. Ingen vet hur stora de kan bli.

Soldater på gatorna i Katmandu i Nepal efter jordbävning.
Bildtext Nepalesiska arméns soldater patrullerar gatorna i Katmandu.

Rosenqvist är i Nepal tillsammans med två andra finländare. De två andra planerar ett biståndsprojekt uppe i bergen, själv jobbar han inom mission och reser ofta till Nepal. Hans sällskap är välbehållet med undantag av lite skrubbade ben och en slagen hand.

Olle Rosenqvist
Bildtext Olle Rosenqvist

- Jag har förut åkt ut till jordbävningsdrabbade områden och hjälpt, men inte själv varit på plats där när det har hänt.

Du har varit i Nepal närmare femton gånger, ett hur stort slag är det här för landet?

- Det är ett väldigt hårt slag, just för de fattiga för de har så dåliga byggnader. Massor av byggnader har ju kollapsat.

Rosenqvist berättar att människor i närheten ändå försöker bearbeta chocken genom att berätta vitsar och skratta.

- Det är ju ingen plats att berätta vitsar på, men det är ju så man gör.