Mera spel i skolan!

När ska lärare börja använda tv- och datorspel på allvar i sin undervisning? Susanne Lindström tycker att det vore på tiden att komma igång med den saken.

Spel har blivit mer och mer acceptabelt som en kulturform, så pass att det allt oftare dyker upp spel i andra sammanhang än där man skulle förvänta sig. Så när blir det dags att introducera mediet i klassrummet?

Det är underligt att skolorna inte uppmärksammar spelen som konstform.

Susanne Lindström, recensent för Yles spelprogram Kontroller, pluggar till och har arbetat som modersmålslärare, och har skrivit en fackuppsats där hon tar upp hur det här med spel i klassen skulle kunna fungera.

- Det handlar inte bara om att det ska vara roligt, utan att skolorna borde följa med samhällets utveckling. Och där utgör spelen en stor del. Det är underligt att skolorna inte uppmärksammar spelen som konstform.

Vad är det för typ av spel man ska spela då?

Kan man verkligen bli bättre på matte eller språk genom att spela ett stridsspel eller ett onlinerollspel? Susanne säger att det beror på hur spelen används, i hennes fall närmast i modersmålsundervisningen.

- Spel behandlar ju olika teman, precis som filmer och romaner.

Susanne nämner hämndtemat som ett exempel som ju är ett vanligt återkommande fenomen i de flesta medier. Det vore helt ypperligt att använda sig av ett spel för att prata om det här, säger hon.

Men skulle man spela hemma eller spela på plats?

Man kan nog inte i praktiken spela spelen i klassrummet, utan elever som spelar hemma kanske kan skriva en personlig text om sitt spelande, eller en jämförelse mellan spel och en bok, eller ta upp spelmediet på annat sätt. Susanne lät till exempel en grupp nior i högstadiet göra ett spel baserat på en romantext. De fick rita upp en bild på spelet, fundera på karaktärerna, bygga upp dem och skapa olika mål för dem.

- I det här fallet använde jag spel som form, och gör man det enkelt så behöver man inte så mycket bakgrundskunskap.

Tanken är att det ska ligga lite på elevernas initiativ – alla är ju inte spelfrälsta utan kan uppleva det som en värre mardröm att behöva spela än att läsa en tjock roman. Då ska det finnas möjligheter att välja.

Jag har träffat på lärare som tycker att spel är farligt och skrämmande och slöseri med tid

Vad är problemet?

Det låter ju som en god idé att ta till lite nya grepp för att involvera eleverna i sitt eget lärande. Men trots det är det inte en självklarhet att det här tas emot med öppna armar.

- Jag har träffat på lärare som tycker att spel är farligt och skrämmande och slöseri med tid, säger Susanne. Det tycker jag egentligen är ganska ledsamt.

Ofta är det fråga om att få de som ska lära ut det här – alltså lärarna – att bli intresserade och se värdet i en sådan här metod.

- Jag var på en föreläsning för ett tag sedan, och där talades det om hur spelvärlden leder till ungdomarnas moraliska förfall. Men jag har arbetat med unga i flera år, de har nog en förmåga att granska spel kritiskt.

Som med det mesta som är nytt och främmande så verkar det här skrämmande. När man själv inte vet så mycket om spel så blir det svårt att veta hur man ska gå till väga för att diskutera det här med eleverna.

- Jag föreslår att vi ska hjälpa varandra som lärare, det finns alltid någon i skolan som har koll på spel. Tillsammans kan man komma fram till det bästa sättet att få in spel i undervisningen.

spelvärlden leder till ungdomarnas moraliska förfall

Mycket handlar det om attityder – om eleverna vet att man som lärare förhåller sig positivt så kommer eleverna själva bjuda på en massa kunskaper, man behöver liksom inte dra hela lasset själv. Det viktigaste är att man kan diskutera spel precis som allt annat, menar Susanne.

Spelmiljöer kan lära ut omedvetet

Susanne och hennes medskribent på fackuppsatsen Jonas Munter, diskuterade under arbetsprocessen med andra om olika ämnen där spel kunde användas i undervisningssyfte, och konstaterade att historia var ett tacksamt ämne.

Susanne nämner Assassins Creed som ett exempel på ett spel med mycket historiska fakta. I den här spelsviten får spelaren bekanta sig med olika historiska epoker och fenomen som bland annat den italienska renässansen, sjöröveriet i 1600- och 1700-talets Karibien och de amerikanska revolutionsåren. Spelen innehåller mängder med information om platser, byggnader och händelser och spelkaraktären träffar och interagerar också med många historiska figurer. Och det finns flera exempel.

- I litteraturundervisningen finns ju Dantes inferno, som även är blivit spel. Det är ju klart att spelskaparna tar sig friheter, men det är ju ändå baserat på fakta.

Även om det inte omedelbart betyder att man direkt ger eleverna hemläxa i att gå hem och spela så kan man knyta diskussioner till spelandet.

Vem är det här bra för?

Susanne arbetar själv i gymnasiet och i högstadiet, och tycker att det vore viktigast att diskutera spel i högstadiet .

- Om man hela tiden får höra av vuxna att spel är dåligt så kan det vara bra att höra att det inte bara är underhållning, att man faktiskt lär sig något också.

Susanne lyfter fram språk som ett annat exempel på den här inlärningen. De flesta spel som spelas här i väst går på engelska, vilket gör att man utsätts för det konstant utan att man tänker på det. Och i onlinespel kommunicerar man oftast på engelska, och ofta via headset. Det ger en möjlighet att öva det muntliga språket i en autentisk situation där du ska kommunicera med någon du inte nödvändigtvis delar ett gemensamt modermål med.

Att spel tagit en allt större plats i samhället råder det i alla fall ingen tvekan om. "Gamefication", att ge aktiviteter i vardagen en speldimension, har blivit allt vanligare.

Frågan är hur länge det tar innan det blir ett lika vanligt inslag i klassrummen som skrivtavlor och gem.