Hoppa till huvudinnehåll

Tro

Han kan Markusevangeliet utantill

Från 2015
Uppdaterad 19.05.2015 13:25.
Boris Salo krattar gården
Bildtext Boris Salo lär sig bibeln bäst medan han krattar gården eller då han går på långa promenader.

Han har själv skrivit några böcker och vill inte att hans läsare ska bläddra fram till sidan 60 och börja analysera meningen som råkar stå där på rad tre.

- Så använder vi bibeln, säger Boris Salo som själv är präst och van vid att predika.

- Det är klart att det går att stanna upp inför ett uttryck och tänka extra mycket på det, men jag tror också att vi måste få tag i helheten och sammanhanget.

En gång när jag stannat upp i skogen och stod och gestikulerade och pratade högt för mig själv, så kom det en dam förbi med sin hund.

Den tanken inspirerade honom att lära sig hela Markusevangeliet utantill, en uppgift som inte visade sig vara helt lätt. Bäst gick det att plugga då han krattade och då han gick på långa promenader.

- Men efter åtta års memorering verkar det sitta, säger Boris.

Präst eller skådespelare

Då kände han sig också beredd att ställa sig upp inför publik och dra evangeliet i sin helhet, i en två och en halv timme lång föreställning. Året var 2013 och han turnerar med den fortfarande.

Till föreställningen hör både rekvisita och gestikuleringar. Han sitter bland annat i en båt och kastar sig också på golvet ett par gånger.

- Men jag har aldrig sett mig själv som en skådespelare, säger han.

Därför bad han regissören Lasse Hjelt om hjälp när föreställningen skulle ta form.

- Han gav mig värdefulla tips, säger Boris. Alla har ju sina avlater. Sådant man inte ens lägger märke till själv.

Tränar bort nervositeten

Enligt Lasse Hjelt är en av Boris avlater att börja föreställningen med att spana ut över publiken och notera vem som är på plats.

- Som en präst gör då han tar in sin församling, förklarar Lasse.

Prästyrket och skådespelaryrket liknar varandra. I båda ska man övertyga och berätta en historia.

- Det finns så mycket man inte är medveten om, säger Boris. Men när man tänker mera på det man ska framföra än på sig själv, så är man långt på väg. Då förvinner nervositeten också.

Men varför just Markusevangeliet?

- Det är det äldsta evangeliet, säger Boris. Därför ligger det också väldigt nära den verkliga händelsen, i tid. Det märker man extra tydligt då man jämför det med andra evangelier, där många onödiga detaljer plockats bort.

Berättelsen om när Jesus stillar stormen, till exempel, är väldigt noggrann beskriven i Markusevangeliet.

- När man läser den märker man tydligt att det här inte alls är någon påhittad historia, säger Boris. Utan att det faktiskt hänt på riktigt. Jesus huvudkudde finns till och med beskriven där.

Jesus hade en dyna.

- I den beskrivningen förstår man också att hans lärljungar inte alls blev imponerade av Jesus när han fick slut på stormen. Snarare blev de rädda. De var mera rädda när stormen var över än när den höll på. Vem var det riktigt som de hade tagit med sig i båten?

När Boris läser Markusevangeliet får han en större tro på att alla historier om Jesus är sanna, och inga sagor.

- Och det är ju a och o för mig som präst, säger han. Att jag själv tror på det jag förkunnar.

Boris Salo läser bok
Bildtext Boris vill inte att man lusläser enstaka meningar i hans böcker. Hellre får man ta till sig helheten.

Det finns en annan dimension

Också regissören Lasse Hjelt har blivit påverkad av föreställningen, även om han inte annars brukar tänka så mycket på andliga saker.

- Jag förstod att jag leds av något, säger han. Jag vet inte riktigt vad det är, det kan vara en liten fågel, men det finns en dimension jag inte känner till och det är ganska spännande.

För Boris genomsyrar andligheten hela tillvaron. Han räknar med en skapare som skapat allt, men upplever inte att skapelsen är guddomlig i sig.

- Det finns en skillnad mellan skaparen och det han har skapat, tror Boris som inte upphör att fascineras över allt som är skapat.

Känsliga för beröring

Som kroppen, till exempel. Boris beskriver hur nervbanorna är konstruerade så att vissa områden på huden är extra känsliga för beröring.

- Det ska vi vara tacksamma för, säger han.

Det känns inte så mycket då jag rör vid min egen arm. Men då min fru rör den, så åker hormonerna från topp till tå.

Speciellt fascinerande tycker han att det är att vi knappt reagerar då vi rör vid oss själva, medan hormonproduktionen sätts igång genast då någon annan rör oss.

- Vi är skapta för att behöva varandra, säger han samtidigt som han påpekar att det också medför ett stort ansvar.

- För det finns ju också felaktig beröring.

Programmet är inte längre tillgängligt

Mer om ämnet på Yle Arenan