Spelen och teven fördärvar oss – eller?
Populärkulturen passiverar, fördummar och infantiliserar oss. Den åsikten har basunerats ut i årtionden. Enligt Steven Johnson är det precis tvärtom: spelen, teven och popcornfilmerna gör oss smartare och smartare.
När jag föddes, fanns redan en VHS-bandspelare i mitt hem. Datorn och datorspelen flyttade in när jag var sju år gammal. Internet fick vi när jag var tretton. Och precis som mina klasskamrater tittade, spelade och surfade jag, timme efter timme, dag ut och dag in. Datorn och teven var oemotståndliga.
Jag har otaliga starka minnen av vackra stunder i äventyrsspelen jag spelade. Den erotiska laddningen när Indiana Jones äntligen kysser Sophia i slutet av Fate of Atlantis. När Robert Foster återförenas med sin far, i framtidsstadens datacentralhjärta i Beneath a Steel Sky. När vi tror att Dr. Watson dött i en explosion i The Lost Case of Sherlock Holmes. Att spela var en njutning.
Men redan från början hade jag en viss skuldmedvetenhet inför mitt mediebeteende. Om vi bara ville leka eller idrotta istället för att stirra på teven! Om vi bara ville läsa istället för att spela dator! Sådär som de vuxna gjorde när de var små.
Föräldrar gnäller
Mina föräldrar hörde inte till de största gnällarna. Det behövdes inte heller. Den fördömande inställningen till teven, videon och datorspelen var så allmänt utbredd att ingen av oss kunde undgå den. Det var lättja, fantasilöshet och dålig vana som dikterade vad vi sysslade med – och inte sysslade med – på fritiden. Något drastiskt avvikande perspektiv stötte jag aldrig på hos någon vuxen.
Våra föräldrars gnäll går igen hos min generation, när vi nu får egna barn. Men med smarttelefoner och pekplattor finns multimedieunderhållningen idag precis överallt. En kamp mot den känns lönlös. Den är inte bra, men vad kan man göra? Vi suckar resignerat.
Men alla suckar inte. Det finns föräldrar som, stolta och förundrade, berättar hur skickliga deras tvååriga barn är på telefonspel. Hon var snabbare än jag! Visst är det något att häpna över.
Och visst är det besynnerligt hur lätt det är för oss som vuxit upp framför datorn att förstå oss på ny teknik och ny programvara. Något slags kompetens, något slags anpassningsbar förmåga har vi övat upp. Teven och spelen har inte bara gjort oss dummare.
Det är bra för dig
Enligt Steven Johnson är det precis tvärtom. Dagens barn är intelligentare än sina föräldrar, och just tack vare spel, filmer och teveserier. Detta är tesen i hans bok Everything Bad is Good for You – How Popular Culture is Making us Smarter (2005).
Själv har jag blivit stockkonservativ när det kommer till barn och populärkultur. Jag begränsar mina döttrars multimedieintag, så länge det ännu låter sig göras. Inga videospel, inga pekskärmar, utvalda (gärna gamla) barnfilmer.
Är det möjligt att jag gör mina barn en björntjänst?
Det är med blandade känslor jag tar mig an Johnsons bok. Jag sträckläser den. Och så läser jag den en gång till.
Omruskad och full av tankar, skriver jag en radioessä om bokens budskap.
Dokumenterat: Skräp gör dig smartare sänds i Radio Vega 10.8 kl. 22:15
