Stämning, svett och tårar

Börjar Kanontian kännas passé? Motsvarar tjejmilen för dig ett lätt motionspass? Idag är det extrema hinderbanor med taggtråd, eld, isvatten och lera som gäller ifall du vill utmana din kondition.

Sedan den legendariska tävlingen Tough Guy började introducera hinder i sina terränglöpningslopp har en drös olika tävlingar, den ena mera brutal än den andra, vunnit mark världen över. Tanken är att totalt bryta ner deltagarna både fysiskt och psykiskt, och evenemangen liknar mest en militär övning på steroider.

Faktum är att flera av tävlingarna har planerats av elitsoldater. I år kommer det för första gången ordnas ett världsmästerskap i grenen som går under namnet Obstacle racing.

Så varför väljer någon att frivilligt utsätta sig för det här? X3M:s egna Anna-Karin har svaret.

Det fysiskt tyngsta jag någonsin utsatt mig för

Idag, tre dagar senare värker det i muskler jag inte ens visste att jag hade och blåmärken på min kroppen tyder på att jag varit otroligt taggad. Jag kan i varje fall inte komma ihåg att jag gjort mig illa under loppet.

Tough Viking är ett hinderlopp där det gäller att ta sig igenom en bana med flera hinder på vägen. Hinder som erbjuder deltagarna en maximal fysisk utmaning.
Hindren utgörs av bland annat eld, vatten, is, taggtråd, elektricitet och lera.

Loppen ser lite olika ut beroende på var de arrangeras, men loppet i Stockholm som jag deltog i var åtta kilometer långt och hade femton olika hinder på vägen. Fem av hindren utfördes i kallt vatten.

God grundkondition ett måste

En hinderbana av det här slaget kräver en god grundkondition, styrka, explovisitet, smidighet och framför allt mod, men för mig handlade loppet mycket om att övervinna rädslor.
Eller vad sägs om att springa igenom ett 10 000 volts hinder, eller att dyka i en istank?

Eftersom jag tidigare inte har deltagit i något liknande så visste jag inte riktigt vad som väntade. Förutom att det skulle bli sjukt tungt.
Och tungt var det! Så att komma i mål var en helt fantastisk känsla och då fanns det inget som kunde hålla lyckotårarna tillbaka.

Jag har fått frågan varför jag valde att delta i tävlingen. Det gjorde jag av två orsaker.
För det första är det motiverande att träna inför något.
För det andra får jag kicks av stora utmaningar.

Hjälpsamma hjältar

Som ett stor bonus fanns det också en hel del ögongodis på plats. Och det bästa med svenskt ögongodis är att de ofta också är mycket hjälpsamma.

För till saken hör att mitt team bara bestod av mig och min kompis Maria, och trots att vi båda har tränat hela livet och är i relativt bra form så fanns det hinder vi inte
skulle ha klarat av på egen hand. Då var vi tvugna att be om hjälp av någon som var starkare, vilket är helt okej att göra. Det hör till att deltagare ska hjälpa varandra under loppets gång.

Det fanns till exempel ett hinder jag och Maria inte hade klarat av om inte de svenska superhjältarna vänligt skulle stått till vår tjänst. Nämligen att bära tunga vattendunkar fyllda med vatten i 100 meter.

Jag funderar redan på att anmäla mig till nästa tävling. Om jag gör det ska jag se till att träna mera på min svaghet, löpningen.
Och för att toppa mitt lag så kommer jag att värva en lagkamrat till. Någon som kan bidra med lite råstyrka.