Ensam blir oftare sjuk - och sjuk kan bli ensam

Vid Furumo begravningsplats i Vanda jordfästs varje vecka i snitt en avliden som inte har en enda levande själ på plats för att ta farväl.

Samma sak förekommer också på andra håll i landet.

"Nog har ju umgänget minskat. Inte har jag nu heller varit aktiv, inte har jag heller ringt, men man undrar att har det bara varit jag som hållit kontakt tidigare".

Församlingarna och begravningsbranschen vittnar om ökad ensamhet bland finländare som nu lämnar jordelivet; begravningsföljena utgörs av i snitt tio personer färre än för 15 år sedan.

Berättar en ensam sista färd mera om den avlidna själv eller har omvärldens inställning till livet och döden förändrats? Begravningar är ju vanligtvis inga glädjefyllda tillställningar och pliktkänslan kanske inte är densamma som hos tidigare generationer.

Eller kanske det minskade tidningsläsandet inverkar - att folk helt enkelt inte ser dödsannonserna i samma utsträckning som tidigare?

Sju timmar ensamtid per dag

Det är inte bara döden som blir ensammare - också livet framlevs så. Finländarna tillbringar mer tid för sig själva än tidigare, visar Statistikcentralens siffror.

Sju timmar av den dagliga vakna tiden umgås en vuxen finländare inte med någon. Tiden tillbringas ofta i sällskap med en smarttelefon, surfplatta, dator eller tv.

Som ensamtid räknas också då ett barn befinner sig i ett annat rum än resten av familjen.

Mest har ensamtiden ökat bland kvinnor som fyllt 65 år, men trenden märks i alla befolkningsgrupper.

En förklaring är att människor blivit mera måna om sin tid. Fritiden är värdefull och då vill man umgås med människor som fyller en med energi. Man ger sig själv tillstånd att inte bjuda in den gamla knarriga släktingen på julmiddag - för det är ju lite ansträngande.

Det är också enkelt att plocka bort människor, som på något sätt upplevs som besvärliga, ur sin vänsamling på sociala medier.

Ny ensamhetsforskning igång

Ensamheten blir ett problem då den inte är självvald. Ofrivillig ensamhet är ett allt större samhällelig utmaning för alla västliga välfärdsstater. Den har ersatt fattigdomen som den rika världens största enskilda gissel.

"De andra har ju andra vänner, de behöver ju inte en som inte vet om den vill träffa nån".

Om man är ensam blir det en rädsla för människor. Nog vet jag ju egentligen att det inte händer mig nånting om jag går ut bland folk.

Ett omfattande tvåårigt projekt om ensamhetens olika aspekter har kört igång vid Östra Finlands universitet under ledning av sociologiprofessor Juho Saari, en av Finlands främsta ensamhetsforskare.

De olika instanserna som deltar i projektet vill veta varför så många finländare lider av ensamhet och hur man ska kunna använda kunskapen för att minska på fenomenet.

Hur kommer forskningsresultaten oss till godo?

- Vi söker svar på frågan om hur den finländska ensamheten ser ut ur ojämlikhetens synvinkel och vilka konsekvenserna av ensamhet blir för välfärden och folkhälsan. Vi försöker också få fram information som vi kan dela med oss till exempelvis medborgarorganisationer och andra instanser som allt oftare stöter på verkligt ensamma människor, säger projektforskare Elisa Tiilikainen vid Östra Finlands universitet.

- Vi vill också veta på vilket sätt kännedomen om ensamhetens natur kan lyftas upp till offentlig och politisk diskussion, säger Tiilikainen.

Vad är det som orsakar ensamhet; är det fråga om någon livskris, är det arbetslöshet, konkurs, skilsmässa, sjukdom, fattigdom eller missbruk av något slag. Är personen ensam av egen fri vilja - eller är personen så besvärlig att ingen vill umgås med honom eller henne?

Det är frågor som projektdeltagarna försöker besvara genom att sammanställa och analysera uppgifter från olika instanter.

Ensamheten en central samhällsfråga

Uppskattningsvis 300 000 personer som fyllt 70 år lider av ensamhet i Finland, men det finns också gott om unga människor som känner sig ensamma.

Det finns finländare som inte har en enda människa som besöker dem eller som de kan kalla vän, och det finns många som endast får besök av frivilligarbetare.

