Vårens hårdaste plattor
Då kalendern nått halva maj brukar skivindustrin oftast ta en liten andningspaus. Givetvis släpps det plattor under sommaren också men avsevärt mindre än vanligt. Därför är det dags att kolla in skivvåren som bjudit på toppar i genre som genre.
TOP 4 INHEMSKA METALLSKIVOR, VÅREN 2015
Barren Earth - On Lonely Towers
Min personliga favorit från denna vår. Storgillade debutplattan och även det andra albumet, trots att tvåan kändes som en lite sämre kopia av den första skivan. Sedan dess har Barren Earth legat lågt, bytt solist från Mikko Kotamäki (Swallow The Sun), till Jón Aldára (Hamferd) samt tydligen spelat in sitt bästa album. Ta de två första albumen och lägg till massiva förbättringar på alla plan. Årets skiva eventuellt!
Santa Cruz - Santa Cruz
Mera rock än metall men låt gå. 99,9 procent av alla hårdrocksband som flirtar med Skid Row, Guns'n'Roses och så vidare fokuserar sig mera på att sminka sig, ta tuffa promobilder, göra "fräna" musikvideon och se till att det finns bikinichicks med i bilden än att göra låtar. Santa Cruz levererar en full tia. Varje låt kunde vara en singel. Om inga mirakel sker så har vi här Finlands följande headliner på de stora scenerna utomlands.
Terveet Kädet - Lapin Helvetti
Då det känns som att alla andra band bara sviker och blir sämre och sämre så kommer snart 60-åriga Läjä Äijälä & Co. och visar var hc-skåpet ska stå. Beundransvärt och stående ovation.
Whorion - The Reign Of The 7th Sector
Talang, vrede och massiva låtar i ett paket. Låter inte som ett finskt band, på ett bra sätt. Ur alla synvinklar ett tungt paket som kör över dig och krossar varje atom i din kropp. Världen vore orättvis och fel ifall Whorion inte blev att stort band utomlands.
TOP4 UTLÄNDSKA METALLSKIVOR, VÅREN 2015
Marduk - Frontschwein
Finns det två saker man kan lita på så är det att det blir vinter i Finland och att Marduk inte sviker. Gillade senaste albumet Serpent Sermon väldigt mycket, men Fronschwein smäller ännu hårdare. Om bara alla andra blac kmetal-band också skulle sluta förstöra sina skivor med folk-element, synthar och barnkörer. Föga överraskande så handlar nya plattan om andra världskriget.
Tribulation - The Children Of The Night
Arvika-bandet Tribulations två första album har gått lite förbi för undertecknad, men nu med en mäktig samarbetspartner i massiva Century Media Records så ser jag ingen orsak varför inte Tribulation skulle ta sig direkt till första kedjan i metallvärlden förr eller senare. Antagligen förr. Black metal med allt för progressiva element har aldrig tilltalat mig jätte mycket, men här sjönk blandningen av black metal, progressiv death metal och en hel del 70-tals influenser rakt in i mitt hjärta.
Napalm Death - Apex Predator-Easy Meat
Något som är lika säkert som att Marduks skivor inte sviker är att Napalm Deaths musik inte heller gör det. Evigt unga Napalm Death sopar fortfarande golvet med de flesta då det kommer till scenutstrålning, sound och låttexter. Den skrämmande intelligenta gentlemannen Barney Greenway förvandlas från lugnet själv till ett monster på scenen och skriver texter med stort djup. Så läs lyriken fast "dom bara skriker".
Sigh - Graveward
Då Forrest Gumps morsa sade "Life is like a box of chocolate, you never know what you're gonna get" så snackade hon antagligen om Sighs diskografi. Man vet nämligen aldrig vad man får. Det kan komma iskall black metall, hjälte-heavy, något som låter som en blandning av en Borgbacken-reklam och Burzum. Graveward påminner lite om min favorit skiva av Sigh. Det låter som ett vrickat tivoli där alla clowner har corpse paint. Bättre än så kan jag inte beskriva detta genialiska och vrickade verk.