Krigsslutet 1945: Jakten på de saknade går vidare

Sjuttio år efter att det andra världskriget tog slut saknas fortfarande miljontals mänskor. Bara i Tyskland räknas över en miljon mänskor som saknade. Ännu i dag vill folk ha reda på vad som hände med släkt och vänner. I många fall förblir de här mänskornas öde ändå en gåta.

Det kan låta lite makabert, men för Roland Mohr handlar det samtidigt både om en hobby och också om ett kall.

Han visar upp bilder från utgrävningar strax utanför Berlin. Egentligen skulle här dras rör till ett hus, men då man under arbetets lopp hittade en soldathjälm med en skalle inuti, blev det paus i arbetet. Roland Mohr kallades till platsen.

– Då man gräver upp någon är det alltid ett chockerande syn och ett speciellt ögonblick. Det är fler som borde få ta del av de här mänskornas lidanden, i synnerhet bland dem som glorifierar kriget och de tankar som stod bakom Hitlers krig, säger Mohr.

Många förblir okända

Roland Mohr visar upp bilder av skelettet samtidigt som han presenterar sin teori kring hur soldaten dog.

Det handlade säkert om en allvarlig skallskada. Delar av skallen fattas och han hade blivit begravd med hjälmen på. Hjälmen lämnades ofta på om det fanns en risk för att det som var inne i skallen skulle rinna ut, förklarar Mohr.

Någon egentlig begravning kan man inte heller tala om. Soldaten stod fortfarande nästan upprätt i sitt skyttevärn och i något skede har värnet fyllts igen. Soldaten bar en identitetsbricka och han har identifierats som en 18-åring som stred för Waffen-SS. Civila offer blir däremot sällan identifierade.

– Det är svårt. Jag har aldrig varit med om att vi skulle ha lyckats identifiera en civil person. De förblir okända, men får i alla fall en ordentlig begravning, säger Mohr.

I synnerhet i och utanför Berlin fanns många civila som hade oturen att komma i vägen då Sovjetarmén gjorde sin sista framryckning mot Berlin i april 1945.

Register över saknade

Omkring 1,3 miljoner tyskar räknas fortfarande som saknade efter det andra världskriget. De här mänskornas uppgifter finns vid det tyska Röda Korsets söktjänst i München.

Egentligen finns här ännu uppgifterna över de omkring tjugo miljoner mänskor som vid krigsslutet anmäldes som saknade. Av dem var många stupade, sårade, krigsfångar eller flyktingar.

I dag finns det mesta i digital form, men vid söktjänstens kontor finns också hyllmeter efter hyllmeter med olika personkort. Söktjänsten får fortfarande årligen över 10 000 förfrågningar gällande de saknade personerna.

– Vårt huvudsakliga uppdrag ligger i att försöka kartlägga vad som hände den saknade på slutmetrarna, säger Christoph Raneberg vid söktjänsten.

– När vi får en förfrågan försöker vi ta reda på var en soldat har setts senast, om det finns uppgifter om han skull eha sårats, stupat eller tagits som krigsfånge. I de flesta fall leder utredningarna till resultat. Ibland slutar spåret till och med på en gravgård, säger Raneberg.

Som stöd för utredningarna har man bland annat ett hemvändarregister, som gjordes utgående från utfrågningar bland återvändande tyska krigsfångar. Från ryska arkiv har man dessutom under de senaste åren fått uppgifter om många tyskars öde.

Men det är inte endast döda Röda Korsets söktjänst spårar upp. I registret finns fortfarande omkring 4 000 barn, som av olika anledningar kom bort under kriget.

– Ibland händer det alltså att vi kan förena livs levande personer, kusiner och halvsyskon som aldrig har träffat varandra.

Anhöriga vill veta

– De som lämnar in en förfrågan vill ofta sätta in en person på kartan. Det kan vara till exempel barnbarnen som vill veta mer om den försvunne och ta reda på saker som det inom familjen aldrig har talats om, säger Christoph Raneberg.

Också Roland Mohr letar efter saknade på uppdrag av anhöriga. Det mer vanliga arbetssättet är ändå att göra utgrävningar i tidigare krigszoner. Hans frivilligarbete för honom med regelbundna mellanrum också till Stalingrad, det nuvarande Volgograd i Ryssland. Här omringades och nedgjordes den tyska sjätte armén. Närmare 200 000 tyskar kom aldrig hem igen.

– Vi ser till att de soldater vi hittar får en anständig begravning. I enstaka fall, på de anhörigas begäran, försöker vi få kvarlevorna tillbaka till Tyskland, säger Mohr.

– Jag har svårt att förstå att man inte bryr sig om de här mänskorna. Staten säger att intresset är för litet och därför får de ligga där de ligger.

Att Tyskland startade och förlorade kriget har naturligtvis haft följder för hur man ser på de stupade och saknade. Bland dem som letar efter saknade finns det också de som när högerextrema tankar, samt folk som främst är på jakt efter krigssouvenirer.

Roland Mohr säger sig ha stött på folk från bägge grupper och därför jobbar han idag bara med folk han känner. Vid utgrävningarna spelar nationaliteten ingen roll, alla tas om hand.

– Där finns landsmän men framförallt fäder och far-och morfäder. De vill också hem. Vi ser det här arbetet som en försoning över gravar