"Det har känts ganska marginellt det som samhället bjuder på, om man inte kan gå när man släpps ut från sjukhus så är man ganska hjälplös om man är ensam, ofta är man så att säga för frisk för att få hjälp".

Bland unga förstärker de sociala medierna känslan av ensamhet i och med att det verkar som om alla andra har ett rikt socialt liv.

Det lönar sig att komma ihåg att människor brukar dela med sig av sina framgångar och inte bakslag på sociala medier. Bilden är alltså inte sann; alla andra har inte så perfekta liv som det kan se ut.

Antalet enpersonshushåll har fördubblats hos oss på 35 år. År 2013 fanns det över en miljon singelhushåll i Finland, uppger Statistikcentralen. I Helsingfors bor det endast en person bakom varannan dörr.

Ensamma använder mer tjänster

Ensamheten är enligt forskare ett centralt problem för hur väl samhället fungerar. Det betyder bland annat extra kostnader - man vet att ensamma människor använder social- och hälsovårdstjänster mera än andra.

Kan man sätta en samhällelig "prislapp" på ensamhet?

- Jag skulle nog vara försiktig med att prissätta människor. Man ska i stället fästa uppmärksamhet vid de bakomliggande orsakerna så att man lär sig förebygga ensamhet, säger Tiilikainen.

Man vet att ensamhet ökar på hälsoproblemen. Blodtrycket höjs och stressen ökar, och på lång sikt märks det som blod- och hjärtkärlssjukdomar. Neurobiologer har konstaterat att ensamhet orsakar ett likadant tillstånd som fysiskt smärta i människokroppen.

- Det finns tröstätande, missbruk av berusningsmedel, kronisk porraddiktion och övervikt, säger professor Saari i en intervju för Helsingin Sanomat.

Men bland ensamma människor finns å andra sidan de som rör väldigt mycket på sig och deras fysiska kondition är bättre än genomsnittets.

Bland bostadslösa personer och bland dem som tvingas stå i brödkö finns en stor andel ensamma, visar kartläggningar.

"Nå, jag har nu tittat på tv om dagarna".

- Många sådana strukturer i samhället som orsakar samhällelig ojämlikhet, exempelvis arbetslöshet och fattigdom, orsakar också ensamhet. Det finns mer ensamhet bland invandrare, ensamförsörjare och fysiskt svaga äldre som bor hemma, säger projektforskare Tiilikainen.

Ensamhetsproblematik förekommer också oftare bland personer som har annan hudfärd än majoriteten eller som hör till en sexuell minoritet. Människor kan också lämnas ensamma på grund av deras religion. Också arbetsplatsmobbning orsakar ensamhet.

Vad gör man om nån drar sig helt ur umgänget... inte vill träffa någon eller ens svarar i telefon. Man ville ju inte träffa nån när man kände sig så dålig.

Det finns många slag av ensamhet

Ensamheten har många anleten och ensamhetskänslan är alltid subjektiv. Det finns personer som utåt verkar ensamma men som inte alls känner sig så.

Vissa människor, eller rättare sagt ganska många människor, känner sig ensamma då och då.

"Det som nog är viktigt är grupper med likasinnade, stödgrupper och referensgrupper. Det är viktigt att kunna prata så andra förstår."

Det finns människor med många bekanta som känner sig mycket ensamma - detsamma kan gälla en person som lever i ett parförhållande. Det finns människor som känner sig så ensamma att ensamheten överskuggar allt annat i deras liv och personlighet.

Ofrivillig ensamhet kan präglas av känslor av skam eftersom det moderna samhället signalerar att man ska vara utåtriktad och populär.

Ofrivilligt ensam kan man bli om man lever så länge att alla ens vänner och släktingar dött. Ensam kan man också bli om man är sjuk.

Att vara hemma med småbarn om dagarna kan också kännas ensamt, och arbetslöshet är en ensamhetsrisk. Den som mist sitt jobb orkar nödvändigtvis inte ta sig ut bland folk som fortfarande har sitt kvar.

Det finns också de som är så besvärliga som människor att ingen vill umgås med dem.

Men åtminstone en sak är säker: De som är så lyckligt lottade att de kan välja när de vill umgås och när de vill vara ensamma har nog oerhört svårt att förstå hur ofrivillig ensamhet verkligen känns.

För citaten står en kvinna i övre medelåldern som på grund av sjukdom under vissa perioder inte kunnat röra sig utomhus