Vad är en rymdfästing?

Matilda spelar Dragon Age Inquisition: Jaws of Hakkon, Susanne demonstrerar Axiom Verge och Ted försöker förgäves hänga med när de vuxna diskuterar.

Dragon Age Inquisition: Jaws of Hakkon

Recenserat av Matilda Ståhl
Format: XBONE (testat), PC

Jaws of Hakkon är den första stora nedladdningsbara expansionen till kanadensiska rollspelsmästarna Biowares fjolårshit Dragon Age: Inquisition. Det är tills vidare exklusivt för Xbox One och PC, men kommer att lanseras till Playstation 4, Xbox 360 och Playstation 3 i framtiden.

Expansionen bjuder på ett nytt område som kallas för Frostback Basin, och spelaren skickas dit för att ta reda på vad som hände med den förra inkvisitorn samt beblanda sig i de lokala stridigheterna mellan två grupper – "de dumma och de snälla" som vår recensent Matilda så politiskt uttrycker det.

För att spela Jaws of Hakkon behöver man importera sin karaktär från huvudspelet, och det är rekommenderat att man nått åtminstone level 20. Annars kan det hända att man får spö av spindlar, morgontrötta jättar och buskar – de fiender som Matilda gillar allra minst, men hon klarar sig bra ändå.

Matilda spelar som man och har enbart män i sitt muntra äventyrargäng, så korvfesten är total med både trädkojor och homosexuella relationer. Dock inga nya sexscener, expansionens största minus enligt Matilda. Men kompanjonerna har ny dialog som de spottar ur sig med cirka 45 minuters mellanrum. Ibland är det skönt när det är tyst.

Miljöerna i Jaws of Hakkon är färggranna och mysiga, till skillnad från den något grådaskiga paletten i moderspelet. I övrigt bjuder expansionen inte på särskilt många nyheter, och Matilda rekommenderar den för personer som helt enkelt inte kunnat släppa taget om originalspelet. Lite som att återse en kär vän.

Axiom Verge

Recenserat av Susanne Lindström
Format: PS4 (testat)

Axiom Verge är ett soloprojekt utvecklat av Thomas Happ. Spelet är ett så kallat "metroidvania", utforskande kombinerat med plattformselement i en öppen värld med passager som kräver speciella verktyg för att man ska kunna ta sig vidare. Forskaren Trace är något förbryllad över hela situationen, så när en mystisk röst börjar föreslå saker verkar det som en bra idé att lyssna.

Grafiken doftar väldigt retro, och striderna mot de stora bossarna är klassiska med svaga punkter som blinkar och gör ont. Men spelet är inte enbart en hyllning av svunna tider, det introducerar också nydanande spelmekanik i form av "glitchar" som man kan använda för att ta sig genom väggar och annat skumt. Vår recensent Susanne påstår att det är meningen att man ska kunna göra så här, och man har inte sönder spelet fastän det ser ut så.

Övriga verktyg inkluderar rymdfästingen Sven (så kallar Susanne honom i alla fall) som kan skickas in i döden om och om igen medan Trace sitter och trycker på säkert avstånd. Sven påminner också lite om en kanin. Inte undra på att Susanne gillar honom.

Sven, tillsammans med spelets intressanta vapen och föremål, är det bästa med spelet enligt Susanne. Det sämsta är att spelet stundtals är förvirrande med en karta som inte hjälper sådär jättemycket, och det är lätt hänt att man glömmer bort exakt var saker finns. Susanne rekommenderar spelet till de som gillar retro- och plattformsspel. Det är inte heller överdrivet svårt och kan fungera som inkörsport till genren.