Han var basen i Dancing queen

Han var en av de mest anlitade studiomusikerna i Sverige och spelade på samtliga album och turnérade med Abba. På fredagen fick jag per sms veta att Rutger Gunnarsson hade hittats död hemma i sin lägenhet i Stockholm 69 år gammal.

Första gången jag stötte på Rutgers namn var på Ulf Lundells singel, Oh la la, som utkom 1979. Basspelet var något som man sällan hade hört tidigare.

Senare kunde jag bara genom att lyssna på spelstilen gissa vilka alla hitlåtar som han hade spelat på under årens lopp. Han hade förmågan att vara personlig och kännspak och han lyckades med att få låtarna att bokstavligen rulla fram på ett väldigt speciellt sätt.

Mina tankar gick till James Jamerson som också blev en legendarisk studiomusiker som spelade på över 30 hitlåtar för skivbolaget Tamla Motown.

Hunden och skorna

Gunnarsson blev redan i slutet av 60-talet bekant med Björn Ulvaeus som då ännu var i Hootenanny Singers. Han blev så småningom också bekant med Benny Andersson och det var också Rutger som spelade på deras första hit och ESC-vinnare, Waterloo, och han stod också med på scenen i Brighton.

Han brukade skämtsamt säga att det var Bennys hunds förtjänst att han kom med i Abba-cirkeln. Benny hade haft en fest hemma hos sig och hans hund hade tuggat i sig delar av Rutgers skor och den kommande abbaduon tyckte så synd om honom så de erbjöd honom att komma med och spela bas på skivorna. Nå det här var ett typiskt exempel på Rutgers ödmjuka humor.

Möte på Ramsholmen

Första gången som jag personligen träffade Rutger var då jag jobbade på tidningen Västra Nyland och gjorde en intervju med Tomas Ledin som hade en konsert på Ramsholmen i Ekenäs.

Det här måste ha varit alldeles i slutet av 70-talet eventuellt 1980. ”Sveriges bästa basist”, sade Tomas och pekade på Rutger som sträkte fram handen och såg något pinsamt berörd ut över Ledins lovord.

Men faktum var att Rutger också spelade på några av hans kändaste låtar som Sommaren är kort och han var mer eller mindre Ledins hovarrangör och basist under många år. Här ett klipp från ESC 1980 med Rutger Gunnarsson som spelar på en Hagström bas som han var med och utvecklade.

]

Klenoder på vinden

1994 gjorde jag en serie för dåvarande FST om olika artister och grupper och i ett av programmen lyfte jag fram Abbas studiomusiker. Jag träffade Rutger i hans lägenhet och i andra våningen hade han en liten hemmastudio där vi skulle filma intervjun.

Just innanför dörren låg en massa guld- och diamantskivor som säkert hade väntat på att bli upphängda på väggen under några år.

Innan intervjun började vi prata om olika basgitarrer och plötsligt säger Rutger att vänta lite här har jag något som jag vill visa dig. Han öppnar en liten dörr till ett vindsskrymsle och plockade fram 2 st vita Fender basgitarrer med rött plexi. Den ena är modell Precision och den andra är en Jazzbas.

Med de där instrumenten hade han spelat på nästan alla Abbas hitlåtar. ”Vad tror du om de här” frågar han! Jag är helt stum av förvåning och sitter plötsligt med en bas i famnen som kan höras på miljoner skivor runtom i världen.

Kan de vara värda något

Det visar sig att Rutger inte ens hade brytt sig om att kolla hur gamla de är och jag tog serienumret på dem och lovade meddela honom då jag var tillbaka i Finland.

Och den andra frågan överraskade mig ännu mer. ”Tror du de kan vara värda någonting”? TROR DU DE KAN VARA VÄRDA NÅGONTING!!! Jag fick dra efter andan några gånger innan jag fick fram att värdet på de här instrumenten inte kan mätas i pengar. Efter ett besök på Abba-museét i Stockholm kunde jag konstatera att de båda basgitarrerna finns nu där.

Den dansande drottningen prima vista

Så småningom kommer vi i alla fall igång med filmandet och jag hade tagit en skiva med Dancing queen med mig. Basspelet på den låten var något alldeles speciellt och nu ville jag testa hur pass bra han kom ihåg låten.

Så vi lägger på skivan och från första tonerna så är Rutger med. Han hade säkert inte spelat låten sedan tiderna i Abba och det var över tio år sedan senast. Men det kom som rinnande vatten.

Stor musiker ödmjuk människa

Under årens lopp producerade Rutger också en massa svenska skivor och skrev arrangemang för många kända artister bl a Celine Dion, Westlife och Elton John.

År 2003 fick jag honom övertalad att komma med som domare i tävlingen Stjärnbandet i Pargas. En Yle-kollega som hade sommarvilla på orten bjöd oss på rekreation i form av en simtur och svalkande saft i trädgården och det var under de studerna som vi satt på stranden och mediterade om världens gång som jag förstod hur sympatisk och fin människa Ruter Gunnarsson var.

Det skulle aldrig ha fallit honom in att skryta med vad han hade gjort. Istället fick man nästan dra det ur honom med tång.

Musiken lever för evigt

Under årens lopp var vi i telefonkontakt med varann men ibland var det lite svårt att hänga med i hans flyttningar. I ett skede var han i Norge för att sedan flytta till Göteborg och sedan Köpenhamn och nu på slutet var han tillbaka i Stockholm igen.

Sista gången jag träffade Rutger personligen var på Diggi-loo turnen. Han hade under många år länkat flitigt och hållit sig i bra form och han hade utrustningen med också då.

Igår fick jag reda på att Rutger skulle ha varit överraskningsgäst på ett litet personligt jubileum som jag kommer att fira. Så blev det inte denhär gången. Men alla de härliga basrifferna finns där för alltid att njuta av. Och jag kommer aldrig att fatta hur du spelade på Knowing me, knowing you......

Mitt djupa deltagande i familjens sorg.