Napalmflickan väcker känslor 40 år senare
Några barn kommer springande längs en väg, med rök i bakgrunden. En naken, skrikande flicka fångar vår blick.
-Det som hänt här på bilden är att sydvietnameser, på Amerikas inrådan, bombat ett tempel med napalm. Det här gjorde de antagligen för att de missänkte att där fanns gerillasoldater, berättar pensionerade pressfotografen Gunnar Bäckman. Men det visade sig att templet var fullt med barn, som inte hann undan trots att de förvarnats.
Ett krig i bilder
Under Vietnamkriget förhöll sig amerikanerna öppna till journalister och pressfotografer. Till exempel kunde de få information om i vilka områden bombattacker skulle utföras. Många starka bilder spreds och bidrog till att stärka opinionen mot kriget. Just det här fotot är taget i juni 1972.
Eftersom det nu gått 40 år sedan Vietnamkriget upphörde träffar vi Gunnar Bäckman för att tala om det här fotografiets styrka och betydelse.
Ett gripande fotografi
-Att hon är hon naken är en orsak till att bilden fastnat på folks näthinnor. Flickan, som heter Kim Phúc, berättade själv senare att hon slet av sig kläderna på grund av att de brann, säger Gunnar Bäckman. Han har läst in sig på ämnet före vi träffar honom. Trots det här fick hon svåra brännskador, berättar Gunnar Bäckman vidare. Fotografen, vietnamesen Nick Út, fotograferade flera bilder, men lade sedan ifrån sig kameran och förde henne till sjukhus.
-Det är en oerhört grym bild. Se på barnens miner, de skriker av rädsla och smärta. Templet syns inte ens, utan bara ett svart rökmoln i bakgrunden.
I centrum av bilden finns Kim med armarna utsträckta. Hennes ansiktsutryck, kroppshållning och det att hon är naken gör att bilden fastnat på folks näthinnor, säger Gunnar Bäckman. Hon ser alldeles uppgiven ut och måste befinna sig i upplösningstillstånd. Den här bilden är så stark att den väcker samma känslor ännu idag.
Väckt lusten hos många att bevaka krig
Det är frågan om en prisbelönt bild, Nick Út fick pulitzerpriset för fotot. Bilden har också tänt gnistan hos många unga fotografer och fått dem att vilja bli pressfotografer och bildjournalister. Den har också fått många att åka ut och bevaka krigshärdar.
Själv har dock Gunnar Bäckman inte arbetat som krigsfotograf. Han har utfört sitt värv i Österbotten, som pressfotograf på Vasabladet. Men han har bekanta som arbetar som krigsfotografer. Endel av dem har berättat att fotot på den så kallade napalmflickan var det som väckte viljan att åka ut till krigsskådeplatser.
Gör fotot lika starkt intryck idag?
Kan då en bild ha samma styrka idag, då vem som helst kan fotografera och sprida sina bilder på internet?
-Det tror jag säkert, men för att ta en sån här bild ska man vara en duktig fotograf. Är man amatör och råkar vara på plats där något dramatiskt händer och fotar med sin mobilkamera, så är det ändå en amatörbild.
I fallet med Nick Úts bild på Kim Phúc så tror jag nog att han mål var att visa krigets grymhet. Och det har han lyckats väldigt bra med. Det finns många element i bilden som fångar blicken. Till exempel det att fotograferna och soldaterna, som syns i utkanten av bilden, har hjälmar och utrustning att skydda sig med. Barnen däremot är helt hjälplösa och utelämnade åt sitt öde.
Nick och Kim idag
Kulturmagasinet har haft mejlkontakt med Nick Út, som numera arbetar som pressfotograf i Los Angeles. Just nu befinner han sig på en återträff för journalister i Saigon i Vietnam. Det här med anledning av att det gått fyrtio år sedan Vietnamkriget upphörde. Under åren har han hållit kontakt med Kim Phúc, som numera är bosatt i Kanada.
Fotot från napalmbombningen år 1972 har kommit att prägla bådas liv. Kim är ofta anlitad föredragshållare och hon talar för fred och förlåtelse. Hon arbetar också som goodwillambassadör för Unesco. När Kulturmagasinet försöker nå henne är hennes kalender sedan länge fullbokad med intervjuer. I juni besöker Nick Út och Kim Phúc London tillsammans.
