Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Dikten som tillflyktsort

Från 2015
Uppdaterad 05.05.2015 16:12.
Kurt Högnäs
Bildtext Kurt Högnäs
Bild: Sture Riissanen

I Kurt Högnäs dikter står landskapet i fokus, ett tillsynes odramatiskt landskap där små skeva rörelser kan bli betydelsefulla och livsavgörande.

Minnet må vara ett ruckel men glömskan är dess olaga rivning.

Dikternas jag rör sig ofta i ett obekant (för att inte säga obekvämt) och öppet landskap där utflykten, färden, resan, blir till en sinnebild för en existentiell vandring där målet är höljt i dunkel och dimma – en vaghet och osäkerhet vilar över sidorna.

Högnäs senaste lyriksamling bär titeln Refug, ett ord som betyder tillflyktsort och som allmänt används för att beskriva de upphöjningar i vägbanan som avgränsar olika körfält från varandra.

Pärmen till Kurt Högnäs lyriksamling "Refug".
Bild: Sets förlag

Refugen i Högnäs dikter och prosatexter är påfallande ofta en strand, en bro eller en brygga, där en båt med människor ombord tar iland för att söka skydd undan ett annalkande odefinierat hot eller för att ta steget vidare ut och framåt in i en okänd framtid.

Eller också kan man se båten (färjan, farkosten, jollen, kanalbåten) i sig som ett slags refug – en tillflyktsplats i ständig rörelse mellan tid och rum, mellan då och nu, mellan nu och en okänd evighet, mellan ett vi och ett ensamt jag.

Och så alla dessa fåglar och fiskar som också kan ses som budbärare mellan olika element och lager av tid.

Dova undergångsstämningar

I dikterna finns ett dovt eko av undergångsstämningar: katastrofer och miljöförstörelser liksom krigshandlingar – och den ständiga närvaron av döden inte att förglömma.

Inte mening, men meningens skugga, skildrande inte skuggans väsen, med dess fall.

Vid sidan av all denna stilla kurande oro och sorg finns också ett ljusare och lätt nostalgiskt barn(doms)perspektiv där sommaridyllen och gemenskapen med naturen och familjen får utgöra en motvikt och kontrast till de mer mollstämda klangerna.

Naturen härbärgerar på så vis både en förödande och förgörande kraft samt en livgivande och livsupprättande kraft i Kurt Högnäs stilla berörande dikter.