Hoppa till huvudinnehåll

Yle Fem

Magnus Silfvenius Öhman: Jag tänker på Hjärtevännerna varje dag

Från 2015
Magnus Silfvenius Öhman
Bildtext Magnus Silfvenius Öhman, programledare för Hjärtevänner.

Det jag nu kommer att skriva om är en paradox. Jag kommer att berätta om hur arbetet med Hjärtevänner både har lärt mig att lyssna på de äldre och samtidigt att strunta i vad andra säger.

Jag har nog aldrig varit så trött som när jag kom hem efter inspelningarna i höstas. Inte bara trött i kroppen efter att ha kört runt om i Finland och stått framför en kamera från morgon till kväll, men också trött i huvudet av all information jag fått av deltagarna.

Jag inser nu hur otroligt viktigt det är att vi pratar med varandra över generationsgränserna. Inte bara på det slentrianmässiga sättet som när folk säger: ”Våra pensionärer har mycket att lära oss”. Så säger man nämligen ofta här i Finland när man vill vara lite högtidlig. Oftast syftar man då på den äldre generationens unika ställning i att ge ungdomen en historisk förankring. Att förklara vad som hände då som en grund till det som händer nu.

Tuula och Magnus.
Bildtext Magnus och Tuula.

Som om äldre människor var en samling museiföremål vars enda uppgift är att, med olika sanningsgrad, vittna om en svunnen tid. ”Lyssna på farmor, morfar så att du att du förstår varifrån du kommer. Så lär du känna till dina rötter”. Pensionärer är inga rötter. Tvärtom, den största insikten jag fått av att prata med alla de män och kvinnor som tagit sig tid att på något sätt vara med i Hjärtevänner handlar inte om historia. Det handlar om min egen framtid.

Genom att prata med människor som levt i sju, åtta och nio decennier har jag lärt mig att de beslut jag fattar i dag påverkar mina chanser att njuta av resten av mitt liv. Jag har försökt lyssna och verkligen lära mig. Samtidigt säger flera av de äldre jag pratat med att de önskar att de lyssnar mindre på andra. Många verkar ångra att de inte gick sin egen väg. Antingen följde de föräldrarnas uppmaningar om vad de skulle bli eller göra, eller så hade deras omgivning dikterat premisserna.

Mona och Magnus
Bildtext Magnus och Mona.

Ibland trotsade de sina föräldrar och gjorde precis tvärtom, men oavsett var handlingarna inte ett resultat av deras egen reflektion, eget funderande och filosoferande utan en reaktion på någon annans. I dag sitter många med den krypande känslan av att de inte levde sitt eget liv.

Jag insåg att jag måste ta ansvar. Lyssna på människor jag respekterar, men ändå alltid själv avgöra vad som är bäst för just mig och min familj. Jag ska lyssna på de som har mer livserfarenhet än jag, men ändå alltid följa mitt hjärta. Av mitt arbete med Hjärtevänner har jag insett att mitt liv består av en samling ögonblick och allting som sker i ett av dessa ögonblick är starten på nästa ögonblick. Allting förändras. Ingenting är bestående. Det enda vi har är nuet och det är vansinnigt att inte njuta av det. Det är nu jag skapar min framtid.

Magnus och Bror spelar fotboll.
Bildtext Magnus och Bror spelar fotboll.

Jag säger inte att du inte ska lyssna på dina föräldrar eller att alla som är äldre automatiskt är smartare än du. De är helt vanliga människor som du och jag, fast med lite mer livserfarenhet. Det viktigaste jag lärt mig av dem är att det är jag själv som kommer att leva med alla de beslut som jag fattar.

Trots att vi avslutade inspelningarna redan i höstas tänker jag fortfarande dagligen på deltagarna i Hjärtevänner. Jag trodde aldrig att ett arbete kunde påverka mig så starkt. Trots, eller kanske just på grund min pratsamma natur, har det varit fint att bara sitta tyst och lyssna. Jag är glatt överraskad, men givetvis också otroligt hedrad över den öppenhet, värme och välvilja som alla medverkande i programmet har visat. Tack alla ni som var med och delade en stund av era liv med mig och med tittarna!

Magnus Silfvenius Öhman