Mina framgångar kan jag tacka svenskan för!
Franz Kiraly är född i Ungern, men har sedan ungdomen hyst ett stort intresse för Norden. 1960 tog han mopeden till Sverige. Före sin semesterresa gick Franz en språkkurs i svenska. Franz ansåg nämligen att man ska lära sig grunderna i det språk som talas i det land man besöker. I dag säger Franz att språket banade väg för en lång och framgångsrik arbetskarriär.
Det är en pigg 76-åring som dyker upp på radioredaktionen i Åbo en solig, men rätt blåsig vårdag i april. I ungefär ett års tid har vi haft kontakt per telefon, Franz Kiraly och jag. Han vill berätta vilken nytta han har haft av sina språkkunskaper och han vill speciellt tala om nyttan och glädjen i att kunna svenska. En bakomliggande orsak är de diskussioner som förts över den obligatoriska svenskundervisningen i våra skolor.
Det visar sig ganska snabbt att Franz har ganska mycket att berätta om sitt liv.
Franz har upplevt andra världskriget och som genom ett under överlevt flera flygangrepp. Han har under sitt yrkesverksamma liv rest till många länder och han har bland annat lyckats sälja ett helt stålverk till Sydamerika. Det visar sig också att Franz kan många fler språk än modersmålet ungerska och svenska.
- Man ska tänka så här, jag vill sälja den kunskap jag har. Då är den nordiska marknaden närmast för oss och svenska ett viktigt språk.
Brinnande krig
Franz Kiraly föddes 1939 i Oroszvár, söder om Bratislava. Han har alltså vuxit upp i ett Europa i krig. Franz har krigsminnen från att han var cirka två och ett halvt år gammal och från fyra års ålder minns han också vissa datum.
Min mamma, som var väldigt religiös, vägrade söka sig till skyddsrummen
- Vi bodde på en plats i Oroszvár som väldigt ofta drabbades av bombangrepp. Förklaringen är enkel, ryssarna bombade Bratislava och när de inte fick sina bomber fällda i Bratislava, fällde de dem helt på måfå, vilket i det här fallet betydde att min hemby utsattes för täta bombningar.
- Jag kommer också ihåg flygalarmen. Min mamma, som var väldigt religiös, vägrade söka sig till skyddsrummen. Hon sade att Gud beskyddar oss. Vid två tillfällen föll det bomber precis vid vårt hus. De detonerade inte, men när de sedan efteråt fördes en bit längre bort så exploderade de.
Franz pratar om gånger när himlen var alldeles svart av flygplan.
Franz minns också hur kvinnorna i Oroszvár beslöt sig för att lämna hembyn och fly undan de ryska soldaterna. De tog med sig barnen och resan gick bland annat via Donaufloden ombord på en kolfraktare.
Återföreningen
Den 9 maj 1945 kom budet, kriget var över. Efter det tog det ännu en tid innan familjen kunde återförenas.
- Min far hade krigat och visste ingenting om sin familj, var vi fanns och om vi överhuvudtaget hade klarat oss. Min mor visste i sin tur inte om hennes man levde. Vilken belastning för en familj!
Hermann, det är meningslöst att du gör det där. Vi kommer att drivas bort härifrån
När familjen äntligen var återförenad och skulle resa tillbaka till Ungern hände ytterligare en sak som kunde tagit livet av familjen Kiraly. Godståget som skulle transportera folk hem till Ungern störtade i en ravin. Endast den sista vagnen klarade sig. I den vagnen satt Kiralys.
Hemmet var så gott som intakt. Alla saker fanns kvar och endast några fönster hade gått sönder under kriget. Franz Kiralys pappa tog genast itu med jordbruket. Det var det enda sättet att försäkra sig om att få mat.
- Men jag minns att jag hörde samtalen mellan min mor och far. Min mamma sa ”Hermann, det är meningslöst att du gör det där. Vi kommer att drivas bort härifrån.”
Utvisningen
I maj 1946 kom budet.
- Vi hade två timmar på oss att plocka ihop våra saker, efter det skulle vi infinna oss på tågstationen i Oroszvár.
- På tågstationen stod tre tåg. Det ena tåget gick till Ungern, det andra till Österrike och det tredje till Tyskland. Alla med tyskt ursprung skulle utvisas till Västtyskland. De hade färdiga listor.
Eftersom det gick att påvisa att släkten Kiraly härstammade från det forna hertigdömet Franken, sändes familjen med tåg till Bayern.
- Vi blev sist och slutligen rätt väl mottagna av lokalbefolkningen. Vi var ju ändå ex-tyskar.
- Totalt rörde det sig om drygt 14 miljoner så kallade ex-tyskar som blev utvisade och måste komma till Tyskland. Många saknade tak över sina huvuden.
Hösten 1946 började Franz i skolan.
