Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Hot Pursuit - årets sämsta film?

Från 2015
Sofía Vergara och Reese Witherspoon skriker hysteriskt i den hysteriskt icke-roliga komedin hot Pursuit.
Bildtext Sofia Vergara och Reese Witherspoon har gjort hysteriskt dåliga rollval när de tackat ja till den hysteriska komedin "Hot Pursuit".
Bild: SF Film Finland Oy

Vad gör man när man ställs inför en riktigt dålig film? Förtiger den i hopp om att den drunknar i mängden? Skriker ut högljudda varningar? Försöker sig på en seriös analys? "Hot pursuit" kan få en att överväga både det ena och det andra.

Cooper (Reese Whiterspoon) är polis. En kvinnlig polis. En kort, kvinnlig polis. Vilket innebär att hon har stora problem med auktoritetsbiten. Men vad Cooper saknar i centimeter och muskelstyrka tar hon igen i paragrafrytteri och allmän strikthet.

Hennes skjortor är så stärkta att hon inte behöver någon skottsäker väst, skorna så foträta att de får Birkenstock-modeller att framstå som sensuella utsvävningar.

Och nu har Cooper fått ett uppdrag. Ett viktigt uppdrag. Hon skall beskydda en gangsterhustru på väg mot vittnesbåset i en rättegång där alla vittnen tenderar att dö innan de hinner öppna munnen.

Gangsterhustrun heter Daniella Riva (Sofía Vergara) och hon är både lång och sexig. Hennes klänningar är så snäva att de får Conchita Wursts schlagergarderob att te sig som en hög oformliga tält. Och hennes skor - de är försedda med klackar så höga att inga försäkringar i världen kan täcka fall från dylik höjd.

Kan ni gissa hur det går?

Förutsägbart upplägg

Det finns två filmkällor som "Hot Pursuit" valt att hämta inspiration ur. Den ena är "buddy-cop"-genren som länge hade enbart manliga förtecken. Den andra utgörs av Pygmalion-temat som kretsar kring att en kvinna stöps om i en ny form.

Förstnämnda bygger på spänningen mellan radarpar vars samarbete inleds i motvind. Par som kompletterar varandra och som så småningom även lär sig av varandra. För bara ett par år sedan gjorde Sandra Bullock & Melissa McCarthy en kvinnlig inmutning på detta manliga territorium med komedin "The Heat".

Och faktum är att Bullock mycket väl kan tjäna som representant även för Pygmalion-temat. I "Miss Congeniality" (2000) går hon från att vara en butchig FBI-agent till att bli en sexig FBI-agent. Det är först när hon lärt sig raka benen och gå i högklackat som hon blir riktigt lyckad. Och lycklig.

Jobbigt genomförande

Det som gör att "Hot Pursuit" faller platt till marken i sina försök att leka med genrekonventioner och klichéer är att allting blir så oerhört förutsägbart, billigt och löjligt. Därtill är helheten kliniskt humorbefriad.

Om man nu inte råkar tycka att det är roligt med kvinnor som skriker hysteriskt, beter sig irrationellt och löser varje farosituation genom att spela med sin kvinnlighet. En kvinnlighet som kan fungera i såväl avskräckande som upphetsande syfte.

Vilken man står väl ut med att höra mensrelaterade detaljer? Vilken man kan väl motstå kvinnor som hånglar med varandra?

Så frågan är vem det är tänkt att regissören Anne Fletcher skall tillfredsställa med detta dravel? Den manliga publiken lär knappast köa för en biljett till en "kvinnlig" komedi och den kvinnliga dito gör bäst i att inte slösa pengar på en film som spinner vidare på "starka kvinnor"-trenden utan att ha fattat något av vad den egentligen bygger på.

Nej, man känner sig faktiskt enbart illa till mods när duon Cooper & Riva drar fram längs landsvägarna i sin öppna bil. För det här - det skulle varken Thelma eller Louise ha diggat.

Mer om ämnet på Yle Arenan