A most violent year – a most promising actor

Det finns filmer som är svåra att definiera och beskriva. Trots att de är eleganta och intressanta. Trots att man gillar det man ser. ”A Most Violent” hör till den kategorin.

Året 1981 har kommit att betecknas som det mest våldsamma i New Yorks historia. Oljekrisen är ett faktum och alla har fullt upp med att handskas med de problem som följer i krisens kölvatten. Det gäller företagaren som försöker uppnå monopolställning i sin bransch. Det gäller polisen som kämpar med att få såväl den synliga brottsligheten som penningtvätten under kontroll.

Den som försöker överleva i gränslandskapet mellan lagligt och olagligt är affärsmannen Abel Morales (Oscar Isaac). Han har arbetat sig upp inom oljebranschen, men tampas nu med konkurrenter som kapar och tömmer hans bränsletankar.

Konkurrenter som kör med renodlade gangstermetoder framom förhandlingsförsök. Man hotar, stjäl och dödar.

Abel har varit med länge och kan förutse större delen av de fula trick som är på ingång. Han vill gärna agera lagligt, men hustrun (Jessica Chastain) har andra planer. Hon är uppvuxen i maffiakretsar och fast besluten att försäkra sig om att vardagen har en guldkant även när saker inte blir som man tänkt sig.

Kyligt elegant

Det här är en snygg film. Visuellt tilltalande, välspelad och med en sällsam känsla av underliggande hot. Även om manusförfattaren/regissören J.C Chandor synnerligen sparsamt portionerar ut de dramatiska scenerna så präglas varje bild av en olycksbådande föraning om att något kommer att hända. När som helst.

Det spännande är inte det som sker inom ramen för handlingen utan hur man som åskådare positionerar sig. Var ligger ens sympatier och varför?

Och bilderna - de är välkomponerade. De förenar det klassiska maffiastuket med en avskalad estetik som effektivt framhäver tyngdpunkterna.

Abels nya hus är stort och kalt - ett luftslott byggt på falska premisser. Hans frisyr är trimmad intill perfektion och cashmerekappan oklanderligt ren - men sin invandrarstämpel kan han inte putsa bort.

Trendig tidsperiod

Det är fascinerande att märka hur brytningsskedet mellan 1970-talet och 1980-talet allt oftare uppmärksammas på filmduken. Man spelar gärna med element som förlorad oskuld, politisk korruption och en förebådan om den storvulna tid av lyx och flärd som är på intågande. Tiden då "greed is good".

Svensken Mikael Marcimain har återvänt till denna värld gång på gång, senast med "Gentlemen" (2014) och innan dess med "Call Girl" (2012).

Även "American Hustle", en av 2013-års större Hollywoodsuccéer, tog avstamp i samma era och byggde likaså på en katt och råtta-lek mellan FBI och dem som lever på gränsen till brott. Eller som redan passerat den.

Oscar för Oscar?

Vid sidan av det eleganta intrycket och det berättarmässiga flytet är det Oscar Isaac som imponerar i "A Most Violent Year". Med mjuk röst och små gester lyckas han övertyga en om att Abel består av idel vilja av stål. Att detta är en man med auktoritet. Som vägrar acceptera ett nej, men som inte har för avsikt att höja på rösten för att få sin vilja igenom.

Isaac är just nu bioaktuell även i Alex Garlands scifidrama "Ex Machina" - men det är inte en koppling man automatiskt gör. Isaac hör nämligen till de skådespelare som undgått att hamna i ett fack - som får spela helt olika typer. Varje gång.

Den galne uppfinnaren i "Ex Machina" har föga gemensamt med trubaduren i "Inside Llewyn Davis" (2013) och ingendera verkar vara släkt med Abel Morales. Och snart är det dags för ännu ett karriärlyft i och med den nya Star Wars-film.

Så man kan väl säga att Isaac siktar mot stjärnorna. Och att Oscar mycket väl kan få en Oscar. Inom en snar framtid.