I början av 1950-talet flyttade familjen Kiraly till Düsseldorf. Pappan fick jobb där. Franz fortsatte skolgången i Düsseldorf och studerade därefter elementärfysik vid Max Planck-institutet.
Norden kallar
Sommaren 1960 ville Franz resa till Sverige. Han var överlag väldigt intresserad av Norden och för att få ut så mycket som möjligt av sin vistelse i Sverige gick Franz en kurs i svenska.
- När jag kom till Sverige kunde jag svenska! Inte flytande, men grunderna.
När Franz två år senare var klar med sina studier fick han anställning på en konstruktionsbyrå i Düsseldorf.
- Det tyska företaget hade levererat ett stålverk till Åminnefors, Fiskars och det fungerade inte riktigt. Jag blev tillfrågad om jag ville resa dit för att följa med stålverket.
Således kom Franz kom till Åminnefors i dåvarande Pojo i Raseborg.
- Men jag var ju redan då en tokig uppfinnare som inte nöjde mig med att ”följa med stålverket”. Jag hittade också felet och kom på en lösning.
Franz fick småningom jobb på Fiskars i Finland och mötte också sin blivande fru. Henne träffade Franz i Hangö och i december 1963 gifte de sig.
Affärer med Sydamerika
I Västnyland fick Franz smeknamnet ”Edison” eftersom han kom på en rad olika lösningar som underlättade tillverkningen av bland annat bilfjädrar. Efter några år fick Fiskars problem med ekonomin. Franz Kiraly föreslog då att stålverket skulle säljas. Sagt och gjort, Fiskars fick napp av flera företag, bland annat ett bolag i Sydamerika.
- När det sydamerikanska företaget ville ha kredituppgifter över Fiskars och bland annat ville veta när bolaget var grundat svarade man så här: ” När Kolumbus steg i land i Sydamerika var Fiskars redan 125 år gammalt!”
Patenterade lås
Franz Kiraly bytte småningom bransch och började jobba med lås. Han har bland annat jobbat som konstruktionschef på Björkboda Bruk. Han har uppfunnit det så kallade symmetrilåset.
- Det att jag hade framgång berodde på mina kunskaper i svenska. Jag hade idéer och kunde göra affärer med svenskarna.
Tiden på Björkboda resulterade i flera olika lås och patent, Björkboda blev omnämnt i Guinness rekordbok och Franz fick en guldklocka.
- Också här på redaktionen ser jag av de lås jag har konstruerat.
Asfaltbranschen
I början av 1970-talet var det igen dags för ett karriärbyte. Franz Kiraly började jobba inom asfaltbranschen. Det har han sysslat med alltsedan dess. År 1974 grundade han ett eget företag.
- Jag blev representant för en brännare som sparade energi, men brännaren skulle trimmas på plats och ställe. Jag var tvungen att montera upp den och visa hur det gick till.
När man värmer upp asfalt behövs en brännare. Brännaren värmer upp stenmaterialet och Franz säger att här fanns både energi och pengar att spara beroende på hur man justerade brännaren.
Jag har framför allt haft nytta av min svenska, eftersom jag haft så många affärskontakter i Norden
Under årens lopp har Franz Kiraly åkt runt i många länder och världsdelar. Han har haft närmare 300 olika projekt på asfaltsidan.
- Idag finns det tyvärr så många monopol runt om i världen att kämpa emot. Men jag kämpar på eftersom jag anser att det finns så mycket pengar att vinna. Man kan förenkla asfalttillverkningen och få ut tjugo gånger mer energi än i dagens läge.
Svenskan är viktig
Idag är Franz Kiraly 76 år. Han har egentligen slutat jobba, men ännu idag ligger han vaken om nätterna och funderar på lösningar som skulle göra asfalttillverkningen billigare och energisnålare.
- Jag vill ännu poängtera att jag inte alltid varit uppfinnaren. Men eftersom jag har kunnat tala så många olika språk, kunnat konsultera andra och läsa forskningsrapporter som getts ut i andra länder så har jag också nått framgångar i mitt yrkesliv.
- Jag har framför allt haft nytta av min svenska, eftersom jag haft så många affärskontakter i Norden. Därför blir jag förargad när svenskan inte värderas tillräckligt här i Finland.
Längtar Franz Kiraly någonsin tillbaka till Ungern? Ett land som han visserligen upplevde krig i, men som han också har besökt som vuxen?
- I dag är jag finländare. Finland är ett härligt land med härliga människor Mina barn och barnbarn bor här. Jag är mer än en finne, jag är 110 procent finne!
Samtal om livet med Franz Kiraly sänds fredagen den 29 maj 2015 kl 11.03 och lördagen den 30 maj kl 20.03 i Radio Vega. Du kan också lyssna på programmet på Yle Arenan.
