Båda lagen vill och kan vinna på tisdag

En nagelbitare blev det av den fjärde finalmatchen mellan Dicken och HIFK trots att HIFK chocköppnade och låg steget före under den första halvleken. Men i slutminuterna var det oerhört jämt och det märktes både på plan och bland den stora publiken som högljutt hejade på sina egna.

- Ja faktiskt, konstaterar Linda Cainberg i HIFK och medger att det kunde egentligen ha gått hur som helst i slutet. Hon och antagligen de flesta spelarna på plan var ganska trötta i det skedet.

Lotta Kulju som avgjorde matchen åtta sekunder före slutet var oerhört lättad efter slutsignalen.

- Vi kom överens om en körning och sedan får man se vad som händer på plan. Nu kom målvaktsreturen till mig och jag lyckades göra mål, säger hon.

I Dickenlägret var man naturligtvis bitter efter förlusten och det grämer Anna Lindahl att man inte lyckades hålla oavgjort i slutsekunderna.

- Vi snackade i time-outen om att koncentrera oss på vår uppgift, ta bollen och en ny time-out för att ha tid att fixa ett segermål i slutsekunderna. Nu är vi inte tillräckligt vaksamma och tar hand om returen som går till Kulju. Vi tog nog time-out efter målet, hade åtta sekunder på oss men lyckades tyvärr inte kvittera, säger hon.

Trots en miserabel inledning arbetade sig Dicken in i matchen och till paus gick man i siffrorna 12-12.

- Vi var nog inte riktigt skärpta i början, tog för snabba avslut men sedan skärpte vi oss både i försvaret och anfallet och sedan såg ju spelet ganska bra ut igen, konstaterar både Carolina Böckelman och Anna Lindahl.

Dålig inställning

Nu har final nummer tre och fyra varit oerhört jämna och spännande men i de två första krossade Dicken HIFK. Orsaken till förlusterna stavas inställning.

- Under alla mina år i HIFK har vi aldrig kommit med så här dålig inställning till en finalserie. Visst pratade vi också i år inför matchserien men det stannade vid pratet och på planen gjorde vi inte som vi kommit överens om, säger Linda Cainberg.

Lotta Kulju håller med och säger att hon är nöjd med att laget lyckats komma igen så här bra men att man vill ha mer än det här.

Nu har HIFK vunnit två jämna matcher, har man då ett psykologiskt övertag?

- Nej, det har vi nog inte. Det är två jämna lag som båda kan vinna i den femte finalen. Vi har inte underskattat Dicken så här långt och vi kommer inte göra det på tisdag heller, säger Linda Cainberg och får medhåll av Kulju och tränaren Birgitta Lindholm som säger att laget nu snabbt ska glömma dagens seger och börja blicka fram emot tisdagen.

Trots förlusten såg man vissa positiva framsteg i Dickens spel, bland annat försvaret.

- Där skärpte vi oss, kom snabbare ner efter våra egna anfall och bättre tog bort deras skytte och körningar. Vi spelade helt bra i anfallet också men går lite väl snabbt på avslut, konstaterar Anna Lindahl.

De tidvis jättesnabba avsluten är inte lagets taktik men man vill pressa motståndarna och hålla ett högt tempo och en del av det är ju att snabbt tvinga dem att arbeta i försvaret.

"Gäller att plocka fram viljan"

Trots två jämna och tunga förluster tycker man i Dickenlägret inte att det är svårt att komma igen inför den sista finalen.

- Absolut inte, nu gäller det att plocka fram attityden och viljan så går det nog bra på tisdag, säger Carolina Böckelman.

- Det ska bli riktigt roligt konstaterar Anna Lindahl och kommer ihåg hon för två år sedan vann den femte och avgörande matchen i Idrottshuset, då med Grankulla IFK. Nu vill hon göra om det med Dicken.

Vilja och attityd kommer att avgöra den sista finalen säger både Lotta Kulju och Linda Cainberg.

- Det är ju vår hemmaplan så visst har vi väl lite övertag på tisdag, säger Kulju medan Cainberg konstaterar att det säkert blir en liknande triller på tisdag som på söndag. Vem som helst kan vinna men visst ska vi ge allt för att HIFK för fjärde gången i rad får fira mästerskapet då.